Regn och rusk
Igår var extra rusktigt för mig. Vaknade vid midnatt mellan måndag och tisdag och mådde fruktansvärt pyton. Sprang till toaletten och ni kan ju gissa vad som hände där. Gick upp fyra gånger under natten/morgonen och tömde hela magsystemet, lyckades sova några timmar emellan. Jag gick upp vid sju för att dela med mig de goda nyheterna till familjen. De skulle ha en function vid lunch så jag var tvungen att ta Fergus och Kate då trots allt. Sista gången jag sprang på toaletten var vid 10 tiden. 45 min senare kom Fergus och Kate. Fick passa dem fram tills fem. Vilken pina det var. Ingen mat, illamående, trötthet, ont i hela kroppen och så försöka underhålla Fergus och Kate samtidigt. Suck.
Jag gick och la mig halv åtta igår och vaknade halv nio idag, 13 timmars sömn! Men jag känner mig bättre, magen är lite lustig men den fungerar i vilket fall. Tror inte det var maginfluensa, måste varit något jag ätit. Jaja, det är väll i princip över nu i vilket fall.
Fergus och Kate åkte nu på kvällen hem till Keith så Justine och Horst är ute och har skojj men hela restuarangpersonalen. Jag blev erbjuden att komma med men jag hade varken energi, lust eller ork att gå. Istället stannar jag här och ska se Sinking of Japan. Gud vilken nörd jag är. Jag får nästan dåligt samvete, vad tror Horst och Justine om mig egentligen? Jag är verkligen ingen normal ung människa, jag går ju aldrig ut och festar, shoppar och träffar vänner. Hjälp.
Förresten har jag fått en ny tid hos frisören, den 10 oktober, gratis förstås. De ska använda något annat medel och andra rullar. Det visar sig hur det går.
I övrigt händer här ingenting alls, som vanligt alltså!
Söndag
Trots att det idag var dags att ställa fram klockan en timme så kom jag hem från SPCA tidigt. Kände verkligen inte för att sitta inne och lata mig hela dagen (jag är bra på att göra det ibland, skäms!) så jag hittade en Walkway man kunde göra inne i Nelson city så jag åkte in, mötte Lloyd och vi hade en trevlig eftermiddag ihop. Stackarn har nu börjat på en glutenfri diet också så det var spännande att gå runt till Nelsons lunchställen för att försöka hitta glutenfri lunch! Lyckades tillslut så det var ju tur.
Nu är klockan närmare fem, händer inget kul ikväll. Hyrde The Phantom of the Opera igår så den tänker jag nog se ikväll. Har en känsla av att den inte kommer muntra upp mig särskilt. Men jag såg 17 Again igår och eftersom den var väldigt rolig kanske jag behöver deppa ner mig lite.
Om det är Söndag förmiddag när du läser det här, kom in på Skype! Jag pratar gärna med vem som helst. :-)
PS. Frisörsalongen där jag permanentade håret var stängd idag så jag får gott tralla in där imorgon och visa upp mitt misslyckade hår. Suck.
Håret visar vart skåpet ska stå
Idag var det dags att permanenta håret. Kl 12:00 sätter jag mig i frisörstolen, processen tar 2,5 timme. Kl 14:35 betalar jag $160. Frisören har bara fönat håret lätt så det är fortfarande fuktigt. Jag springer runt i centrum ett litet tag (hyr film, köper mjölk...), kör hem med stora förväntningar på håret. Kl 15:15 ställer jag mig framför spegeln och tillbaka stirrar samma Hanna som tittade i spegeln tre timmar tidigare. Nästan i alla fall. Håret är lite rufsigt men inte ett smack har hänt.
(webcam bild, inget batteri i min kamera)
Så här brukar mitt hår se ut ett par timmar efter jag gått ut ur duschen och låter det torka av sig själv. Slutsats? Jag trodde mitt livlösa hår var dött, men icke. Mitt hår har ett helt eget litet liv och kemikalier, rullar och frisörer kan inte styra det.
Min feta gissning är att om ett par timmar kommer mitt hår ligga platt igen.
Gissa vem som går in till frisören imorgon.
Onsdag, 23/9
Nu sitter jag pa biblioteket igen och kan darfor inte skriva med vara svenska bokstaver (finns inget svenskt rattningsprogram i Word heller sa jag reserverar mig for eventuella stavfel och grammatiska fel). Kommer nog skriva en del blogg pa biblioteket i fortsattningen eftersom jag spenderar en hel del tid har. Efter att jag lamnat Fergus och Kate pa morgonen, aker jag till boxningen och ar dar fram till 11 ungefar. Da ar det lite sent att aka hem och sedan aka in igen for att hamta Kate 12:30, sa jag stannar inne i Richmond. Darfor gar jag till biblioteket dar jag laser tidningar och de bocker (MER BOKTIPS TACK!) jag lanar. Man har lite mer energi att blogga nar man sitter har ocksa, an man har pa kvallen menar jag. Pa kvallen satter jag sallan ens pa datorn.
Ikvall har jag barnen fram tills jag kor dem till Keith. Har dem aven hela kvallen imorgon. Pa lordag permanentar jag haret (YES!) och fran nasta vecka har barnen lov i tva veckor, pust. Sa en del planering nu for hur jag ska underhalla dem hela dagarna. Ajja.
VARNING! Lang trakig redovisning om min kropp och diet, HAHA. Det bara blev sa...
Jag har idag lost ett problem som jag haft enda sen jag kom hit: min aptit. Sedan juni har jag gatt runt och haft en ENORMT mycket storre aptit an jag hade hemma och jag kunde inte lista ut varfor. Efter ett samtal med Donna (boxningsinstruktoren) idag och i mandags sa har jag/vi kommit fram till problemet: proteinbrist. Horst gillar ju inte att laga fisk sa det ater jag i princip aldrig, jag ater inte heller bonor trots att jag forsoker saga att han garna far tillaga det. Min middag bestar oftast av rotfrukter i olika varianter, oftast drankt i olja. Inte konstigt att jag alltid kanner mig hungrig om jag inte far i mig protein. Sa jag ska imorgon inhandla proteinpulver som jag kan ta med varje maltid, sa att jag far i mig tillrackligt. Har ocksa kopt Omega 3 piller. Tillsammans med det, proteinpulvret och 1,5 - 2 liter vatten om dagen kommer jag forhoppningsvis inom ett par mander tappa de 8% kroppsfett jag behover bli av med. Det aterstar att se!!!
Böcker och hemresa
I övrigt finns inte mycket att berätta. Men jag tar GÄRNA emot massor av boktips! Jag slukar böcker för tillfället (sedan ungefär två månader tillbaka), det blir i snitt 1,5 i veckan så tips uppskattas.
Här är listan på de böcker jag läst sen jag kom hit (i läsordning, inkluderar bara de böcker jag läst klart, har även läst en del fackböcker och vanliga romaner som jag inte läst klart för att de var inte intressanta):
Angels and Demons - DAN BROWN
Out - NATUSO KIRINO
How shall I tell the dog? - MILES KINGTON
Inishowen - JOSEPH O'CONNOR
Grotesque - NATSUO KIRINO
Terror Firma - MATTHEW THOMAS
The Scarlet Pimpernel - BARONESS EMMUSKA ORCZY
All she was worth - MIYUKI MIYABE
Sputnik Sweetheart - HARUKI MURAKAMI
The Remains of the Day - KAZUE ISHIGURO
The Portrait of Dorian Grey - OSCAR WILDE
Northanger Abbey - JANE AUSTEN
Endast tips på utländska böcker tack, lite svårt att hitta svenska författare här... Har en reservation på Charlaine Harris Dead until Dark, men står som nummer 4 på listan så det lär ta ett tag innan jag får den.
Hade mycket underliga drömmar om Twilight böckerna inatt så jag funderar starkt på att läsa dem i allmänbildningens syfte, man måste ju läsa skräp för att kunna uppskatta det bra också. Problemet är att även de böckerna har mellan 5-10 reservationer så det får vänta.
Så, ut med alla boktips tack! Det skulle jag uppskatta väldigt mycket. :-)
Slappt
Idag har jag tagit det väldigt väldigt lugnt, lite för lugnt, jag känner mig som världens slacker.
I morse var det upp och gå till boxningen, första gången på över en vecka. Det var verkligen härligt att komma igång igen. De nya träningsskorna jag inhandlade gjorde susen för mina fötter så jag körde järnet på hopprepet.
Efter denna aktiva morgon kommer jag hem vid tio-tiden och efter dusch sätter jag mig ute i solen. Totalt ca fem timmar har jag spenderat i solen idag; läst Northanger Abbey och halvsovit. Jaa jag var insmörjd med solskyddskräm.
Det började bli lite kallare framåt tre så då gick jag in, städade och nu vid fem sitter jag här i vardagsrummet. Christian sitter och sover i soffan mittemot. Han har äntligen hittat en lägenhet och flyttar dit nästa vecka. Phew! Det ska bli skönt, behöver man inte slåss om Kates uppmärksamhet längre...
Idag fick jag skivan med elva Mitt i Naturen avsnitt som mamma snällt skickat! Ni kan ju gissa vad jag ska göra ikväll. (Förutom att prata med mamma och pappa på Skype, tack!)
Imorgon? SPCA på förmiddagen men har inte en susning om eftermiddagen. Är vädret fint kanske jag tar mig ut till Abel Tasman National Park och går en sväng där. Tills dess, trevlig helg!
Christchurch, den totala redogorelsen
VARNING! Av okand anledning oppnas bilderna inte i ett nytt fonster. Jag rekomenderar att du hogerklickar och valjer "Oppna bild i nytt fonster"
Jag vet knappt vart jag ska börja. Det har minst sagt varit en händelserik semester i Christchurch! Vi tar det väll dag för dag helt enkelt.
Dag 1, Lördag den 12 September
Världens regnigaste och gråaste dag i Nelson. Körde in med all min packning och mat till centrala Nelson där jag parkerade på en bostadsgata (Milton Street) eftersom det är gratis. Bilen skulle ju stå där för sig själv ett par dagar… Jag gick med packning på ryggen och i båda händer in till city och Halifax Street där bussen kom kl 9:30. ”Tack vare” allt regn och fukt immade fönstret igen så jag missade stora delar av den (till synes) vackra utsikten på väg till Bleinham.
Bussen stannade i vilket fall i Bleinham vid 11 och jag traskade in till ”city” (patetisk liten stad) för att hitta någonstans att äta lunch. MISSION IMPOSSIBLE! Försök hitta ett ställe som har ett glutenfritt/vegetariskt alternativ i en liten ful håla som Bleinham. Speciellt glutenfritt är omöjligt att hitta på lunchställen. Det är bara smörgåsar, pajer, rolls och pasta i olika former överallt. Suck. Jag finkammade i alla fall gatorna och hamnade till slut på ett ställe där jag kunde få omelett. Dyrt och smaklöst men jaja.
Halv två gick äntligen bussen. En skraltig liten sak med en lika skraltig liten gubbchaufför. Men jag överlevde den 5 timmar långa resan. Vi stannade ett par minuter för att titta på sälar som tog det lugnt på klipporna och ungefär halvvägs var vi i Kaikoura där vi stod i 25 min. Bensträckare och toalettpaus helt enkelt. Efter att ha åkt igenom Kaikoura har jag fått intrycket att det nog är ett drömställe för en fisk och skaldjurs- älskare som mig. Det kryllade av restauranger som serverade sådant.
Moving on; bussen landar i Christchurch straxt efter kl 6 och jag blir upphämtad av Frances på plats. Frances är en otroligt generös och trevlig människa, jag hade fruktansvärd tur som fick bo hos henne. Hon hade köpt lite mat som jag kunde göra vad jag ville med eftersom hon skulle iväg för att träffa ett par vänner och titta på rugby- matchen (Nya Zeeland – Sydafrika). Så med huset för mig själv tog jag det lugnt och tittade på TV, vilken lyx! Fick ett eget litet rum med en himmelskt skön jättesäng och ett eget badrum. I duschen kunde jag reglera både värme och tryck, wow. Jag gick och la mig tidigt, det tär på en att sitta stilla i en buss i 8 timmar haha.
Dag 2, Söndag den 13 September
Upp kl 7, åt frukost med Frances och blev avsläppt inne i city där jag blev upphämtad av Hasslefree Tours kl 9 för att åka ut till Edoras. WOHO! Sällskapet bestod av guiden (som tydligen är bästa kompis med Peter Jacksons ljudtekniker (Mike Hopkins?) så vi fick massor av LotR-inside info), tre brasilianare (två tjejer och en kille), en ”slacker” kille från Leeds samt sex Texas- bor. Amerikanarna var väldigt intressant varelser haha. Ingen förutom jag och Leeds- killen hade sett filmerna mer än en gång eller läst böckerna. Jag var den stora ”allvetaren” och fick ständigt ta emot kommentarer från amerikanarna haha. På en schysst nivå men jag kände mig ändå väldigt nördig… På vägen ut till Mount Potts och det öde ställe där de spelade in Edoras stannade vi (bland annat) här:
Här:
Första stoppet där vi kunde se Edoras!
Slutligen runt lunchtid var vi på plats!!! Vi hade fruktansvärt tur med vädret, det var knappt ett moln i sikte och solen värmde skönt. Det blåste inte ens kallt, även om det blåste en hel del… Men, jag tänker inte sitta här och ordbajsa adjektiv som inte ens i närheten kan beskriva hur vackert det var och hur uppspelt jag kände mig. Så jag låter dessa bilder tala för sig själva.
(Hon står på samma plats som Eowyn/Miranda Otto men vinden blåser åt andra hållet! Jag håller i den RIKTIGA flaggan som blåser av stången och landar vid Gandalf, Aragon och Legolas när de först kommer till Edoras. Vi var dödens om vi släppte den, den har hängt med i alla år utan att någon tappat den, otroligt )
Det bilderna inte säger var det inside-info som vi gick av guiden. T ex att Viggo Mortensen är konstig på riktigt och att Elijah Wood och Ian McKellen var fantastiska att jobba med. För mer detaljer fråga mig på Skype. Det blir lite långt att skriva allt…
Två hästar som bor här ute i vildmarken och som tillhör markägaren var med i filmerna, de var ute och hälsade på oss utanför det skjul där vi åt lunch.
Sen var det tillbaka till civilisationen och vid 6- tiden hämtade Frances upp mig och vi åkte runt i Christchurch och Lyttleton. Hon visade mig runt helt enkelt och vi hade jättetrevligt.
Nu skippar vi onödiga detaljer för att hindra mina stackars fingrar att få kramp.
Dag 3, Måndag den 14 September
Återigen upp på morgonen och drop off i centrum. Jag skulle ta bussen ut till Shirley och The Palms för att där byta buss och komma ut till Adrenalin Forest i Spencerville. Problem uppstod. Problemet med gatorna här i Christchurch är att de är förbannat långa. Visste att den första bussen gick från Gloucester Street men den gatan är ett par kilometer lång och har ungefär sjutioelva busstop varav endast ett par tar buss 60. Jag fick stanna och titta på många stopp längs gatan innan jag hittade buss 60 tidtabell. Bussen tog mig till The Palms (en galleria) där jag hoppade av. För att bäst förklara det som hände härnäst har jag gjort en liten karta som visar kvarteret där allting hände. Jag hoppade av vid busstopp 1 på denna bild:
Där fanns en tidtabell för buss nr 480 som jag skulle ta. Perfekt tänkte jag och väntade glatt där i 40 min tills kl 9:30 då bussen skulle komma. Icke. Kl kvart i 10 ringer jag bussbolaget, arg som ett bi och efter en kvart, $15 i samtalsavgifter och många kopplingar till olika människor visar det sig att jag är på fel stopp. JAHA?! Så varför är det en busstidtabell här då?! Den skulle visst inte vara där enligt människan på telefon, men där var den lik förbannat.
Nästa buss skulle gå från busstop 2 kl 12:30 så jag går dit. Men där fanns ingen tabell för nr 480. Frustrerad går jag till nr 4 men utan resultat. Vid nr 5 står en tom buss och det står 480 på den, problemet var att den var ju vänd mot city, inte mot Spencerville. På bänken vid stoppet satt ett äldre par så jag frågade dem. Det visade sig att de också försökt ta den här bussen förut och missat. De hade väntat vid busstop 4 men bussen hade bara åkt förbi. Tydligen åkte den mot stan, gjorde en u-sväng längre ner på gatan och sedan upp mot Spencerville men den stannar inte på busstopp 4. Så paret var lite oroliga ifall de skulle missa bussen igen.
Fram tills kl 12 dödade jag tid inne på The Palms. Straxt efter 12 kommer busschaffören till 480 bussen och vi frågar om han åker ut mot Spencerville och visst gjorde han det. Suck.
Vid 1 var jag slutligen framme i Adrenalin Forest. Jag var den andra personen där så det var väldigt lugnt. Säkerhetsblöjan och handskar på och efter en kort demonstration av en anställd fransman var jag redo att köra! Jag kom ut till Adrenalin Forest i tron att jag skulle göra bana fyra, fem och sex för de andra banorna verkade lite mesiga. Så fel jag hade! Fransmannen rekommenderade att börja med bana ett och arbeta sig framåt. Det är jag glad att jag gjorde för oj det var fysiskt ansträngande. Allting var helt okej fram tills bana fyra, då började det blir riktigt svårt och svettigt. Mycket handlade om balans och vid flera tillfällen trodde jag att jag var fast. Efter halva bana fem fastnade jag till slut. När jag balanserandes på en lina 15 meter upp i luften med en lina ovanför mig att hålla i räckte min längd inte längre till. Jag nådde inte längre linan att hålla i och jag föll handlöst. På grund av hur linan var uppspänd mellan träden kunde jag inte komma till platformen jag kom ifrån och fick ropa på hjälp. Det var smärtsamt att hänga där och vänta. Är mycket glad att jag inte var en man med ambitioner att en dag skaffa barn, då hade jag fått stryka det kapitlet i mitt liv…
Givetvis gick jag inte upp på bana fem igen och jag vågade inte prova bana sex då min längd säkert skulle bli ett problem igen, och om inte det skulle det säkert vara något annat.
Pilen pekar på den lina jag var på när jag ramlade. Som ni ser tar man sig från platform till platform.
Vid fyra- tiden tog jag bussen tillbaka till The Palms och centrum där jag möttes av Frances. Tillsammans åkte vi hem. Jag fick göra mig i ordning innan vi gick ut till en indiskt restaurang för middag. Vi hade en jätterolig kväll.
Dag 4, Tisdag den 15 September
Allting var packat och jag var beredd på en lång och tråkig resa hem. Ack, så blev det inte. På väg in mot centrum tittar jag på biljetten. Kontrollfreak nummer ett har missat tiden. Bussen gick kl 7:15, inte 9:30! Vad gör man? Frances lämnar mig i vilket fall och jag lämnar mina väskor på ett Internetcafé. Själv ger jag mig ut på upptäcksfärd i centrala Christchurch. En ny biljett hem kostade $34 men det var det kanske värt då jag nu ordentligt fick lära känna Christchurch. Det blev faktiskt ingen shopping (surprise surprise) men jag njöt av solen och lyxade till det med sushi och sjögrässallad till lunch. Vid ett hämtade Frances mig och vi åkte tillbaka hem till henne för att ta det lugnt ett tag. Ut till centrum igen kl tre då hon skulle iväg till frisören. Frances och jag hade en trevlig innekväll tillsammans.
Nu när jag skriver det här (i min lilla anteckningsbok innan det skrivs in på datorn senare) sitter jag på rätt buss och har en sju timmar resa framför mig.
Ska jag kanske skriva en kort slutsats efter detta superlånga inlägg? Trots en del otur (och tur) hade jag väldigt flyt som fick komma och på hos Frances. Det var underbart och hade inte kunnat bli bättre. Jag har sett och upplevt mer av Christchurch än jag hade kunnat göra på egen hand.
Nästan det bästa av allting var när jag av en slump hittade The Glutenfree Bakery i en guidebok. Frances tog mig dit. Det var som att dö och komma till en glutenfri brödhimmel. Färkst, mjukt, underbart, glutenfritt bröd. Vad mer? Jo, de levererar till Stoke på beställning. Säg hej till ett år av bra glutenfritt bröd Hanna!
PS. Tack for rattningen Karin, Man in the Mirror alltsa? Skrap som skrap. 8-)
Hur man spenderar $145 på två timmar
Efter att ha sparat mycket pengar och inte spenderat särskilt mycket de senaste två månaderna var det fruktansvärt smärtsamt att spendera pengar. Det var ganska oundvikligt men det gör fortfarande ont.
Under min veckas ledighet står jag för all mat själv, förutom det som redan finns i huset. Därför fick jag idag gott gå och handla lite mat, varav jag tar med mig en del till Christchurch. Totalt blev det ca $20 på mat, och det täcker bara frukosten under veckan, knappt det eftersom jag inte köpte mjölk… Det är tur att jag upptäckt hur underbart gott havregrynsgröt är, det är ju väldigt billigt.
Eftersom jag endast hade 0.16 cent kvar på mobilen var jag tvungen att fylla på den med $20.
Då jag upplevt ganska rejäla smärtor i fötterna när jag tränar (step-ups och hoppa hopprep har jag fått skippa t ex) så var jag tvungen att köpa ett par ordentliga träningsskor. Mina sneakers är väll inte så bra fotstöd. Hade tänkt spara inköpet till Christchurch men jag gick in på Sterling Sports i Richmond för de hade rea och efter att ha provat ett antal exemplar (host) blev det ett par för $90. De var på rea, originalpris var $150 så det var väll ganska bra.
Sist men inte minst är jag ÄCKLIGT TRÖTT på kommersiell radio. Jag är van vid att vara intellektuell och lyssna på P1. Men här finns två kanaler att välja mellan i bilen, antingen ”Nelson Classic Hits” eller ”FM Radio Nelson”. Eftersom jag sällan får in den senare blir det alltid Classic Hits. Trots deras ”9 to 5 no repeat workday” så spelas samma valfritt svärord skit varje dag. Jag lyckas alltid få skitmusik. Jag gjorde en lista på de låtar som spelas konstant, vissa oftare än andra, det är extremt. Följande låtar bör förbjudas för all framtid!!! (har inte inkluderat ett par för jag kan inte hitta dem) Vissa är rent ut sagt motbjudande... tortyr...
Waking up in Vegas, Katy Perry
Paparazzi, Lady Gaga
You belong with me, Taylor Swift
Love Song, Sara Bareilles
Halo, Beyonce
Man in the River, Michael Jackson
The Sweet Escape, Gwen Stefani
Don’t Speak, No Doubt
Mercy, Duffy
Candyman & Beautiful, Christina Aguilera
I’m Yours, Jason Mraz
You found me, The Fray
21 Guns, Green Day
Use Somebody, Kings of Leon
I Gotta Feeling, The Black Eyed Peas
SÅ, jag har nu inhandlat CD-R skivor för $14, jag kommer bryta ihop om CD-spelaren i bilen inte kan spela de skivorna… men det visar sig, nu ska jag ägna mig åt att bränna över musik som går att lyssna på till skivor. I fortsättningen behöver jag inte utsätta mina stackars öron för det skräp radio spelar.
Där har ni $145....
Imorgon blir det Christchurch, TJIHO!!! Ska bli underbart, massa uppdateringar när jag kommer hem då kanske.
PS. Nu låtsas vi som att Horst inte finns, blir bara vansinnig när jag tänker på honom.
ARGHHH FUCK YOU ***** *********
Starka känslor kräver starka rubriker* , jag är så förbannad just nu att jag inte tänker censurera mig själv eller några känslor.
Att Horst är världens jubelidiot är inget nytt under solen, men idag tog han priset i världens jubelidiot genom tiderna. Låt oss inte glömma att Horst är en vuxen man, hade han varit en tonåring hade jag accepterat hans beteende men det är fullständigt oacceptabelt från någon i hans ålder.
TV:n i mitt rum slutade fungera veckan efter Horst åkte till Tyskland, alltså i början på juli. Tryckte på ON-knappen men skrämen förblev svart, inte brusig utan svart. Så något fungerade uppenbarligen inte som det skulle. Bytte kontakt i mitt rum men utan resultat. Har provat att sätta på TV:n MÅNGA gånger under de senaste två månaderna men det har inte fungerat. Mitt tålamod tog slut idag (nu på förmiddagen) när jag hade vårstädning av mitt rum och jag bestämde mig för att slänga ut TV:n (den samlar ju damm).
Eftersom Horst och Justine har tagit ledigt idag var Horst då hemma och frågade mig dumt varför jag tagit ut TV:n från mitt rum. Jag uppdaterade honom om läget varav han blankt vägrade tro mig. Så istället för att säga "Ok" eller "Om du vill ha kvar den hjälper jag dig gärna att fixa och se vad som är fel" så sätter han in sladden i en kontakt för att se om jag bara hittade på allting. Givetvis får han då "kontakt", och TV:n brusar på för fullt. Eftersom jag har varit ovän med apparaten i två månader nu sa jag bara "Jaja, den har inte fungerat i mitt rum så jag vill inte längre ha den". Då börjar ärthjärnan säga emot! "Nää, den fungerar ju titta. Jag fattar inte vad du pratar om, titta här HAHAHAHAHAH". I mitt huvud och i min blick: CENSUR YOU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag försöker hålla lugnet dock och upprepar att den klart och tydligt inte fungerade i mitt rum, därför åker den ut.
Den dumma jäveln släpper inte ämnet utan fortsätter att säga emot. In genom dörren kommer killarna från restaurangen (de, Horst och Justine skulle ut och fiska) och givetvis börjar Horst och berätta vad som pågår. Han lägger fram det som om jag är efterbliven och inte fattar att TV:n fungerar och tillsammans börjar alla skratta. I mitt huvud: JAG SKA KASTRERA ER MED EN SLÖ SKRIDSKO INNAN JAG LÅNGSAMT PLÅGAR IHJÄL ER!!!!!!!!
Jag ville inte sjunka till Horsts nivå och upprepar mig själv ännu en gång "TV:n fungerade inte i mitt rum, jag har inget tålamod kvar med den, jag vill inte längre ha den. Punkt."
Jag lämnar dem och då är Justine redo att åka så det åker iväg. Kvar är jag här arg som ett bi.
Min gissning är att TV:n tar lite mycket elektricitet och att kontakten i min vägg inte kan ta både TV:n och allt det andra (lampa, dator, värmemadrassen) så då är det ju värdelöst i alla fall.
SUCK. Sättet Horst hanterade den här situationen har öppnat upp mina ögon (IGEN) för hur korkad han är, jag har totalt tappat all respekt för den där så kallade människan.
* Har nu censurerat mig själv, barn och sådant...
Så bra är mobilkameran
Jag visste inte vad som väntade när Justine, jag och barnen tillsammans med Lisa och hennes barn åkte ut till Rabbit Island för att titta på när de "fiskade" cockels. Det som visade sig var Christian i en våtdräkt (exklusive fötter) som fick gå ut i vågigt vatten och plocka dem från botten. IDAG VAR DET KALLT! Kanske 9 grader i luften, fruktansvärt blåsigt och där går Christian ut i vattnet. Jag ryser av att bara tänka på det. Horst tyckte det var jättekul och skrattade glatt, de andra grabbarna tyckte det var lite kul också, jag, Justine och Lisa var mest oroliga för hans hälsa. Men då hade vi inte sett allt! För springande kommer Jamie (som jobbar i köket) endast iklädd badbyxor och han går ut i vattnet för att "hjälpa" Christian. ENDAST BADBYXOR! Såg ni? ENDAST badbyxor. Han blev blå.
Bilden nedanför är tagen med mobilkameran.
Sen kan jag ju berätta om den lilla geten som föddes förra helgen på SPCA, helt underbart bedårande. Så otroligt liten. Har inget namn än, vet inte ens om den är en liten "flicka" eller "pojke". Även dessa bilder är tagna med mobilen. Nedre bilden visar den lilla geten i Söndags, knappt en dag gammal. Den övre bilden är från idag, Polly i förgrunden och den lilla geten i bakgrunden. Men Polly och den nya geten bör inte vistas tillsammans, Polly är dåligt och o-getigt inflytande!
Andra bilden visar en katt som nu sitter i en av isolationsrummen. Jag höll på att skratta på mig när jag såg henne första gången! De var tvungna att raka av pälsen så det ser minst sagt urkul ut. Jag har inte hanterat katten så jag vet inte hur trevlig hon är men jag får nog tillfälle på Söndag, ska bli intressant.
Det sista jag har att redogöra i detta lilla inlägg är ännu en ändring av mina Christchurch planer. Jag har haft lite tur för en gångs skull. Förr-förra söndagen pratade jag med Lloyd (har nämnt honom en gång, han kommer till SPCA var fjärde vecka) och hastigt nämnde jag att jag skulle till Christchurch. Eftersom hans mamma bor där erbjöd han att prata med henne för att ge mig möjligheten att bo hos henne istället för på YHA. Fick klartecken idag att hon ställer upp, super! Hon kommer upp hit i helgen för att hälsa på så jag ska träffa henne och Lloyd på lördag förmodligen. Det är en liten lättnad att kunna bo hos henne för då kan jag spara lite pengar och kanse stanna en extra natt eller två i Arthur's Pass. Finemang. :-)
Tramp stamp
Det mesta lunkar på och det händer inte sådär överdrivet mycket. Idag har jag gått runt och ojjat mig över en muskelknut som knutat ihop sig på ryggen på min högra sida, lite ovanför midjan. Ett hopplöst ställe att komma åt så jag kan inte "trycka mig själv" mot dörrposten. Både Kate och Fergus har fått ställa sig och trycka knät på knuten men det har endast varit tillfällig lösning. Efter några minuter är smärtan tillbaka, grr. Det gör ont när jag gäspar och ibland när jag andas. När Justine kom hem var hon snäll nog att trycka på muskelknuten men det hjälpte också bara tillfälligt. SUCK! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Är den kvar imorgon kanske jag frågar Donna på boxningen om hon kan hjälpa mig, hon är ju stark... blir knäpp om det inte löser sig.
Nu ska jag sluta tänka på det. Moving on! Till vad? Vet ej. Det är redan september, tiden går fort och långsamt på samma gång. Livet är inte så spännande. Men nästa helg blir det Christchurch och en hel vecka friiiii!!!! Det ser jag fram emot. Sen är det ytterligare en vecka som följs av helgen där jag permanentar håret och hux flux har vi oktober. Man blir ju nästan mörkrädd.
