livingkiwi

Torsdag, 28 Januari, kl 20:39

Idag har det varit HETT i Nelson! Solen har stekt rejält. Förmiddagen spenderade jag hos Lisa, städandes och vid lunch kom jag tillbaka hit och möttes av Fergus och Kate som kom tillbaka från Keith. En av Keiths vänner, Gale, lämnade av dem och vi åkte tillsammans (Gale har en son, 5 år) ner till Rabbit Island och hängde där fram tills halv fyra. Vi badade ett tag men mest satt vi i skuggan, trots det är jag lite röd i ansiktet, inte bränd men man kan se att jag suttit i solen idag… nu sitter jag på mitt rum som alltid börjar koka vid 3-4- tiden när solen ligger på, det kyler ner framåt midnatt så när jag vaknar på natten är det lagom temperatur. Var på boxningen nu på kvällen och svettades ihjäl där också! Tro mig, man börjar svettas på ställen man inte trodde det gick (ögonlock t ex) Enda passet den här veckan, surt.

Jag ska inte klaga på värmen dock, jag föredrar detta framför allt regn vi hade förut. Faktiskt.
Har precis gått på spindeljakt i mitt rum för andra gången den här veckan. Nytt rekord, 16 spindlar. Helt sjukt. Tre stora och resten var väll rätt små men ändå. Långben- art allihop. Trött på dem blir jag.

Nu ska jag se Battlestar Galactica innan det är sovdags. Ni kan ju titta på mina bilder från gårdagens inlägg!

Internet fungerade inte igår, annars hade jag skrivit då. (Internet fungerade visst, hade bara råkat trycka av W-lan knappen på datorn haha)

Blivit mycket jobb nu. Var med Fergus och Kate hela söndag kväll, hela måndagen och tisdagen så jag är rätt slut. Det är knäppt hur trött man blir av att passa barn, det kanske låter som ett slappt arbete men så är det icke. Det kommer att fortsätta vara intensivt fram tills måndag då det åker till Keith, sen börjar de skolan på onsdag (tack gode gud). Justine och Fleur kom hem från sjukhuset igår också, än så länge sover Fleur mycket men jag har en känsla av att det kommer ändras! Förhoppningsvis sover jag tungt nog för att inte vakna när hon skriker om nätterna…

Så, en tråkig jobbvecka framför mig. Det är bara att härda ut, sen är det inte långt kvar tills jag åker till Queenstown.

I vilket fall har jag nu samlat ihop lite bilder från Golden Bay resan, så här kommer dem.

 
Egen-ihopklistrade panorama tagna från toppen av Takaka Hill som man åker över för att komma till Golden Bay. Bild tre är tagen från vägkanten på väg ner i ”dalen” där Takaka ligger.

Så här ser kusten ut när man kör österut från Takaka, mycket dramatiska stenlandskap. En strand vid Wainui Inlet, mycket sten!

  
Bilder från den Walkway som tog mig till Wainui Falls.

 
Djungelpromenaden i The Grove var svårfotograferad, blixten var inte alls rättvis mot landskapet så alla bilder är rätt mörka.

 
En strand vid Wainui Inlet, mycket sten!

  

Första bilderna visar stigen till Wharariki Beach, sista bilden är stranden. Där jag uppenbarligen inte kunde gå ner barfota...

 
Cape Farewell och Farewell Spit.

 
Utsiktsbilder över Takaka! Panoramat visar södra Takaka

Söndag, 24 Januari, kl 17:44

För 11 dagar sedan skulle bebisen ha fötts och som vi ha väntat sedan dess. X antal "Any day now" och "Any hour now" har sagts om och om igen av alla. Justines föräldrar började bli rätt otåliga eftersom de skulle bara stanna här fram tills bebisen kom. Men så i natt när jag gick upp satt Justine i köket och sa att hon tror bebisen är på väg. Jag hade slutat hoppats (hehe) men ca 45 min senare hör jag att hon och Horst tar vanen och åker till sjukhuset (runt halv fyra i morse). Straxt efter åtta ringer Horst och säger att Fleur är född och hon väger 4,5 kg! Barnafödandet tog rätt hårt på Justine men om jag förstått rätt kommer hon och Fleur hem redan imorgon. Barnen kom tillbaka hit, efter två veckors semester med sin pappa, för en halvtimme sedan och åkte med Horst in till sjukhuset. Jag ska åka vilken minut som helst nu och hämta dem så spenderar jag resten av kvällen med dem här.

Det har generellt varit en trevlig söndag. Myste med kattungar på SPCA i morse, solen har äntligen hittat tillbaka så jag och Lloyd spelade minigolf i Tahunanui. Det var länge sedan sist jag gjorde det! 67 poäng, ganska bra för mig haha.

Jag har ingen aning om hur den här veckan kommer se ut, jag kan nog glömma bestämt schema från och med nu... det blir dag för dag helt enkelt, lite träligt men det får jag väll leva med. Nu ska jag nog åka och hämta barnen.

Det är inte många gånger i mitt liv som jag FAKTISKT har nypt mig själv för att kolla om det som händer verkligen är på riktigt. Igår var en sådan dag som var så nära perfekt den kunde komma. Jag sitter fortfarande i något slags trans-extas och har inte helt fått kontakt med ”verkligheten” ännu, trots en natts sömn!

Nu får jag väll börja från början och inte sluta med A =) Men inte vet jag hur jag ska formulera mig och hur jag ska välja ut ett par bilder av ca 400…

 
Jag förslår att du har den här kartan uppe, så att du hänger med i alla namn och vart jag befann mig!

Jag ger mig iväg runt 9 onsdag morgon (13/1), det är relativt kallt (runt 15 grader), ett grått molntäcke med prognos som säger att så ser resten av veckan ut. Hanna var rätt sur to say the least. Men jag hade ju allt bokat och klart så det var bara att ge sig iväg och njuta av det så mycket jag kunde.
Min semesterpackning lämnade jag i bilen tillsammans med mat och jag börjar gå med ett par kilos packning på ryggen.
Jag går ett par timmar längs huvudleden (eller vad man kan kalla det) och svänger av till alla stigar som leder ner till stränderna. Det är jättevackert (ehh, självklart!) och jag tar det väldigt lugnt och går sakta.
  

Första gången jag verkligen häpnade var vid Stillwell Bay. Det var också där olyckan var framme… (någon balans måste det väll finnas i universum). Jag har kameran i ena bröstfickan, mobilen i den andra, felet är att jag bara knäppt knappen på kamerafickan. Så när jag står med ena foten på en sten i vattnet och böjer mig fram för att sätta ett plåster på tån som jag skrapat upp faller mobilen plask ner i vattnet. Snabbt som attan fiskar jag upp den och ser hur skärmen svartnar. Telefonen har inte fungerat sen dess. Den fick senare ligga på tork och jag har provat att få igång den ett antal gånger utan resultat. Det är delvis på grund av detta som jag är tillbaka i civilisationen idag, jag behöver fixa ny telefon! Nu släpper vi det tråkiga. Jag vandrade vidare. En av stränderna jag besökte heter Aktersten Bay, det tyckte jag var lite roligt!

 (Stillwell Bay)  (Anchorage från "ovan", ca 40min vandring kvar)


Efter 6 timmars vandring (som sagt, jag gick långsamt) kom jag äntligen fram till Anchorage där jag skulle övernatta på Aquapackers båt! Eftersom jag inte haft en klocka på x antal timmar hade jag inte en susning om var klockan var när jag kom fram. Jag vet att man kunde börja åka ut till båten vid 4. Jag var så pass utmattad att jag bara slängde mig ner i sanden och satt där ett tag och såg mig omkring på alla människor. Vet inte hur länge jag satt där innan jag frågade en man vad klockan var. Turen var med mig för han sa fyra och då precis såg jag att en liten motorbåt lämnade Aquapackerbåten och hämtade upp tre människor med ryggsäckar. Så jag begav mig bort till den änden av stranden och ställde mig och väntade med ett par andra Aquapackers.
Väl på båten går jag ner i min hytt och möts av två tjejer, den ena tjejen säger något kort och jag tycker att hennes dialekt låter bekant så jag frågar raskt vart hon är ifrån. Visst var hon från Sverige! Så jag sken upp som en sol och blev hur glad som helst, hon blev lite chokad över min reaktion tror jag haha. Men efter ett par minuter får jag veta att hon heter Karin, hon pluggar juridik i Umeå och ska ha sin åttonde termin i Melbourne som börjar i februari. Så hon tog tillfället att spendera ett par veckor på Nya Zeeland. Karin hade åkt vattentaxi till Tonga Bay och kayakat till Anchorage.
Snabbt övertalade Karin mig (det var inte så svårt) att vi skulle bada (trots väder)! Så jag hoppar i först, iskallt men så kul. Efter vi båda hoppat i från ”första däck”, går vi upp på andra våningen och hoppar i därifrån (se bild). Karin hoppade från taket också men det vågade jag inte haha.
Resten av kvällen var bara en jättetrevligt, det var kul att träffa så många backpackers och få utbyta historier osv! En tjej jag pratade med var från Israel, en äldre kvinna från England, en hel del tyskar… Vi åt middag vid sju men de flesta gick och la sig tidigt, alla var rätt trötta. Jag sov ganska bra i den väldigt smala sängen, myspys.

  

Så kommer vi till den 14 januari, helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv! Jag vaknar rätt tidigt och tittar ut genom fönstret som är precis vid min kudde och det ser ganska ljus ut. När jag går upp på däck så är himlen hälften moln, hälften klar så jag bad att molnen skulle försvinna! Efter frukost (som bestod av müsli och bröd, jag fick gott äta gluten men magen klarade sig) stod det klart att dagen skulle bli strålande, mot all förmodan.
Jag var kvar på båten med Karin, hennes tillfälliga backpacker-kompis Richard (från Kanada) och två tyska killar; Benny och Matthias. Karin och Richard skulle gå tillbaka till Marahau och vara där vid fyra-tiden. Jag, Benny och Matthias skulle gå till Bark Bay där jag skulle ta en taxi till Marahau kl 4 och tyskarna skulle sova en natt innan de gick vidare till Totaranui.
Skyltarna sa att det skulle ta ungefär 4,5 timme att gå till Bary Bay från Anchorage (där vi var) men vi speedade och kom fram straxt efter tre, trots att vi stannade och tog många bilder. Efter att ha gått jättelångsamt första dagen var det rätt annorlunda att gå i väldigt rask takt, min höft är helt åt helsike men den läker väll den också. Jag hade så obeskrivligt kul med de här killarna så jag kunde glömma bort att det gjorde ont. Här kommer en massa bilder på oss (ok, mest mig)!
 (jag sitter på däck på morgonen)

 (vi lämnar båten och åker till Anchorage strand)

  

  

 (Torrent Bay i bakgrunden)
  

Här kommer vi fram till Bark Bay som utan tvekan var den bästa stranden! Så fort vi kom ner slänge jag av mig kläderna, tog cyklopen och sprang ner till vattnet och dök i. Jag hade ungefär 30min att skavlpa runt, snorkla och dyka. Det var späckat med sjöstjärnor på botten. Hanna var i sjunde himlen!

  


Benny och Mathias går, som sagt, upp till Totaranui idag och tar en taxi tillbaka till Marahau, problemet är att de missar sista bussen från Marahau till Nelson. Så vi bestämde att jag hämtar upp dem där ikväll (får bensinersättning såklart).
Men igår så körde jag Richard och Karin tillbaka till Nelson! Vi gick och åt pizza tillsammans med Richard var rätt trött (på mig och Karin också haha) så jag körde hem honom först och sedan åkte jag och Karin på jakt efter hennes vandrarhem. Vi hittade det till slut och när vi kom in till hennes sovsal mötte vi två tjejer där, ena från Schweiz och den andra från Tyskland så efter en stund bestämde vi att vi går ut tillsammans en sväng och tar en dricka. Vi satte oss på stan och tjattrade fram tills sen kväll. Behöver jag säga att vi hade det jättebra? Nae, vi hade det givetvis kanon! Men Karin skulle uppe tidigt idag för att ta bussen till Kaikoura och de här tjejerna skulle till Abel Tasman så vi fick avsluta kvällen framåt elva.



Alla finns inom kort på min Facebook förstås! =D (Karin bredvid mig)

Imorgon (lördag) åker jag till Takaka för att göra det jag ska där, så jag är väll hemma igen på tisdag skulle jag tro... men är det något jag vet (detta tar ett tag att lära sig) så blir saker aldrig som man planerat. Mer än så säger jag inte.

Vad gör jag en lördag kväll? Forsätter läsa min bok, se True Blood och bara ta't lugnt. Imorgon har jag SPCA på förmiddagen och på eftermiddagen har jag ungarna fram tills kvällen. Vädret ska vara uselt imorgon enligt prognosen så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med barnen, kanske hyr jag en film åt dem eller något. Stranden blir ju knappat aktuellt.

Imorse satt jag och la upp en plan för semestern och tittade även på vad jag vill göra på nordön. Vart jag åker från Wellington. Tittar på lite olika alternativ, beroende på hur min budget kommer se ut. Jag blev läskigt pepp på det här. Skulle kännas som ett bra avslut på min tid här på Nya Zeeland, ett häftigt sätt att spendera min sista dag (på Nya Zeeland)! Men det är lite halvdyrt så vi får väll se hur det blir med den saken.

Fredag, 8 Januari, kl 20:41

Pust vilken dag! Det blev inte som jag tänkt precis. Jag pratade med Jessica på Skype i morse (<3!) och fick kasta mig över till restaurangen efter det för att möta Lisa och få nycklarna till hennes bil som jag skulle ta för att komma hem till henne (Justine hade sin bil). Så fick jag vänta på Lisa som var sen och sen körde jag iväg. Det var roligt att köra en "ny" bil... man borde byta bil oftare, det är så spännande att prova något nytt! Fråga mig inte varför.
I vilket fall spenderade jag nästan två timmar hos Lisa och städade som vanligt. Sen tillbaka till restaurangen, lämna bilen och jag gick hem och trodde att nu skulle jag ha ett par timmar att varva ner, äta lunch, duscha osv innan Justine skulle lämna barnen vid 2. ICKE! Justine ringde mig 20min efter hemkomsten, mitt i min lunch, och bad mig att direkt gå till restaurangen. Jaha. Fick slänga i mig maten, klä på mig (halvt) och springa ner till restaurangen där jag IGEN fick vänta på Lisa som skulle köra mig till arenan utanför Richmond där de idag och på söndag har ett stort trav-grejj. Restaurangen står för stora delar av maten på plats så det är ett stort cateringjobb för dem! Justine som ska föda vilken dag som helst var tvungen att överlämna Fergus och Kate åt mig. Jag trodde vi skulle vara där ett par timmar och att barnen sedan skulle tröttna på att hoppa ballongslott, rida häst och äta glass men återigen blev det inte som väntat. Fick dras där nere tills halv fem då jag äntligen slet dem därifrån och åkte hem. Båda barnen gick på överskottsenergi så de var rätt jobbiga. Fick dem äntligen i säng för en timme sedan. Fullt upp har jag haft alltså!

Den senaste timmen har jag fortsatt boka alla mina resor osv. Köpte bussbiljett till Picton för den 10 mars, färjan för samma dag och sedan två nätters boende i Wellington! Det känns inte alls bra att köpa sånt för man vet aldrig vad som händer, men om jag ska få biljetterna för hyfsade priser har jag inget val... vi får hoppas att DET går som jag väntar mig i alla fall.

Nu ska jag läsa min bok (Dexter in the Dark, del 3 i serien men det fattade jag ju inte förens efter 80 sidor, tur att jag sett första delen av första säsongen av serien) och sen ska jag sova. Imorgon har jag inga planer för eftersom det där med planer aldrig går som jag väntar mig i alla fall. Vi får se vad morgondagen ger helt enkelt.

Onsdag, 6 Januari, kl 19:55

Vad händer här? Solen har strålat i två dagar vilket har varit mycket uppskattat. Visst har det varit rätt blåsigt men luftfuktigheten har gått ner! Tack gode gud.
Igår var jag tillbaka på boxning efter en veckas uppehåll, jag trodde det skulle gå åt pipsvängen men det kändes bara jättebra. Insåg också hur mycket jag saknat det och att det kommer bli jobbigt värre att komma hem och inte få fortsätta på det här sättet. Tyvärr är det bara två pass den här veckan, nästa är på torsdag och sen nästa vecka är allt tillbaka som vanligt men då ska jag ju iväg på semster! Men men.

Också igår åkte jag, Kate och Fergus ner till stranden på Rabbit Island och hade det jättekul. Det var rätt höga vågor men med vässade ögon (jag hittade på det uttrycket själv) gick det bra. Som vi skrattade! Sorgligt nog tror jag att jag brände mig, trots solkräm. Det bränner på ryggen...

Idag var jag nere på Rabbit Island själv och simmade i ännu högre vågor, svalde en del saltvatten, blä. Var även ute i Tahunanui som där det var späckat med folk! Man kan ju tro att de flesta är tillbaka på jobbet nu men icke, det var packat på stranden och i hela området.

Det var mina tråkiga två dagar, har jag lovat att skriva oftare så blir det en del tråkiga inlägg, så är det!

Måndag, 4 Januari, kl ?

Jag är medveten om att jag lovade att bli bättre på att skriva, och att jag inte har skrivit på fyra dagar. Men det har faktiskt hänt en del så det där med att skriva har kommit i skymundan… nu tar jag dock tag i kragen och lovade mamma att jag ska försöka skriva varannan dag eller MINST tre gånger i veckan. Vi får se hur det går!

Nyårskvällen var inte så upphetsande, jag pratade med mamma och sedan med Hanna fram tills tolvslaget, det var ju väldigt trevligt förstås. Tio minuter över tolv (efter jag gått och sagt Gott Nytt År till Justine och Horst) gick jag och la mig. Nyårsdagen var det en massa städning som gällde men på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Rabbit Island, precis som resten av Nelsons befolkning. Det var väldigt mycket folk! Men jag gick på strandpromenad öster ut där det var i princip folktomt. Jag försökte gå till öns ”ände” men det tog en nedranns tid. Gick väll runt 40 minuter åt ena hållet och jag kom väll i princip till slutet. Längs vägen tillbaka räknade jag antalet hajkadaver som låg strandade (det var lågvatten) och kom upp till 7! Krabbor var oräkneligt många. Jag kastade ut några snäckor med innehåll ut i havet för fiskmåsar och ”oystereaters” flockades kring strandkanten (hungriga). Väl tillbaka vid min startpunkt på stranden gick jag ut i vattnet för att bada lite. Men det var löjligt långgrunt, måste ha gott ut runt 100-200 meter och vattnet räckte fortfarande bara upp till midjan, men vågorna blev kraftigare förstås. Så jag skvalpade runt där ett tag, tills saltvattnsmaken i munnen tog över för mycket, då åkte jag hem.

I lördags skulle jag gått på bushpromenad med så blev det inte, det slutade med att jag shoppade lite i Nelson… inte så bra för plånboken men kul för garderoben! Igår var det SPCA som vanligt och sen gick jag på en annan bushpromenad där jag måste ha gjort något med foten för när jag vaknade i morse och gick upp ur sängen bultade det till rejält i foten. Det känns som jag har världens blåmärke/bula så när jag går eller står på den gör det apont. På utsidan syns det inget dock. Har ingen aning om hur jag ska bota det där vilket är rätt frustrerande. Kan ju inte gå runt så mycket liksom. Men jag väntar på att Fergus och Kate ska komma hit nu, de kommer om en timme ungefär. Får se vad vi hittar på, jag kan ju inte hoppa runt så mycket precis. Men men, det blir väll bra det med.

Jag hade kul med Photoshop igen förra veckan, när jag passade de där ungarna och hade massa tid att göra inget särskilt på gjorde jag den här.