livingkiwi

Tisdag, 29 December, kl 20:30

Trots att jag skriver blogg till mig själv också känns det ibland (oftast) värdelöst att skriva. De som läser är pappa, mamma och Hilding och de pratar jag ju med varje vecka på Skype. Så att skriva blir en onödig kraftansträngning, typ.

Här är ett inlägg i alla fall, som skrivs sittande hemma hos Justines vän Lyndsey (i ett anteckningsblock) vars ungar jag ser efter 9,5 h x 3 dagar för $100, det är skandal. Vi snackar $3,50 i timmen. Men jag är van vid att vara underbetald, det har jag ju varit i hela min arbetskarriär så det är väll inget nytt.

Det har regnat nu på morgonen och resten av dagen ser lika mörk ut. Fuktigt i luften är det också, ush. Alltså finns det inte mycket att göra. Ungarna spelar Wii och det har de gjord de senaste två timmarna jag varit här. Inte så bra kanske men när man inte kan gå ut är valen begränsade. Eftersom de fick spelet i julklapp är de svårt att slita dem från det och få dem att göra något annat. Två pojkar är det förresten. Hadlee, 8 år och autistisk och Travis, 6 år.
Ovanpå detta glömde Lyndsey att lämna nyckel så vi kan ändå inte lämna huset. Supersuck.

Hur underhåller man sig själv? Räknar minuterarna. Har spelat lite Wii med ungarna, spelat mitt enda spel på mobilen, läst min bok (Sense and Sensability) och börjat skriva en Bucket List. Men jag är dödligt trött så fantasin flödar inte precis. Har varit väldigt trött den senaste veckan. Ett par dagar nu har jag till och med tagit en eftermiddagstupplur och ändå gått och lagt mig vid tio. Har ju inte boxats på en vecka, kanske beror det på det? Donna har ett pass ikväll som jag givetvis ska gå på, dock lär jag somna stående! (Uppdatering: Det gick ganska bra, svettigt utav bara censur, luftfuktigheten är äckligt hög).
En sak är säker, imorgon tar jag med mig min laptop!

Nu på kvällen: Mitt inlägg skrivit i anteckningsboken fortsatte ett tag till men kl är halv nio och jag förtjänar lite varva ner tid inför ytterligare en apjobbig dag imorgon så det får bli skrivet senare!