livingkiwi

Nu har jag lyckats få upp rundturen av huset som jag gjorde igår (fredag). Jag ser lite bekymrad ut i första videon, jag vet inte varför men jag var i vilket fall inte bekymrad. Solen stack väll lite i ögonen kanske... Anyways, fyra filmer som visar er omkring hos familjen Robertson. Jag kommer även ta ner dessa från YouTube sen (om en vecka eller två) eftersom det är rätt privata bilder. Om ni, av någon okänd anledning, vill spara filmerna använd zamzar.org eller mediaconverter.org

Tack för Tips från Coachen mamma, nu fick du mig att börja astjuta.

Så vad  hände igår. Jag fick fortsätta min vänstertrafikskörlektion med Horst. Han har en väldigt avslappnad syn på körning, minst sagt... Han tycker jag är lite för spänd "Just drive" säger han. Jaja, han är van vid bländande sol och bilar som kommer från fel håll. Han sa att Franzi var ganska avslappnad trots att hon aldrig kört manuell bil förut. Tyskar säger jag!

Jag spenderade någon timme ensam på förmiddagen så jag passade på att filma runt i huset, jag tänkte lägga upp det på YouTube, vi får se hur det går. Filen är ganska stor och YouTube lite segt, de säger att de kan ta ett klipp i storlek upp till 1GB. Det visar sig.

Det är inte så många i familjen att hålla reda på, det känns inte helt rätt att lägga upp bilder på dem men jag kan göra det nu och ta bort dem sen. Jag har inte bilder på alla dock.
1, Justine (mamma). 2, Kate (dotter, 4 år) 3. Misbe (hund) 

BILDER BORTTAGNA 

Utöver dem finns Horst som är Justines partner och Fergus som är sonen, 6 år. Sen har Justines föräldrar varit här och hälsat på sen i onsdags, de bor i Queenstown, vilket är ungefär 10 timmars bilresa ner (Nya Zeeland "mått", inte svenska). Hennes föräldrar heter Helen och John och de är väldigt snälla. Igår blev jag upphämtad av dem vid tio och vi åkte in till Nelson tillsammans och gick i någon slags historisk park där man samlat massa av Nelsons gamla byggnader. Inte så jätteimponerande eftersom ingen av byggnaderna var äldre än Karlshäll men det var väldigt fint i alla fall. Sen hämtades Kate kl 12:30 och vi åkte till Helen och Johns motell där de var snälla och erbjöd mig att titta på svenska nyheter på deras dator eftersom jag inte kunde se dem här (Internetuppkopplingen är för seg). Jag såg en stund, fick vet att det skett ett mord i Linköping, Lambohov och sen stängdes det av. Tydligen fick man inte överbelasta motellets internet för länge. Jaja, vi åkte vidare till Tahanui Beach där vi satt på ett café ett tag. Kate och jag lekte lite i lekparken. Hon fick mig att åka en sån där rutschkana i plast så tack vare min mockajacka blev jag bombaderad med stötar. Trots det fick hon mig att åka den igen... vad gör man inte för barn?
Slutligen kl tre hämtade vi Fergus i skolan och mötte Horst och Justine. Tillsammans åkte vi in till Richmond centrum och köpte lite kläder till Kate och Fergus.

Jag hör faktiskt själv hur tråkigt det här inlägget blev, jag bara maler på om vad jag gjort. Jättekul.
Men vill också tillägga att jag går och lägger mig väldigt tidigt på kvällen (kl åtta är tidigt även för mig) för jag är helt slutkörd vid fyra tiden. Så jag går även upp tidigt, mellan 6 och 7 ungefär. Så var inne på MSN och Skype då! (*host* FAMILJEN HÅLLER SIG JÄVLIGT BORTA! *host*) Eller helst Skype, mina fingrar vill inte skriva så mycket. Jag vill hellre prata. 6-7 min tid är 20:00 - 21:00 er tid så BE THERE! Nu är klockan tjugo i åtta så ni får gärna också vara inne framåt 22:00 tiden...

Jag var rätt borta igår efter att inte ha fått sova. Men efter lite sömn (betoning på lite) är nu min hjärna "redo" (inte redo, men det gör inte alltid som den vill) att börja processa allting som hänt och det faktum att jag befinner mig på Nya Zeeland. Jävligt långt borta alltså.
Kl är kvart över sju på morgonen, den 28 Maj. Jag behöver få ur mig tankar för snart exploderar jag. Kan också tillägga att jag ligger nu i sängen med fem täcken över mig, mina armar och fingrar och näsa förfryser snart men efter lite skrivning kanske värmen börjar pumpa lite iaf.... hoppas vi.

Jag var väl förberedd på att resan skulle vara lång och tråkig. Jag tog med mig X antal saker jag kunde göra. Bland annat köpte jag elva st olikfärgade trådar så jag kunde fläta kompisband. Den sysselsättningen sprack redan när jag landade i London. För saxar får man ju inte ha någonstans! Butikerna hade inga saxar, flygplanen hade inga saxar... jisses paranoia. Så jag får fläta här på plats istället, kanske kan det rädda mina fingrar för just nu är de redo att amputeras pga köldskador.

Resan London - Hong Kong gick i övrigt bra. Jag fick en glutenfri middag (ris och någon röra) men jag hade så ont i magen att jag inte kunde äta så mycket. Vet inte varför jag var så konstig, jag undrade om det kunde ha något med att utsätta sig för högt/lågt tryck längre än jag var van vid. Whatever. Sova gick verkligen mindre bra i alla fall. Halvsitta i stolarna och försöka sova så funkade inte riktigt. Som tur var hade jag tre säten för mig själv så efter lite mänskligt och möbeligt pussel lyckades jag ligga ner över sätena och på så vis somna iaf ett par timmar. Tror jag sov i fyra timmar.
Lyckligtvis hade man en egen liten TV med lite olika aktiviteter. Började titta på Confessions of a Shopaholic men slutade snart för fy vilken urtrist film. Började då titta på Bolt som var ännu tråkigare...
Det var i vilket fall en lång tråkig resa. Men att landa i Hong Kong var lite roligare. Äckligt varmt och varenda kines sprang runt med munskydd (creepy). Jag fick iaf möjligheten att snabbt souvenirshoppa så jag köpte en (då) välbehövd solfjäder och en portmonä (trodde jag) som man vecklade ut till en väska. Ganska praktisk. Satt också och häpnade över utsikten. Hong Kong måste vara fantastiskt vackert, bara från flygplatsen kunde man se ett jättefint bergigt landskap.Försökte ta kort men det gick inte så bra.



Fint var det i vilket fall, man kanske ska ge Kina en turistchans i alla fall.

Sen var det resan Hong Kong - Auckland. Då var det mer problem med glutenfria middagen. En jättesnäll flygvärdinna förklarade för mig hur det låg till. Jag fick en riscurry som var brännande stark så det blev ingen middag då heller. Bara lite fruk och grönsaker.
Även den här resan var lång och tråkig. Såg filmen In Bruges, blä säger jag. Men den var tillräckligt spännande för att inte sluta titta på. Såg också Bedtime Stories och såg klart på Confessions of a Shopaholic i ren tråkig frustration.

Nu gick Horst och Justine upp och kom med ett förslag att jag följer med dem in till Nelson medan de har ett möte. Jag behöver verkligen köpa varma kläder så jag följer nog med dem. Får fortsätta berätta senare ^^

BIG BANG 2
Okej, så nu är klockan tjugo i åtta på kvällen istället.
Anyways, första landningen i Nya Zeeland var WOW! När planet började gå ner och man kunde se Nya Zeeland så blev jag jätteglad och optimistisk. När vi landat och kaptenen säger "Welcome to Auckland" ville jag nästan gråta av lycka, kändes rätt overkligt att ÄNTLIGEN vara på Nya Zeeland. Men mitt glada humör försvann snabbt när jag insåg att jag skulle behöva stressa ihjäl mig i Auckland. Jag hade en timme på mig att gå igenom gränskontrollen, tullen, säkerhetskontrollen, check in till nästa flyg samt den säkerthetskontrollen. Snabbt som attan fick jag springa till bagageuthämtningen där jag möttes av en nosande säkerthetshund som hittat något roligt i min handväska. Väskan luktade fortfarande av den frukt jag ätit/slängt på planet. Fick sedan en säkerhetsvakt att skriva på mina papper och sedan fortsätta springa till gränskontrollen. Jävligt seg kö men till slut kom jag fram med mina papper plus papper jag fick fylla i på planet. Fortfortfort stressade jag igenom, sprang bort till tullen, visade mina grejjer, gick igenom säkerhetskontroll och sedan iväg för att hitta mitt plan. Men jag fick ta en buss till inrikesflygterminalen. 35 min till avgång var det när jag kom fram till check-in disken där jag fick veta att jag lämnar check-in väskan själv på något ställe osv osv... suck, jag kom fram till planet till slut iaf. Gaten öppnade nån minut efter att jag kommit dit genomsvett och adrenalinhög.
Planet Auckland - Wellington gick fort, bara ca 40min. Jag satt bredvid en Nya Zeeland bo från England och vi pratade en del. Det var trevligt, sen fortsatte jag till miniflyget som skulle ta mig till Nelson. Nu snackar vi MINIflyg. Mats hade inte kommit in i det planet mamma!  Vi var typ 6 personer och så EN kapten. Gissa om jag blev nervös, ingen backup up person. Hade något hänt honom hade vi varit körda. Jag blev rätt nojjig ett tag, speciellt när det tutade till lite (vet inte  varför det gjorde det) och när han började dra i lite spakar osv... ush, men jäklar vilken utsikt det var.
Här är Nelson från ovan:





Tyvärr halvsomnade jag på det här flyget, jag var så sjukt trött. Men jag såg i vilket fall när vi startade och när vi var på väg neråt.

När jag kom in på flygplatsen i Nelson möts jag av Justine, Horst, Kate och Justines föräldrar! (Fergus hade gömt sig under en soffa). Fick ett väldigt varmt välkommnande med kramar och hela visan. Fergus kom ganska snabbt fram från under soffan, han blev väll lite nyfiken. Ja, vad ska jag säga? Vi åkte först och handlade lite mat, sen hit till huset... hmm tänker jag. Det luktar precis som det gjorde hos familjen i Spanien, och huset liknar väll lite det i Bristol på något sätt. Det finns lixom inget sammanhängande tema. Det bara står lite saker hur som helst. Det är inte stökigt eller något, bara... omatchande. I mitt rum t ex står det en dubbelsäng i rödfärgat järn. Jaha? Vad gör den där lixom? Min säng är för övrigt en jättestor dubbelsäng. Den är skön. Den är inte varm. Justine och Franzi sa att det börjar bli kallt på Nya Zeeland och att de oftast satt framför brasan i vardagsrummet. Jag tänkte optimistiskt "jaja" ni är vill inte vana vid samma väder som mig. Jag hade JÄVLIGT fel. Det är så fruktansvärt kallt här. I solen på dagen är det jätteskönt, men inomhus fryser jag hjäl. Nu när jag skriver kan det inte vara mer än 15 grader i rummet, om inte mindre. Min näsa fryser, mina händer fryser. Ändå har jag nu iaf ett element igång (hade jag inte igår). Jag har pjamas, räggsocker och... FEM täcken på mig, en varmvattensfylld gummiflaska (kallad "hottie") bredvid mig under täcket och en varm dator över mig. Ändå fryser jag ihjäl. Här är mina fem täcken.

  
 
1, ett lite tunnare flannelllakan. 2, en tjock filt i ull. 3, ett duntäcke. 4, ett duntäcke. 5, ett annat vanligt täcke.
Inte ens för mig är det normalt att behöva så mycket för att hålla värmen. Det är kallt. På riktigt. Varför? De har ingen värme i huset whatsoever. Allt de har är vad solen värmer på dagen, men solen går ju ner vid fyra. Tunna väggar och fönster = snorkallt. SÅ TYCK SYND OM MIG! Plus att det kommer bli kallare nu i juni, juli. Shit.
Inga av det kläder jag tog med mig kan jag ha, jag måste ha tjocka stora tröjor för att överleva. Jag tog med en. Justine har erbjudet mig att använda hennes. Idag när jag var inne i centrum köpte jag vantar, mössa, benvärmare och två halsdukar. Det kommer jag få ha på mig inomhus sen. Hjälp.

Nu ska jag sluta prata om kyla. I övrigt är det här en trevlig familj. Justine är väldigt snäll. Barnen är söta. Hunden är söt. Horst är lite rolig. Justines föräldrar är väldigt trevliga. Men jag längtar ändå hem, vill prata med någon som man kan prata med på riktigt. Jag önskar att man kunde göra som i The Sims. Klicka på en brunn och önska tre vänner som då bara dyker upp och känner dig direkt. Vet inte alls vart jag ska träffa folk här. När jag var ute träffade jag bara mammor, medelålders och gamlingar. Vi får väll se hur det går.

Fick iaf köra vänstertrafik idag! OJ! Det var... spännande, det gick ganska bra. Kändes rätt sjukt men helt ok.
Nu orkar jag inte skriva mer, mina händer fryser för mycket. Finns inte så mycket mer att säga nu. Uppdaterar mer imorgon.

En supersnabb uppdatering som säger att jag lever. Sitter nu i familjen Robertsons vardagsrum framför brasan. DET ÄR SVINKALLT! Massa uppdateringar imorgon förmodligen. Dör snart av trötthet.

Nu gäller det. Sista inlägget från Sverige. USH! Inte har jag sovit sådär överdrivet mycket heller. Vaknade vid 3... somnade väll till och från vid 4 halv 5 tiden... Lancelot stryker sig här framför mig (mellan mig och datorn) och piper.
Jag lär skriva under resan och lägga upp det när jag får Internet i Nelson. Tills dess, see you on the other side!

Jaha, då är jag i princip färdigpackad i den stora väskan. Har tre toppar kvar att lägga i som hänger på tork. Jag ställer mig på vågen, sen ställer jag mig på vågen med väskan och det visar sig att den bara väger 26 lbs (KG har gått sönder, CP-våg). Jag får ha med mig 44 lbs. Huh? Hur gick det ihop? 11 kg packning? När jag hade 23 kilo med mig hem efter 6 dagar i London? Och mitt handbagage väger bara ett par kilo... GRATTIS HANNA!
Första tanken var att nu kan jag ju ta med mig mer än planerat, men sen tänkte jag på hemresan... jag kan köpa drygt 10kg kläder och skor i NZ då! :-D Förmodligen ännu mer eftersom jag har med mig lite som kommer bli aktuellt att slänga. Jippi!

Funderar dock på att ta med mig hårtorken, den väger ju inte många hekto...

Nu är packningen igång, aj! Underkläder har redan packats, samt medecin. Jag har också tagit bort nästan allting från mitt skrivbord, det återstår att rensa lite till... det gör rätt ont att "montera ner" mitt rum, det är ju min heliga plats. Det kommer kännas jobbigt att lämna det alldeles tomt.

Stora packning och rensningsdagen är dock på söndag, jag kommer säkert gråta hela dagen!

Nu är det mesta fixat, det enda som fattas är ett sista paket magmedecin och sen är det KLART! Alla förberedelser är finito som man säger.
Jag är mest stolt över de sysselsättningar jag kommit på som ska hjälpa mig fördriva tiden under min över 33 timmar långa resa. Så nu hoppas jag innerligt att jag ska slippa total rastlöshet. Men om du har fler förslag dela gärna med dig.

¤ Bok: Angels and Demons
¤ Korsordstidning
¤ Fulladdad ZEN (musikspelare)
¤ 11 tråddockor för att fläta armband av
¤ Litet ritblock och en bunt pennor

Förutom det så vet jag nu adressen till familjen Robertson för er som är roliga och vill skicka brev eller något annat. :-) Brevet bör nog adresseras till Hanna Bjärnlid C/O Robertson eller något,

185 Redwood Road
Appleby, Nelson
New Zealand

Nu är det bara en vecka kvar. Om exakt en vecka sitter jag på London, Heathrow och väntar... AAAHHHH!
Imorgon är sista dagen på jobbet, känns jättetråkigt att säga hej då till tvåorna. Kommer att sakna dem jättemycket, de får mig att skratta jämt. Utan tvekan att jag åker och jobbar hos dem när jag kommer tillbaka nästa år, då ska de ju sluta trean! De små liven.

Jag har ännu inte fått adressen till Robertsons (familjen) men efter att ha sökt runt lite på Vita Sidorna NZ tror jag att jag hittat rätt, här är Google Earth bilden av huset. Är inte helt säker på att det är här men nästan.



Om ni vill titta närmre så sök Redwood Road, Appleby, Nelson på Google Earth och zooma in så får ni se! :-)

Dear Hanna Bjarnlid,
We are pleased to advise that your application under the Working Holiday Scheme is approved.

YAY! Visum till mig :-D

Nu är jag nog snart klar med det mesta, det sista gick ganska fort! :-) Visumet är köpt och är på väg (till min e-mail), reseförsäkringen är också på väg, den ska bara betalas (snyft). Har ett besök inbokat hos Heidi så jag ska kunna köpa min ena medecin nästa vecka. Magmedecinen däremot är inte fixad riktigt än... OK, tråkig information.

Nu till det roliga; jag har växlat kronor till Nya Zeeländska dollar och... väskor är nu inköpta! :-D Tack vare Jessica lyckades jag nog få tag på det allra bästa, tjiho! Nu ska de bara packas.

Jag är såld, vad tycker du?

Jag försöker glömma gårdagens frustrationer om bagagevikt och istället se saker i ett positivt perspektiv. Jag tog mig friheten att stanna hemma idag. Det var väl behövt! Kommer behöva all energi jag kan få för imorgon och fredag, så blir det hårda vikarielivet på högstadiet igen.

För första gången på över ett halvår så målade(/tecknade) jag idag. Jag älskar verkligen att göra det, vet inte varför jag inte gör det oftare. I höstas hade jag trots allt all tid i världen att vara kreativ på. Men jag antar att kreativeten sinar när man mår urk. Nu mår jag ju ganska bra och mitt "kreativa flöde" blev en fågel, en kiwi fågel.



Kanske inte är nödvändigt att kalla det mitt kreativa flöde. SÅ kreativ behövde jag ju inte vara, jag utgick trots allt efter en bild från Google... Hmm

Ehhh... freakpanik, jag KAN INTE ta med mig mer än 20 kg bagage på flyget med Air New Zealand (inte SAS heller för den delen). 20 KG FÖR ATT FLYGA TILL ANDRA SIDAN JORDKLOTET??!!! Vet inte riktigt vart logiken ligger i det där... Jag fick ta med mig 23 kg när jag flög med British Airways till London. Hur går detta ihop? 20 kg? Till Wellington?
Jag ringer Air New Zealands kontor i Danmark i ren panik och han bekräftar bara mina farhågor; det är ruinerande att ta med övervikt. Ett kg, 1 kg, 1 kilogram extra skulle kosta mig £38, det är 450 kr det. För ETT kilo. Om jag skulle ta med 10 kg extra (vilket jag vill) skulle det kosta mig 4500kr. Exakt lika mycket kostar det att frakta 10 kg med DHL. Så till och med plan B sprack.
Så vad gör jag nu? Jag bantar förstås, min tänkta packlista menar jag. Den går från att bestå av 50% av min garderob till typ 30%... Och det är bara början, hur i CENSUR ska jag komma hem med allting? Ska jag slänga min gamla kläder och bara ta med mig det jag köper där hem? Jag vet, verkligen dagens ilandsproblem men för mig är det viktigt med kläder. Jag älskar mina klädor och mina skor... och nu kan jag inte ta med mig något av det. Jag kommer leva som en backpacker, i ett år. *oskrivbara svordomar*