livingkiwi

Torsdag, 22 Oktober, kl 10:20

Jag har fatt aterhamta mig fran gardagens inlagg och ar nu redo att uppdatera om hur veckan har varit och hur resten av veckan kommer att se ut. Jag sitter pa biblioteket och kan, naturligtvis, darfor inte anvanda vara kara svenska bokstaver. Det kanske gar bra att lasa i alla fall!

Som forra veckan har vadret varit uselt, speciellt i helgen var det hemskt deprimerande. Var den samsta helgen nagonsin, jag var valdigt deppig. Visste inte att vader kunde bryta ner en sa... i alla fall, veckan har varit molnig och regnig. Igar (onsdag) mellan elva och halv tva sken solen och jag njot ett tag. Vid halv tre invaderade molnen och det blaste forskrackligt. Hall tummarna at mig att allting blir bra i helgen! Annars kommer jag deppa igen, det finns ju inget att gora.

I mandagskvall gick Horst ut med Misbe och jag blev lamnad med Justine ett tag. Sen ett par veckor tillbaka har vi haft mandagsmoten dar hon berattar hur veckan ser ut med functions osv. Vart mote i mandags utvecklade sig till en forvandlingsplanering. Jag har mistankt att Justine inte ar sa nojd med huset, men det kom nu fram att hon var rakt igenom supermisnojd och knappt gillade att komma hem till det. Ni har ju sett hur det ser ut... jag har vant mig (olikt mig) men hon var redo att klattra pa vaggarna. Sa som sagt, motet utvecklade sig till en planering. Vi gick igenom huset rum for rum och bollade ideer (hittar inget tecken pa tangenbordet!), jag fick utlop for de tankar som kokat runt i mitt huvud de senaste fem manaderna. Det var jattekul! Vi har ju tidigare diskuterat hur vi ska byta rum for sommaren och nar bebisen kommer sa vi utgick fran det helt enkelt. Jag ska t ex byta rum med Justine och Horst, sa jag far ett mycket mindre rum men med en garderob, tjiho! Medan de tar mitt rum med bebisen. I alla fall, det tog oss ungefar 1,5 timme att ga igenom allt. Jag kommer ha hacken full fram till Jul men det kommer bli valdigt roligt. Ett litet projekt. Det jag har borjat med ar att ta ner de hemska gardinerna. Det har varit tva lager av gardiner i alla rum, nu ska det bara vara ett lager vilket kommer att bli superbra. De flesta gardiner maste laggas upp, Justine har bara lagt upp dem med nalar men nu ska det klippas och sys upp. Jag klipper och lagger upp, sen skeppas de till en bekant till Justine som ska sy.
Jag kan ga igenom hela listan for er med det skulle ta evigheter och inte vara sa intressant. Men jag kommer ha en del att skriva om nu nar projektet rullar pa!
Den irriterande delen som satter kappar i hjulet for oss i det har projektet ar GIVETVIS Horst som ar skeptisk till allt och han lar inte lyfta ett finger for att hjalpa till. Inte ens hans egen skrapbokhylla lar han ta hand om. T ex vill han inte gora sig av med kylskap nr 2 (som tar massa plats) for vart ska han stalla sin OL? Nu nar sommaren kommer maste han ju kunna dricka och bjuda pa kylskapskall OL! Till och med Justine suckade nar han borjade babbla pa om hur det dar kylskapet inte ska ivag nagonstans... suck.

Vi gar vidare. Mitt har har givetvis inte hallt i sig sa bra sa jag var precis nu (innan jag kom in till biblioteket) inne hos Lucy igen och fick det klippt. Lockarna kom fram da minsann, men gud va kort det blev. Jag som har haft sa langt har valdigt lange... huvudet kanns valdigt latt. Det ar blott och ska latas sjalvtorka, innan jag aker och hamtar Kate ska jag sticka in huvudet hos dem igen och bara se hur det ser ut. Jag lar uppdatera er om hur det gar.

Hmm, nu har jag skrivit ganska mycket. Vad mer hade jag att beratta? Inga planer for helgen an sa lange, jag lar jobba pa huset eller spendera all tid i solen om vadret blir bra.
Ni far ursakta stavfel och grammatiska fel, det finns ju inget rattningsprogram.

PS. Jag kommer numera skriva datum och tid eftersom bloggen registrerar svensk tid! Irriterande, allt blir ju fel da.

Årets överraskning fick jag när jag kom hem igår kväll! Jag blev löjligt lycklig. Tusen tack till Hanna & Jessica! (kolla er mail flickor).


KLICKA

Hur underbart var inte det? Svenskt godis (mums, mums, slukas med glädje på lördag) och ett Kalle Anka paket med två tidningar. Jag kommer inte ens kunna slänga leksaken, så härligt är det att få återse min älskade Kalle Anka.

Det bästa av allt var den fina bilden på Hanna och Jessica som nu står på nattduksbordet bredvid min säng så att jag kan se dem när jag vaknar varje dag. <3 Vad har jag gjort för att förtjäna sådana änglar?

I övrigt uppdaterar jag imorgon. Vill låta det här positiva inlägget stå för sig själv.

Det är satans Internet som stoppar mig från att uppdatera bloggen. På kvällen när jag sätter mig ner för att skriva så puckar Internet ihop, suck. Horst säger att det bara är att plugga ur sladdarna från D-linklådan och sätta in dem igen, så lätt är det ICKE! Det hjälper inte alls. Så nu sitter jag här, tjugo i nio och skriver in detta inlägg i Word. Det kommer att läggas upp på bloggen imorgon fredag när jag sätter mig på biblioteket och surfar istället.

Det har inte hänt så mycket spännande i veckan i alla fall. Eller i måndags satt vi ute och åt middag för första gången, det var jätteskönt. Varmt och härligt, speciellt eftersom solen stod så lågt när den var på väg ner. En väldigt bra miljö att äta middag på. Men sen i onsdags vände vädret och det är regn och moln vilket, enligt väderrapporter (som man inte alltid kan lita på), ska hålla i sig hela helgen. Det är trist eftersom Keith hämtar barnen imorgon så jag har en långhelg! Bara för det kan jag inte åka iväg någonstans och njuta av den. Nepp, pissvädret lär hålla mig kvar i Nelson. Det blir mycket läsning inomhus alltså. Lite film också antar jag…

Jag permanentade ju håret igen i onsdags, Lauren som skulle ha permanentat mig igen var sjuk så jag fick Lucy som är en nyinflyttad fyrabarnsmamma från ett område 20 minuter utanför Brighton! Det var jättekul att prata med henne, om Brighton och om hur mycket Nya Zeeland skiljer sig från oss i Europa. Hon saknade IKEA väldigt mycket och ångrade bittert att hon inte låtit sina IKEA möbler skeppas hit istället för att sälja dem.
I alla fall, för att återgå till håret, så var håret lockigt när hon tog ut rullarna och jag fick se mig i spegeln. Hon gnuggade in mousse och hårsprej så det har hållit i sig hyfsat än så länge. Jag ska tvätta håret fredag kväll, ska bli spännande och se om det håller en tvätt! Jag kan ju knappast säga att jag blir förvånad om det inte gör det.
Det jag undrar är, vad gör man annorlunda idag från på 80- talet när alla permanentade och fick jättefina flufffrisyrer? Jag vill ha en flufffrisyr egentligen! Även om det jag har håller i sig är det lite mesigt liksom. Betydligen bättre än mitt vanliga hår men ändå, jag beställde min första tid i hopp om att få fina lockar, inte lite löjliga vågor.



Förresten såg vi Knowing igår, haha vi garvade igenom hela filmen i princip, vilken pinsam smörja! Se den inte alltså.

I måndags surfade jag YouTube igen och hittade det här Jonas Gardell klippet, jag tycker han är rolig men långt ifrån allt han gör är bra. Men det här fick mig att garva så jag nästan ramlade av sängen. Speciellt när han börjar prata om gymmet! Skrattar av att bara tänka på det...

Till er (Hilding!) som har tittat på YouTube videon jag länkade i mitt inlägg igår: Hur kan man inte förstå? Världens sötaste klipp ju. Väldigt japanskt.

Ok så vi går vidare. Den här veckan har jag jobbat 41 timmar och 30 minuter. Lär inte få ett öre (snarare cent i mitt läge) pga. övertiden. Det är 11,30 timmar övertid, enligt avtalet betyder det $69 extra i min ficka. Suck. Det hade varit väldigt välkommet. Pengar sinar här! Men men, det är bara att stå ut.

Vädret är så schizofrent här för tillfället. Det var (som jag redovisade) strålande sol och värme fram tills onsdag eftermiddag. I torsdags var det dimma, moln, vind och kyla. I fredags öste regnet hela dagen, vilket betydde översvämningar lite här och där. Med översvämningar menar jag sjöliknande jättepölar i gathörn och upp på vår "driveway" (svenskt ord tack?). När jag gick upp i morse hade alla pölar krympt till halva sin forna storlek och uppe på bergen var det snö! De högsta bergen har haft snö hela tiden men nu har det kommit tillbaka till de lägre där det inte funnits snö sen i början på augusti. Det var 1 grad ute när jag åkte till boxningen kl 8 men det var lyckligtvis ingen frost. Vid lunch var det klarblå himmel, värmande sol och ca 16 grader, förmodligen mycket mer i solen. Det är lite speciellt, vädret härikring. Alla väderapporter jag ser/läser säger olika saker. Enligt en källa skulle det vara kallt och molnigt idag till exempel. Men jag har inte sett många moln. Imorgon är det förhoppningsvis lika bra som idag! Gissa vem som ska ligga i solen och läsa, blir det riktigt bra väder kanske jag lyxar till det och kör ut till Kaiteriteri.
Förövrigt kan jag rapportera att man numera kan se att jag bott i solen ett tag, jag har mer färg än jag haft sen jag var barn! Ändå smörjer jag mig med massor av solkräm. Har ännu inte bränt mig, vilket jag givetvis inte tänker göra heller men ändå.

Nu ska jag sluta snacka väder och strunt. Vad mer har jag att berätta? Jag har börjat titta på hur jag ska spendera mina återstående tre semesterveckor. Innan jag åkte till Christchurch hade jag inte en susning om vad jag ville/kunde göra. Nu har det klarnat väldigt mycket. Förmodligen spenderar jag en vecka i Queenstown framåt sommaren. Efter samtal med John och Helen (Justines mamma för er som inte minns, bor i Queenstown) så är jag välkommen ner till dem när som helst men helst inte i januari för då är de ganska upptagna. Så jag tänkte första veckan i februari… Jag tänker åka buss ner förmodligen. I Queenstown finns flera Sagan om Ringen- turer jag vill göra, vissa ganska kostsamma men jag ska väll lösa det på något sett. Sen finns vissa äventyr som lockar där nere (host bungyjump host). Milford Sound vill jag gärna besöka också. Sen har jag nog sett allt jag vill på sydön. Förutom hela Tasman området som jag vill se mer av men det kan jag göra under helger. Hela Abel Tasman National Park, både tracks och båtturer som jag kan göra. Upp till Takaka (igen), och kanske även ända upp till toppen av ön, Cape Farewell. Whanganui inlet verkar jättevackert, ligger på toppen av västkusten så det borde man kunna se över en helg. Ner mot Nelson Lakes National Park har vi St Arnaud där man kan gå ner till sjön Rotoiti och områdena därikring.
Sen är jag klar med Sydön. Har i princip bestämt mig för att ta min sista lediga vecka den sista veckan innan jag åker hem. Jag kör nordön då alltså, blir färjan till Wellington och bussresa upp till Auckland med ett par stopp. Lär inte bli överdrivet kul med min packning men det ska jag väll klara på något sätt.

Ja, så ser alla mina tankar ut för tillfället. Nu ska jag gå och äta middag tror jag. Bara jag hemma så det blir rester från förra veckan som jag var smart nog att stoppa i frysen, trots att Horst garvade åt mig och ville ge det till Misbe…

PS. Fick veta idag att Obama får Nobels fredspris i år, ÅH HERRE GUD! Så illa, människan har ju knappt gjort ett dyft för världsfreden, har ju bara varit president i 10 månader. Jag blev verkligen besviken, det är ju pinsamt.

Igår och idag har vädret varit underbart! Jag har spenderat varenda möjlig sekund i solen. Både igår och idag förmiddag har spenderats ute med Fergus och Kate. Vi har tagit det lugnt, de har lekt en del och jag har läst. Har också spelat en del UNO… Konstigt att jag aldrig har nämnt det förresten; UNO är deras superfavoritspel. Vi fick det av Justines vän Vicky när hon hälsade på i slutet av juni/ början av juli. Sedan dess har det i alla fall varit storfavoriten. Tror inte det har varit många dagar då vi inte spelat åtminstone en gång. Givetvis är jag äckligt trött på det men det går an att spela när vi sitter ute i solen, blir liksom uthärdligt då.

I måndags eftermiddag var jag ute och tog kort på blommorna som blommar för fullt nu när våren är igång. Det har ju kommit önskemål om det... host pappa host…

  
  
 

Så igår eftermiddag åkte vi in till Tahunanui (stadsdelen vid stranden i Nelson) där Fergus och Kate fick leka i den stora lekparken lite över en timme innan vi gick till Natureland. Det är rätt litet men de har en hel del skojiga djur där så vi spenderade resterande delen av eftermiddagen där. Kameran var givetvis med! Massa (djur…)bilder följer.

  
  
  
  

Idag efter lunch åkte vi till Motupiko för att titta på bin hos Nelson Honey. Första gången jag har åkt söderut (i inlandet)! Det var spännande, resan alltså. Bina var lite av en besvikelse. Det var bara ett rum där de hade inglasade ramar på väggarna för att visa bina. Fergus verkade nöjd dock så det var väll bra. Vi åt en glass och sedan åkte vi hem. En ganska lång resa för en kort vistelse, tror resan dit tog längre än tiden vi spenderade där. Jaja.

Imorgon kommer vädret att vara sämre. Kl är halv sex och molnen täcker himlen redan. Barnen är hos Keith och de kommer tillbaka vid 10 imorgon. Vid 11 kommer två av deras vänner, Emma och Brody, och spenderar några timmar här. Det är bra. Justine och Horst har två bröllop imorgon så jag har dem ända fram tills läggedags.

På fredag kommer vädret också att vara tråkigt så det blir nog besök hos SPCA för dem och ett par timmar på Chipmunks. Även fredag är en heldag för mig och på lördag har jag dem fram tills lunch då jag kör dem till Keith. Fullt upp hela veckan alltså! Saknar boxningen.

Den 14, onsdag nästa vecka har jag min nya tid hos frisören. Spännande spännande.
Det var allt för nu, full uppdatering.

PS. Sylvia flyttade ut igår. Bara vi fem för första gången på 5-6 veckor!

Självklart visste jag precis vad jag ville skriva om kl halv elva igår kväll. Nu vet jag inte alls naturligtvis. Total hjärntorka. Vi får se hur det här inlägget går helt enkelt. Något säger mig att det kommer bli mycket trist babbel.
Något jag har glömt att berätta är att vi har en ny gäst! Christian var bara borta två nätter innan en ny flyttade in. Det var väldigt oväntat från min sida. Tydligen har en kvinna från Österrike ansökt om jobbet som Duty Manager på restaurangen. Hon har varit och arbetat i Nya Zeeland förut och var intresserad av att komma tillbaka. Så hon flög hit och hade en intervju med Horst och Justine i onsdags. Vid 11-tiden ringde Justine och berättade att de anställt en Sylvia och att hon behövde bo hos oss någon vecka eller så innan hon hittar ett boende. Sylvia är ganska trevlig, jag hoppas hon kommer kunna ta mycket jobb från Justine och Horst så att de inte behöver jobba lika mycket.

Första skollovsveckan är ju nu över. 30 timmar har jag spenderat själv med barnen. Vi har haft det ganska bra. Inga konstigheter eller bråk. Nästa vecka kommer att bli extra tuff, mycket functions för Justine och Horst vilket innebär att jag har barnen från tidig morgon till sen eftermiddag alternativt kväll. Jag missar massa boxning alltså! SUCK Är vädret bra (till skillnad från den här veckan) så lär vi ha en del att göra i vilket fall. Dagarna blir så oääääääändligt långa ibland. Som jag har nämnt tidigare så är ju Fergus och Kate rätt dåliga på att underhålla sig själv, generellt sett. 

Trots allt jobb har jag läst sjukt mycket. I måndags hade jag ungefär 150 sidor kvar av Harsh cry of the Heron (typ första delen i Sagan om Klanen Otori- "trilogin") som jag då läste ut. I onsdags lånade jag nya böcker. Jag började då på Lottery (300 sidor) och torsdag eftermiddag var jag klar med den och började på Across the Nightingale Floor (den egentliga första delen i Sagan om Klanen Otori- "trilogin"). Den läste jag ut igår kväll och idag ska jag börja på The Fellowship of the Ring. Känner för att läsa om dem här i Sagan om Ringen- land. Jag har ju börjat på Otori- böckerna för tredje gången och jag vet inte hur det blir att blanda dessa. Känns det inte rätt att börja på Sagan om Ringen sparar jag den och kör de resterande tre Otori- böckerna först. Vi får se hur mycket jag hinner läsa nästa vecka...

Har också bara sett en massa deprimerande filmer den senaste tiden. Förra helgen lånade jag ju The Phantom of the Opera som var världens besvikelse. Jag tvingade mig igenom den två timmar långa filmen bit för bit (jag hade ju trots allt betalat för den) förra söndagen och i måndags. URTRIST! Dålig musik, tråkig handling, osv osv.
I slutet på förra veckan hyrde Horst Defiance, WWII skräp. Sen i fredags hade han hyrt The Boy in the Striped Pajamas. WWII- depp. Ofta när Horst hyr en film tittar jag inte ens för han hyr bara massa skräp. Mycket andra världskriget, mycket Al Pacino thriller/action, mycket utländskt konstigt.
Själv försöker jag bara låna bra filmer förstås. Jag avskyr verkligen deprimerande filmer.
Vi går vidare; i fredags hyrde jag en japansk film The Sinking of Japan. Apokalyptisk film, Japan sjunker/förstörs snabbt som hundan på grund av olika naturkatastrofer. Jag förstod väll att filmen inte skulle vara så uppmuntrande men den var ju japansk, så jag visste att den borde ha något bra. Men icke. Bara en annan två timmar lång film att ta sig igenom.
Så kommer vi till igår då jag inte hade en aning om vad jag ville hyra. Jag hyr bara ”gamla” filmer för de kostar $3,50 (Halvnya kostar $6,50 och de allra senaste kostar $8) så jag måste oftast leta på Internet efter vad jag vill se. På Highly Recommended hyllan hittade jag Dead Poet’s Society och den har jag ju hört mycket om. På baksidan står det att den är hjärtvärmande, bra tänkte jag och hyrde den. FEL! Den var ju inte hjärtvärmande ett enda dugg! Blä. Några tips människor? Både bok och filmtips uppskattas!

Det som mest gått mig på nerverna den här veckan är Internet. Det är verkligen uselt. På grund av regnet har det fungerat väldigt lite. Det svänger hit och dit. En timme funkar, nästa tre timmar funkar inte osv osv. Så att bestämma Skype-tider t ex har inte fungerat eftersom jag inte vet när Internet ska pucka sig. Nu när jag skriver det här så puckar det sig. Har startat om Internet lådan tre gånger idag med mer eller mindre framgång. Ush.

Nej, nu får det va slut. Vi får se när jag lyckas få upp det här inlägget.

Nu sitter jag pa biblioteket igen och kan darfor inte skriva med vara svenska bokstaver (finns inget svenskt rattningsprogram i Word heller sa jag reserverar mig for eventuella stavfel och grammatiska fel). Kommer nog skriva en del blogg pa biblioteket i fortsattningen eftersom jag spenderar en hel del tid har. Efter att jag lamnat Fergus och Kate pa morgonen, aker jag till boxningen och ar dar fram till 11 ungefar. Da ar det lite sent att aka hem och sedan aka in igen for att hamta Kate 12:30, sa jag stannar inne i Richmond. Darfor gar jag till biblioteket dar jag laser tidningar och de bocker (MER BOKTIPS TACK!) jag lanar. Man har lite mer energi att blogga nar man sitter har ocksa, an man har pa kvallen menar jag. Pa kvallen satter jag sallan ens pa datorn.

Ikvall har jag barnen fram tills jag kor dem till Keith. Har dem aven hela kvallen imorgon. Pa lordag permanentar jag haret (YES!) och fran nasta vecka har barnen lov i tva veckor, pust. Sa en del planering nu for hur jag ska underhalla dem hela dagarna. Ajja.

VARNING! Lang trakig redovisning om min kropp och diet, HAHA. Det bara blev sa...

Jag har idag lost ett problem som jag haft enda sen jag kom hit: min aptit. Sedan juni har jag gatt runt och haft en ENORMT mycket storre aptit an jag hade hemma och jag kunde inte lista ut varfor. Efter ett samtal med Donna (boxningsinstruktoren) idag och i mandags sa har jag/vi kommit fram till problemet: proteinbrist. Horst gillar ju inte att laga fisk sa det ater jag i princip aldrig, jag ater inte heller bonor trots att jag forsoker saga att han garna far tillaga det. Min middag bestar oftast av rotfrukter i olika varianter, oftast drankt i olja. Inte konstigt att jag alltid kanner mig hungrig om jag inte far i mig protein. Sa jag ska imorgon inhandla proteinpulver som jag kan ta med varje maltid, sa att jag far i mig tillrackligt. Har ocksa kopt Omega 3 piller. Tillsammans med det, proteinpulvret och 1,5 - 2 liter vatten om dagen kommer jag forhoppningsvis inom ett par mander tappa de 8% kroppsfett jag behover bli av med. Det aterstar att se!!!

Jag vet knappt vart jag ska börja. Det har minst sagt varit en händelserik semester i Christchurch! Vi tar det väll dag för dag helt enkelt.

Dag 1, Lördag den 12 September
Världens regnigaste och gråaste dag i Nelson. Körde in med all min packning och mat till centrala Nelson där jag parkerade på en bostadsgata (Milton Street) eftersom det är gratis. Bilen skulle ju stå där för sig själv ett par dagar… Jag gick med packning på ryggen och i båda händer in till city och Halifax Street där bussen kom kl 9:30. ”Tack vare” allt regn och fukt immade fönstret igen så jag missade stora delar av den (till synes) vackra utsikten på väg till Bleinham.

Bussen stannade i vilket fall i Bleinham vid 11 och jag traskade in till ”city” (patetisk liten stad) för att hitta någonstans att äta lunch. MISSION IMPOSSIBLE! Försök hitta ett ställe som har ett glutenfritt/vegetariskt alternativ i en liten ful håla som Bleinham. Speciellt glutenfritt är omöjligt att hitta på lunchställen. Det är bara smörgåsar, pajer, rolls och pasta i olika former överallt. Suck. Jag finkammade i alla fall gatorna och hamnade till slut på ett ställe där jag kunde få omelett. Dyrt och smaklöst men jaja.

Halv två gick äntligen bussen. En skraltig liten sak med en lika skraltig liten gubbchaufför. Men jag överlevde den 5 timmar långa resan. Vi stannade ett par minuter för att titta på sälar som tog det lugnt på klipporna och ungefär halvvägs var vi i Kaikoura där vi stod i 25 min. Bensträckare och toalettpaus helt enkelt. Efter att ha åkt igenom Kaikoura har jag fått intrycket att det nog är ett drömställe för en fisk och skaldjurs- älskare som mig. Det kryllade av restauranger som serverade sådant.

  

Moving on; bussen landar i Christchurch straxt efter kl 6 och jag blir upphämtad av Frances på plats. Frances är en otroligt generös och trevlig människa, jag hade fruktansvärd tur som fick bo hos henne. Hon hade köpt lite mat som jag kunde göra vad jag ville med eftersom hon skulle iväg för att träffa ett par vänner och titta på rugby- matchen (Nya Zeeland – Sydafrika). Så med huset för mig själv tog jag det lugnt och tittade på TV, vilken lyx! Fick ett eget litet rum med en himmelskt skön jättesäng och ett eget badrum. I duschen kunde jag reglera både värme och tryck, wow. Jag gick och la mig tidigt, det tär på en att sitta stilla i en buss i 8 timmar haha.

 
Dag 2, Söndag den 13 September

Upp kl 7, åt frukost med Frances och blev avsläppt inne i city där jag blev upphämtad av Hasslefree Tours kl 9 för att åka ut till Edoras. WOHO! Sällskapet bestod av guiden (som tydligen är bästa kompis med Peter Jacksons ljudtekniker (Mike Hopkins?) så vi fick massor av LotR-inside info), tre brasilianare (två tjejer och en kille), en ”slacker” kille från Leeds samt sex Texas- bor. Amerikanarna var väldigt intressant varelser haha. Ingen förutom jag och Leeds- killen hade sett filmerna mer än en gång eller läst böckerna. Jag var den stora ”allvetaren” och fick ständigt ta emot kommentarer från amerikanarna haha. På en schysst nivå men jag kände mig ändå väldigt nördig… På vägen ut till Mount Potts och det öde ställe där de spelade in Edoras stannade vi (bland annat) här:

 

Här:

  

Första stoppet där vi kunde se Edoras!

 

Slutligen runt lunchtid var vi på plats!!! Vi hade fruktansvärt tur med vädret, det var knappt ett moln i sikte och solen värmde skönt. Det blåste inte ens kallt, även om det blåste en hel del… Men, jag tänker inte sitta här och ordbajsa adjektiv som inte ens i närheten kan beskriva hur vackert det var och hur uppspelt jag kände mig. Så jag låter dessa bilder tala för sig själva.

   
  
    (Hon står på samma plats som Eowyn/Miranda Otto men vinden blåser åt andra hållet! Jag håller i den RIKTIGA flaggan som blåser av stången och landar vid Gandalf, Aragon och Legolas när de först kommer till Edoras. Vi var dödens om vi släppte den, den har hängt med i alla år utan att någon tappat den, otroligt )
  
  

  

Det bilderna inte säger var det inside-info som vi gick av guiden. T ex att Viggo Mortensen är konstig på riktigt och att Elijah Wood och Ian McKellen var fantastiska att jobba med. För mer detaljer fråga mig på Skype. Det blir lite långt att skriva allt…

Två hästar som bor här ute i vildmarken och som tillhör markägaren var med i filmerna, de var ute och hälsade på oss utanför det skjul där vi åt lunch.

  

Sen var det tillbaka till civilisationen och vid 6- tiden hämtade Frances upp mig och vi åkte runt i Christchurch och Lyttleton. Hon visade mig runt helt enkelt och vi hade jättetrevligt.
Nu skippar vi onödiga detaljer för att hindra mina stackars fingrar att få kramp.

Dag 3, Måndag den 14 September

Återigen upp på morgonen och drop off i centrum. Jag skulle ta bussen ut till Shirley och The Palms för att där byta buss och komma ut till Adrenalin Forest i Spencerville. Problem uppstod. Problemet med gatorna här i Christchurch är att de är förbannat långa. Visste att den första bussen gick från Gloucester Street men den gatan är ett par kilometer lång och har ungefär sjutioelva busstop varav endast ett par tar buss 60. Jag fick stanna och titta på många stopp längs gatan innan jag hittade buss 60 tidtabell. Bussen tog mig till The Palms (en galleria) där jag hoppade av. För att bäst förklara det som hände härnäst har jag gjort en liten karta som visar kvarteret där allting hände. Jag hoppade av vid busstopp 1 på denna bild:

Där fanns en tidtabell för buss nr 480 som jag skulle ta. Perfekt tänkte jag och väntade glatt där i 40 min tills kl 9:30 då bussen skulle komma. Icke. Kl kvart i 10  ringer jag bussbolaget, arg som ett bi och efter en kvart, $15 i samtalsavgifter och många kopplingar till olika människor visar det sig att jag är på fel stopp. JAHA?! Så varför är det en busstidtabell här då?! Den skulle visst inte vara där enligt människan på telefon, men där var den lik förbannat.

Nästa buss skulle gå från busstop 2 kl 12:30 så jag går dit. Men där fanns ingen tabell för nr 480. Frustrerad går jag till nr 4 men utan resultat. Vid nr 5 står en tom buss och det står 480 på den, problemet var att den var ju vänd mot city, inte mot Spencerville. På bänken vid stoppet satt ett äldre par så jag frågade dem. Det visade sig att de också försökt ta den här bussen förut och missat. De hade väntat vid busstop 4 men bussen hade bara åkt förbi. Tydligen åkte den mot stan, gjorde en u-sväng längre ner på gatan och sedan upp mot Spencerville men den stannar inte på busstopp 4. Så paret var lite oroliga ifall de skulle missa bussen igen.

Fram tills kl 12 dödade jag tid inne på The Palms. Straxt efter 12 kommer busschaffören till 480 bussen och vi frågar om han åker ut mot Spencerville och visst gjorde han det. Suck.

Vid 1 var jag slutligen framme i Adrenalin Forest. Jag var den andra personen där så det var väldigt lugnt. Säkerhetsblöjan och handskar på och efter en kort demonstration av en anställd fransman var jag redo att köra! Jag kom ut till Adrenalin Forest i tron att jag skulle göra bana fyra, fem och sex för de andra banorna verkade lite mesiga. Så fel jag hade! Fransmannen rekommenderade att börja med bana ett och arbeta sig framåt. Det är jag glad att jag gjorde för oj det var fysiskt ansträngande. Allting var helt okej fram tills bana fyra, då började det blir riktigt svårt och svettigt. Mycket handlade om balans och vid flera tillfällen trodde jag att jag var fast. Efter halva bana fem fastnade jag till slut. När jag balanserandes på en lina 15 meter upp i luften med en lina ovanför mig att hålla i räckte min längd inte längre till. Jag nådde inte längre linan att hålla i och jag föll handlöst. På grund av hur linan var uppspänd mellan träden kunde jag inte komma till platformen jag kom ifrån och fick ropa på hjälp. Det var smärtsamt att hänga där och vänta. Är mycket glad att jag inte var en man med ambitioner att en dag skaffa barn, då hade jag fått stryka det kapitlet i mitt liv…
Givetvis gick jag inte upp på bana fem igen och jag vågade inte prova bana sex då min längd säkert skulle bli ett problem igen, och om inte det skulle det säkert vara något annat.

 Pilen pekar på den lina jag var på när jag ramlade. Som ni ser tar man sig från platform till platform.

Vid fyra- tiden tog jag bussen tillbaka till The Palms och centrum där jag möttes av Frances. Tillsammans åkte vi hem. Jag fick göra mig i ordning innan vi gick ut till en indiskt restaurang för middag. Vi hade en jätterolig kväll.

Dag 4, Tisdag den 15 September

Allting var packat och jag var beredd på en lång och tråkig resa hem. Ack, så blev det inte. På väg in mot centrum tittar jag på biljetten. Kontrollfreak nummer ett har missat tiden. Bussen gick kl 7:15, inte 9:30! Vad gör man? Frances lämnar mig i vilket fall och jag lämnar mina väskor på ett Internetcafé. Själv ger jag mig ut på upptäcksfärd i centrala Christchurch. En ny biljett hem kostade $34 men det var det kanske värt då jag nu ordentligt fick lära känna Christchurch. Det blev faktiskt ingen shopping (surprise surprise) men jag njöt av solen och lyxade till det med sushi och sjögrässallad till lunch. Vid ett hämtade Frances mig och vi åkte tillbaka hem till henne för att ta det lugnt ett tag. Ut till centrum igen kl tre då hon skulle iväg till frisören. Frances och jag hade en trevlig innekväll tillsammans.

Nu när jag skriver det här (i min lilla anteckningsbok innan det skrivs in på datorn senare) sitter jag på rätt buss och har en sju timmar resa framför mig.

Ska jag kanske skriva en kort slutsats efter detta superlånga inlägg? Trots en del otur (och tur) hade jag väldigt flyt som fick komma och på hos Frances. Det var underbart och hade inte kunnat bli bättre. Jag har sett och upplevt mer av Christchurch än jag hade kunnat göra på egen hand.
Nästan det bästa av allting var när jag av en slump hittade The Glutenfree Bakery i en guidebok. Frances tog mig dit. Det var som att dö och komma till en glutenfri brödhimmel. Färkst, mjukt, underbart, glutenfritt bröd. Vad mer? Jo, de levererar till Stoke på beställning. Säg hej till ett år av bra glutenfritt bröd Hanna!

PS. Tack for rattningen Karin, Man in the Mirror alltsa? Skrap som skrap. 8-)

Efter att ha sparat mycket pengar och inte spenderat särskilt mycket de senaste två månaderna var det fruktansvärt smärtsamt att spendera pengar. Det var ganska oundvikligt men det gör fortfarande ont.

Under min veckas ledighet står jag för all mat själv, förutom det som redan finns i huset. Därför fick jag idag gott gå och handla lite mat, varav jag tar med mig en del till Christchurch. Totalt blev det ca $20 på mat, och det täcker bara frukosten under veckan, knappt det eftersom jag inte köpte mjölk… Det är tur att jag upptäckt hur underbart gott havregrynsgröt är, det är ju väldigt billigt.

 Eftersom jag endast hade 0.16 cent kvar på mobilen var jag tvungen att fylla på den med $20.

Då jag upplevt ganska rejäla smärtor i fötterna när jag tränar (step-ups och hoppa hopprep har jag fått skippa t ex) så var jag tvungen att köpa ett par ordentliga träningsskor. Mina sneakers är väll inte så bra fotstöd. Hade tänkt spara inköpet till Christchurch men jag gick in på Sterling Sports i Richmond för de hade rea och efter att ha provat ett antal exemplar (host) blev det ett par för $90. De var på rea, originalpris var $150 så det var väll ganska bra.

Sist men inte minst är jag ÄCKLIGT TRÖTT på kommersiell radio. Jag är van vid att vara intellektuell och lyssna på P1. Men här finns två kanaler att välja mellan i bilen, antingen ”Nelson Classic Hits” eller ”FM Radio Nelson”. Eftersom jag sällan får in den senare blir det alltid Classic Hits. Trots deras ”9 to 5 no repeat workday” så spelas samma valfritt svärord skit varje dag. Jag lyckas alltid få skitmusik. Jag gjorde en lista på de låtar som spelas konstant, vissa oftare än andra, det är extremt. Följande låtar bör förbjudas för all framtid!!! (har inte inkluderat ett par för jag kan inte hitta dem) Vissa är rent ut sagt motbjudande... tortyr...

Waking up in Vegas, Katy Perry
Paparazzi, Lady Gaga
You belong with me, Taylor Swift
Love Song, Sara Bareilles
Halo, Beyonce
Man in the River, Michael Jackson
The Sweet Escape, Gwen Stefani
Don’t Speak, No Doubt
Mercy, Duffy
Candyman & Beautiful, Christina Aguilera
I’m Yours, Jason Mraz
You found me, The Fray
21 Guns, Green Day
Use Somebody, Kings of Leon
I Gotta Feeling, The Black Eyed Peas

SÅ, jag har nu inhandlat CD-R skivor för $14, jag kommer bryta ihop om CD-spelaren i bilen inte kan spela de skivorna… men det visar sig, nu ska jag ägna mig åt att bränna över musik som går att lyssna på till skivor. I fortsättningen behöver jag inte utsätta mina stackars öron för det skräp radio spelar.

Där har ni $145....

Imorgon blir det Christchurch, TJIHO!!! Ska bli underbart, massa uppdateringar när jag kommer hem då kanske.

PS. Nu låtsas vi som att Horst inte finns, blir bara vansinnig när jag tänker på honom.

Det mesta lunkar på och det händer inte sådär överdrivet mycket. Idag har jag gått runt och ojjat mig över en muskelknut som knutat ihop sig på ryggen på min högra sida, lite ovanför midjan. Ett hopplöst ställe att komma åt så jag kan inte "trycka mig själv" mot dörrposten. Både Kate och Fergus har fått ställa sig och trycka knät på knuten men det har endast varit tillfällig lösning. Efter några minuter är smärtan tillbaka, grr. Det gör ont när jag gäspar och ibland när jag andas. När Justine kom hem var hon snäll nog att trycka på muskelknuten men det hjälpte också bara tillfälligt. SUCK! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Är den kvar imorgon kanske jag frågar Donna på boxningen om hon kan hjälpa mig, hon är ju stark... blir knäpp om det inte löser sig.

Nu ska jag sluta tänka på det. Moving on! Till vad? Vet ej. Det är redan september, tiden går fort och långsamt på samma gång. Livet är inte så spännande. Men nästa helg blir det Christchurch och en hel vecka friiiii!!!! Det ser jag fram emot. Sen är det ytterligare en vecka som följs av helgen där jag permanentar håret och hux flux har vi oktober. Man blir ju nästan mörkrädd.