livingkiwi

De flesta som startar blogg tröttnar efter ett tag, man orkar liksom inte skriva mer. För mig är det en blandning, jag VILL jättegärna skriva det är bara att jag känner tidsbrist. När jag väl får tid vill jag bara varva ner och då orkar jag inte tänka på bloggen. Jag vill också veta vad som händer hemma och hos alla andra!

Ok, jag ska bättra mig, jag lovar. Barnen har lov en vecka till sen börjar de skolan igen och jag ska sluta SPCA på måndagar så att jag har lite mer tid att ladda batterierna för just nu är det full rulle. Så jag ska bli bättre, senare.

Ok, jag är lite seg med att skriva men det finns inte så överdrivet mycket tid (mamma!!!). Jag når aldrig upp till 30 timmars vecka men det känns inte som jag gör annat än ser efter ungarna.

Vi såg The Libertine i onsdags, varning! Johnny Depp är begåvad och allt det där men det var ingen höjdare till film, ugh. Lånade också The Beach så den såg jag igårkväll efter barnen gått och lagt sig (Justine och Horst hade en sen function). Den var väll också sisådär... inte min typ av film precis.

Jag fick en hel del gjort i torsdags, det var tillfredställande. Äntligen inhandlade jag en sån där multikontaktgrejj. Jag har levt med bara två uttag sen jag kom hit, inte lätt! Köpte också ett 20- pack med trägalgar så jag slipper plastgalgarna jag fått stå ut med. Tredje köpet var en webcam, en väldigt billig sådan vilket förvånade mig. Bara $19, så nu kan jag använda webcam på Skype eller MSN. Så Hilding kom in!

Andra dagen på SPCA i torsdags också, det var trevligt. Jag fick ta hand om The Cattery (där de har katterna som är redo för adoption) helt själv. Byta kattlådorna, vattenskålarna, skrubba golvet, diska matskålar osv osv... En katt är så underbar, hon är allt som en katt inte borde vara; jättesällskaplig! Så fort man kommer in vill hon upp i famnen och tar man inte upp henne ser hon till att hamna där i alla fall. Hon är väldigt försiktig också, inte klättra upp längs benet med klorna eller något utan väldigt varsamt hoppa upp i famnen alternativt klättra ner från en hylla. När jag tog upp och kelade med henne spann hon jättemycket och tryckte sig mot bröstet och njöt. Givetvis föll jag för hennes charm direkt och ville bara stoppa in henne innanför tröjan och ta med tillbaka hit (kunde jag ha gjort med tanke på hennes storlek). En av de anställda på SPCA som introducerat mig heter Carmen, hon sa att den här katten blev adopterad av en familj men tillbakalämnad efter två dagar för att hon var "too much for them". WHAT THE ****???!!! Hur i valfritt svärord kan man inte älska denna lilla varelse? Hon var inte påstridig, överaktiv eller något som en katt kan vara. Hon var lugn och ville bara ha kärlek. Blir arg när jag tänker på det, hon förtjänar en jättebra familj så jag hoppas någon blir lika kär i henne som jag är.

   Sista timmen gick jag runt bland "lantisdjuren" med en figur som heter Andrew, han är väldigt speciell men mycket snäll. Så jag hjälpte honom med kaninerna och hönsen och han visade mig fåren, korna och getterna. Det var angenämt.

Så igår hade jag (som sagt) hand om barnen tills läggedags. Suck det var inte lyckat den här gången heller. Men nu för att de bara småbråkade till och från hela tiden. Det spelade ingen roll hur arg jag blev (jag skrek inte mamma) Fergus småler och ser jättenöjd ut med sig själv varje gång han gör något han inte ska göra och jag säger till honom. ARGHHHGGGHH!!!! *svordomar*

Ikväll ska jag se Angels and Demons på bio, tänkte ta mig ut till The Warehouse (where everyone gets a bargain!) i Nelson idag också. Behöver lite mer saker till mitt rum. Ok nu sätter vi punkt här.

6 timmar senare...

Ok inte riktigt punkt, jag kände för ett videodaboksinlägg så nu kommer det också.

Sååå... igår blev en lååååång dag. Längs vägen in mot centrum åker man förbi ett lite roligt hus (taket är som på en borg, med "taggar", vet inte hur jag ska förklara), det är i vilket fall en antikhandel. Utanför på själv "trädgården" har de massa saker som de säljer, bland annat har de en svensk flagga som ligger slängd över något. Jag har stirrat på den där VARJE gång jag åkt förbi sen jag kom hit. Det är ungefär fyra gånger om dagen det. Den senaste veckan har jag funderat på att stanna och gå in och fråga varför de har en svensk flagga. Jag har givetvis skjutit upp besöket men idag bestämde jag mig för att gå in. Svaret var inte så upphetsande direkt. Tydligen hade ägaren bara en massa olika sorters flaggor. Svenska flaggan får sitta kvar ute så jag får se den varje dag, den kostade $49 (ca 230kr) så jag hoppar över att köpa den, men det var frestande!

Efter jag hämtat Kate gick tiden extra segt fram tills vi skulle hämta Fergus kl tre. Eftersom det var "Fergus dag" så hade Justine tipsat om att vi kunde åka till ett ställe som heter Chipmunks så det bestämde jag att vi skulle göra. Chipmunks är något slags inomhus lekplats inne i Nelson, det är en kedja och finns i hela Nya Zeeland (och Australien enligt hemsidan). Vi var där från kvart i fyra till kvart i fem. Suck. De fick leka runt medan jag satt i caféområdet och häckade. Tog med en bok jag lånat på biblioteket men den var inge vidare. Till slut åkte vi därifrån och kom tillbaka till huset någon gång efter fem. Då skulle barnen duscha, JISSES vilket drama det blev! Allt gick bra med Kate men grr för Fergus. Han hade fått en blåsa på tån efter att ha sprungit runt på Chipmunks. Så innan vi ens närmat oss duschen börjar han stortjuta och säger att hans blåsa kommer göra jätteont när han går in duschen. Det följs av ungefär en halvtimmes desperata försök (från min sida) att få in honom i duschen. Jag gör allt enligt den diplomatiska och pedagogiska barnboken men inget funkar (allt från att jag försöker lugna honom till att jag erbjuder honom att ta av mig byxorna och bära in honom i duschen så att han inte behöver stå på blåsan). Det slutar med att jag tvättar honom med en blöt trasa. SUCK! Sen ville han inte ha sin mat heller, rester från soppan men det dög inte. Hans tur att försöka med allt i ursäkternas bok "I don't like soup", "I've had this soup before and I didn't like it. "We had it with Franzi about ten times" "I had this soup for lunch and I don't want it again". Större suck. Detta slutade med att han gick och la sig när jag gav Misbe mat och hann somna innan jag hittade honom. I kontrast till detta kvällsdrama med honom gick det bra med Kate. Horst och Justine kom tillbaka vid tjugo i åtta och sen satt jag på Skype till över nio men ingen kom in! Vad gör ni hemma i Sverige? :-P

Glad midsommar!

Så det ni har väntat på haha! Bergsklättringen. Tyvärr blev Justines bild som skulle visa hur brant det var inte så bra, jag har trixat till den lite så om ni tittar ordentligt ni kanske kan se. Den första bilden tog vi på vägen tillbaka till bilen. Vi tror att vi besteg det högra berget där, även om det inte var just det berget så ger det er en idé om vad vi faktiskt gjorde...

Mr Bounce & Mr Clumsy, dessa två böcker har jag världens lust att slänga i brasan, FY FAN! Har läst och hört och dessa för många gånger nu, jag blir galen. Vissa böcker borde förbjudas. Alexandra kan jag ju vägra läsa något för men hon är ju min syster, jag kan ju inte riktigt göra likadant mot Kate och Fergus, inte än i vilket fall.

Suck, förutom det så går det ganska bra här. Det är knäppt hur fort en människa ändå vänjer sig vid en "livsstil". Allt känns ganska normalt nu, efter bara tre veckor. Blir väll lite smårädd när jag tänker att jag kommer göra allt det här varje dag i 50 veckor till... men nya aktiviteter är på väg. På måndag börjar jag på SPCA, jippi! Var inne och anmälde mig idag, det kändes väldigt seriöst och allvarligt, gulp. Hoppas det går bra, jag ser i vilket fall fram emot det. Jag kommer jobba måndag, torsdag och söndag 9-12. Det blir ganska mycket. Sen börjar jag ju kurserna tisdag och torsdag kväll om en månad... det blir full rulle, det måste bli bra annars vet jag inte vad jag gör.

Ok så angående mina kläder för er som är intresserade. De nya skorna blev i alla fall ett par stövlar med lagom klack. Det andra paret var också stövlar med kilklack, de var rätt coola men kedjan var sönder så jag fick gå in och lämna tillbaka dem inne i Nelson idag. Istället inhandlade jag ett par promenadskor (mamma du vet vad jag menar!) så jag är överlycklig. Jag har inte haft sådana skor sen jag var ganska liten. Jag har sett dem hemma men bara i barnstorlekar, nu fanns de i vuxenstorlek så jag var jätteglad.. Svarta läderskor för bara $5 mer än de jag lämnade tillbaka. Så nu blir det inga mer skor på ett tag.

Var också inne på EB Games och frågade om The Sims 3, om jag köper det och provar det på datorn och det inte funkar så får jag lämna tillbaka det, trots bruten förpackning och allt så det kändes bra. Jag funderar på om jag ska köpa det eller inte lite senare... jag är inte så upphetsad över det men man vill ju ha i alla fall. Är man Sims fan så kan man ju inte säga att man inte har The Sims 3. Vi får se...!

PS. Jag tror du gillar mina fågelbilder Hilding för det är det enda djuret jag tar kort på (korna var undantag), resten är bara natur. :-P

Min första kväll ensam med barnen är nu över. De fick gå och lägga sig halv sju så det var väll inte jätteansträngande. Mer att jag fick laga middag själv andra kvällen i rad. Haha jag hade vita bönor till lunch och kidneybönor till middag ^^' Aj då, bönöverdos... Behöver ändå köpa järntabletter imorgon, jag börjar känna min brist på det.

Efter barnen gått och lagt sig såg jag Leon, The Professional. Jag hade gärna sett något annat, det var lite smått deprimerande. Eller i vilket fall ganska tungt.

Har också äntligen anmält mig till kurserna på Waimea Collage så jag börjar den 22 juli, eller runt då. "Re-creational painting for non-beginners" och "Digital Photography". Spännande! Svänger också förbi SPCA idag för att anmäla mig som volontär, pratade med dem igår. Håll tummarna för mig!

Nu ska jag ut och äta frukost.

Hm, ja jag är lite inaktiv med bloggandet nu jag vet. Helt enkelt för att det är så pass ansträngande att skriva ^^' Man måste ju leverera också, inte bara flumma på.

Mina dagar börjar bli rutinmässiga nu, jag har t o m ett schema jag följer. Jag hade helgen ledig dock, från lördag eftermiddag tills nu kl halv tio måndag. I lördags blev jag stolt över mig själv när jag tog bilen in till Nelson och hittade enda in i city, parkerade och hittade ut därifrån också! Jag som har noll lokalsinne. Mitt uppdrag i Nelson var att hitta skor eftersom det är löjligt trist att bara ha två par (jag räknar inte in mina sandaler eftersom det inte är säsong). Höll på att ramla ner i "köpa-sådant-jag-inte-behöver"- träsket när jag var inne i en affär och var på väg att köpa två par jeans för $99. Visst, jag behöver jeans eftersom jag har lämnat alla hemma men skor var mer akut. Det blev två par skor varav ena paret måste bytas då dragkedjan är paj. Båda skorna är stövlar för alla som är intresserade! *host*

Sen tillbringade jag hela kvällen själv här i huset. Från att jag kom tillbaka från Nelson vid fyra fram tills jag gick och la mig kl halv tolv. Horst och Justine hade någon "function" så de blev lite sena. Justine trodde att de skulle vara tillbaka vid nio men icke. Jag väntade ju på dem annars hade jag gått och lagt mig tidigare, Internet la ju av vid åtta. Fick i vilket fall chansen att läsa ut Angels & Demons, det var trevligt. En helt OK spännande bok, lite förutsägbar vid vissa tillfällen men ändå. Vill nu se filmen och hoppas på att kunna dra med mig Horst och Justine på onsdag. (Btw, Horst stack "Brida" av Paulo Coelho i näven på mig, är det något att läsa???)

Så igår söndag tog jag det rätt lugnt. Pratade med Hilding från dess att jag vaknade till kl 12. Efter det tog jag Justines cykel och cyklade ut till Rabbit Island. Jag har bara varit på ena sidan men nu cyklade jag rakt igenom den ut till andra änden som har en strand mot stilla havet. Det var jättefint! Tyvärr stannade jag inte så länge, dels för att det var en hel del folk där, dels för att jag var hungrig och dels för att jag ville ha hemresan bakom mig. Den var jobbig, motvind hela vägen tillbaka, raksträcka också. Värsta är ju egentligen inte att trampa utan att sitta på den förbaskade sadeln, AJ!

När jag kom tillbaka hade all tid i världen att skriva blogg eller skriva mail men jag hade inget inspiration alls. Helt tom i huvudet (som vanligt då). Suck. Jag borde gå och ringa SPCA och Waimea Collage om kurserna...

I lördags var det exakt ett år sedan jag tog studenten, det var lite deprimerande. Känner mig gammal, samtidigt som jag känner mig som ett barn som fyller 19 nu på lördag.  Ajja, solen är i alla fall tillbaka!

PS. Jag vet att horisonten är sne! Jag får väll hålla kameran helsnett så att det ser bra ut i datorn, för när jag tar bilden och i kameran ser allt normalt ut.

Jag erkänner, vädret har varit uselt här den här veckan. Massor av regn, i jättemängder! Speciellt i natt så öppnade sig himlen och hävde ut sig halva stilla havet (tro mig, jag hörde allt). Så överallt är det massa jättepölar... kan inte vara bra för jorden, jag hoppas på bättre väder nästa vecka. Jag har ju velat cykla lite men det har inte riktigt vart läge för det.

By the way, mina skor är fortfarande blöta efter bergsklättringen i tisdags! Så jag springer runt i mina tygskor, i regnet och blask. Inte så bra. Tittar desperat efter stövlar (host mamma hindrade mig från att ta med mina host) men de enda som är snygga är svindyra, har hittat flera par men de ligger på mellan $100-$200 (500-1000kr), vissa ännu mer, det är lite över min budget om man säger så. Däremot inhandlade jag sulor till mina skor idag, sulor som stödjer mina halvplattfötter, beröm tack mamma!

Förresten, tack vare allt vatten strular Internet så det svajjar lite. Hmmm

1, en del av Queen Street som löper genom hela Richmond city. Det finns en hel del affärer och sådant här i Richmond trots att det är så litet. Men de mesta ligger inne i...

2. ... Richmond mall som ni ser här. Ser rätt litet ut men det finns mycket där inne, större än någon galleria i Linköping, mindre än Ikano men ja lagom liksom.

3, Baksidan av Richmond Mall, eller en av dem. Här ligger Pak'nSave där jag handlar, billig matvarukedja, motsvarar väll Willy's kanske.

  
1, Baksidan av restuarangen, fick inte chansen att ta bild på framsidan, får lägga upp det senare. Här på baksidan är i vilket fall parken som Kate älskar att leka i.
2. Så här är lekparken och Kate.

  
Kunde inte låta bli att fotografera fåglar när jag får chansen. Ingen inspiration men whatever, det är kul!

You won't believe me when I tell you. Jag gjorde världens sjukaste grej idag. Vaknade imorse, trodde det skulle vara ungefär samma dag som igår. Inget speciellt, allt normalt. Horst och Justine tar ledigt på tisdagar så jag visste att de skulle vara hemma. Horst föreslår att vi går på promenad med Misbe. En tretimmarspromenad efter vi lämnat barnen. OK säger jag utan att en kunna föreställa mig vad jag gav mig in på. Tåls att säga att idag har vädret varit uselt för en gångs skull, regnat hela natten, regnade på morgonen, molnen låg precis ovanför husen. Men jag säger ändå OK till en tretimmarspromenad. Det är bara början.

Vi ska ut till Stoke, jahaja det kan ju vara trevligt. Vi ska gå en "Walkway", Barnicoat Walkway. Jag har blivit varnad för sådana, Nya Zeeländska sådana dvs. Hört lite från Hanna och Jessica (;-)). Men det skulle väll bli en upplevelse tyckte jag. Vi kom fram, blött men jag var välklädd, ganska välklädd i vilket fall (Benvärmare, tjock tröja, tjock halsduk, vantar, regnjacka). Det börjar med en brant väg upp, helt OK. Lite brantare. Helt OK. Sen kommer en fin rak väg, kändes lite djungel. Vi kommer till en flod, vi går över, ganska spännande. Vi går några meter och behöver sedan korsa den igen. Sakta men säkert börjar vägen bli stig, stigen blir brantare men ännu anar vi inte vad som komma skall. Ungefär här försvinner mitt minne, jag minns inte riktigt den här biten, för traumatisk antar jag. Helt plötsligt är stigen 90 grader, vi KLÄTTRAR uppåt mellan stenar, träd, rötter och jord. Vi klättrar och klättrar och klättrar tills mina muskler inte klarar mer. Vi har nu klättrat i ungefär 50 minuter. Stegvis blivit blötare och blötare. Första vilan för hjärtat bankar i bröstet. Att klättra upp för ett berg är inget att leka med. Horst skrattar lite, vi är fortfarande ganska muntra. Mellan första vilan och slutet är ett rent och skärt helvete. Jag var så slut, så utpumpad att jag inte ens var arg på Horst för att ha dragit oss ut på det här. Justine gick på frustrationsenergi som fick henne uppåt, jag var för halvdöd för det. Det var tio stora steg upp och sen vila för mig, mjölksyra pumpar. Det värsta var att jag visste att det inte var någon idé att gå ner, det var bara att fortsätta och härda ut. Om min kropp klarar nivå 5, så var det här nivå 25 (elitidrottsman klarar nivå 20 med näppe). Så sjukt att jag inte hittar ord. Rena mardrömmen. Det tog aldrig slut heller, bara upp upp upp upp!!! Inte en del av mig var torr heller, det som kept me going var att jag i vilket fall inte frös. Efter närmare två timmar var vi uppe det vi kallade "toppen". Men jag hade redan genomlidit helvetets alla skärseldar kroppsmässigt. Det finns inga ord som beskriver denna kroppsliga utmattning. Jag bara skrattade, kunde inget annat göra.

Justine hade med kameran, så det finns en bild på oss på toppen. Lägger upp den när jag får den.

Sen var det ju resan neråt också. Nu fanns det inte en torr del kvar på mig. Jag trodde faktiskt resan ner skulle vara väldigt jobbig, men den var rätt okej. Efter att ha gått upp och upplevt skärselden var det en trevlig omväxling att vara på väg ner för denna 90 graders brantiga stig. Halkade ett par gånger men var lyckligtvis snabb med att ta tag i ett träd, annars hade jag kunnat halka ända ner till botten. Vi hjälptes åt ner helt enkelt. Och tillsammans var vi rätt förundrade över att vi gått UPP hela den vägen. Efter halvtid orkade jag inte med mina jeans längre. De bara halkade ner tillsammans med trosorna så jag sa delvis på skämt "I want to take my jeans of" Både Justine och Horst tyckte att jag skulle göra det (delvis för jag klagat över dem en bra bit). Så där, mitten av berget tar Hanna av sig jeansen och knyter dem runt midjan. Jag går i benvärmare och trosor resten av vägen ner. Det var 5 grader i luften men jag frös faktiskt inte, var väll för utmattad för att orka med att frysa. Skrattade ganska mycket på väg ner, kände mig verkligen löjlig. Horst skämtade om bild på Facebook (vi tog en bild faktiskt). Hehe

Efter totalt tre timmars bergsklättring var vi äntligen nere på marken. In i bilen och iväg åkte vi till dagis för att hämta Kate.

Den bergsklättring jag gjorde idag var förmodligen det värsta jag utsatt mig för fysiskt. Som sagt, inga ord beskriver det. Haha innan vi började sa jag "Det som inte dödar härdar!" Hmm, det hjälpte mig inte på vägen upp kan jag säga. Tillbaka i bilen tittade vi i den bok där Horst hittat vägen. Ok... VI GICK FEL! Vi gick inte någon Barnicoat Walkway, vi gick bara upp för ett berg. :-P Kill me now.

PS. Pappa, GUBBEN som sa det där om Drew Barrymore var mellan 45-55 år, så thanks but no thanks :-P