livingkiwi

Jag var rätt borta igår efter att inte ha fått sova. Men efter lite sömn (betoning på lite) är nu min hjärna "redo" (inte redo, men det gör inte alltid som den vill) att börja processa allting som hänt och det faktum att jag befinner mig på Nya Zeeland. Jävligt långt borta alltså.
Kl är kvart över sju på morgonen, den 28 Maj. Jag behöver få ur mig tankar för snart exploderar jag. Kan också tillägga att jag ligger nu i sängen med fem täcken över mig, mina armar och fingrar och näsa förfryser snart men efter lite skrivning kanske värmen börjar pumpa lite iaf.... hoppas vi.

Jag var väl förberedd på att resan skulle vara lång och tråkig. Jag tog med mig X antal saker jag kunde göra. Bland annat köpte jag elva st olikfärgade trådar så jag kunde fläta kompisband. Den sysselsättningen sprack redan när jag landade i London. För saxar får man ju inte ha någonstans! Butikerna hade inga saxar, flygplanen hade inga saxar... jisses paranoia. Så jag får fläta här på plats istället, kanske kan det rädda mina fingrar för just nu är de redo att amputeras pga köldskador.

Resan London - Hong Kong gick i övrigt bra. Jag fick en glutenfri middag (ris och någon röra) men jag hade så ont i magen att jag inte kunde äta så mycket. Vet inte varför jag var så konstig, jag undrade om det kunde ha något med att utsätta sig för högt/lågt tryck längre än jag var van vid. Whatever. Sova gick verkligen mindre bra i alla fall. Halvsitta i stolarna och försöka sova så funkade inte riktigt. Som tur var hade jag tre säten för mig själv så efter lite mänskligt och möbeligt pussel lyckades jag ligga ner över sätena och på så vis somna iaf ett par timmar. Tror jag sov i fyra timmar.
Lyckligtvis hade man en egen liten TV med lite olika aktiviteter. Började titta på Confessions of a Shopaholic men slutade snart för fy vilken urtrist film. Började då titta på Bolt som var ännu tråkigare...
Det var i vilket fall en lång tråkig resa. Men att landa i Hong Kong var lite roligare. Äckligt varmt och varenda kines sprang runt med munskydd (creepy). Jag fick iaf möjligheten att snabbt souvenirshoppa så jag köpte en (då) välbehövd solfjäder och en portmonä (trodde jag) som man vecklade ut till en väska. Ganska praktisk. Satt också och häpnade över utsikten. Hong Kong måste vara fantastiskt vackert, bara från flygplatsen kunde man se ett jättefint bergigt landskap.Försökte ta kort men det gick inte så bra.



Fint var det i vilket fall, man kanske ska ge Kina en turistchans i alla fall.

Sen var det resan Hong Kong - Auckland. Då var det mer problem med glutenfria middagen. En jättesnäll flygvärdinna förklarade för mig hur det låg till. Jag fick en riscurry som var brännande stark så det blev ingen middag då heller. Bara lite fruk och grönsaker.
Även den här resan var lång och tråkig. Såg filmen In Bruges, blä säger jag. Men den var tillräckligt spännande för att inte sluta titta på. Såg också Bedtime Stories och såg klart på Confessions of a Shopaholic i ren tråkig frustration.

Nu gick Horst och Justine upp och kom med ett förslag att jag följer med dem in till Nelson medan de har ett möte. Jag behöver verkligen köpa varma kläder så jag följer nog med dem. Får fortsätta berätta senare ^^

BIG BANG 2
Okej, så nu är klockan tjugo i åtta på kvällen istället.
Anyways, första landningen i Nya Zeeland var WOW! När planet började gå ner och man kunde se Nya Zeeland så blev jag jätteglad och optimistisk. När vi landat och kaptenen säger "Welcome to Auckland" ville jag nästan gråta av lycka, kändes rätt overkligt att ÄNTLIGEN vara på Nya Zeeland. Men mitt glada humör försvann snabbt när jag insåg att jag skulle behöva stressa ihjäl mig i Auckland. Jag hade en timme på mig att gå igenom gränskontrollen, tullen, säkerhetskontrollen, check in till nästa flyg samt den säkerthetskontrollen. Snabbt som attan fick jag springa till bagageuthämtningen där jag möttes av en nosande säkerthetshund som hittat något roligt i min handväska. Väskan luktade fortfarande av den frukt jag ätit/slängt på planet. Fick sedan en säkerhetsvakt att skriva på mina papper och sedan fortsätta springa till gränskontrollen. Jävligt seg kö men till slut kom jag fram med mina papper plus papper jag fick fylla i på planet. Fortfortfort stressade jag igenom, sprang bort till tullen, visade mina grejjer, gick igenom säkerhetskontroll och sedan iväg för att hitta mitt plan. Men jag fick ta en buss till inrikesflygterminalen. 35 min till avgång var det när jag kom fram till check-in disken där jag fick veta att jag lämnar check-in väskan själv på något ställe osv osv... suck, jag kom fram till planet till slut iaf. Gaten öppnade nån minut efter att jag kommit dit genomsvett och adrenalinhög.
Planet Auckland - Wellington gick fort, bara ca 40min. Jag satt bredvid en Nya Zeeland bo från England och vi pratade en del. Det var trevligt, sen fortsatte jag till miniflyget som skulle ta mig till Nelson. Nu snackar vi MINIflyg. Mats hade inte kommit in i det planet mamma!  Vi var typ 6 personer och så EN kapten. Gissa om jag blev nervös, ingen backup up person. Hade något hänt honom hade vi varit körda. Jag blev rätt nojjig ett tag, speciellt när det tutade till lite (vet inte  varför det gjorde det) och när han började dra i lite spakar osv... ush, men jäklar vilken utsikt det var.
Här är Nelson från ovan:





Tyvärr halvsomnade jag på det här flyget, jag var så sjukt trött. Men jag såg i vilket fall när vi startade och när vi var på väg neråt.

När jag kom in på flygplatsen i Nelson möts jag av Justine, Horst, Kate och Justines föräldrar! (Fergus hade gömt sig under en soffa). Fick ett väldigt varmt välkommnande med kramar och hela visan. Fergus kom ganska snabbt fram från under soffan, han blev väll lite nyfiken. Ja, vad ska jag säga? Vi åkte först och handlade lite mat, sen hit till huset... hmm tänker jag. Det luktar precis som det gjorde hos familjen i Spanien, och huset liknar väll lite det i Bristol på något sätt. Det finns lixom inget sammanhängande tema. Det bara står lite saker hur som helst. Det är inte stökigt eller något, bara... omatchande. I mitt rum t ex står det en dubbelsäng i rödfärgat järn. Jaha? Vad gör den där lixom? Min säng är för övrigt en jättestor dubbelsäng. Den är skön. Den är inte varm. Justine och Franzi sa att det börjar bli kallt på Nya Zeeland och att de oftast satt framför brasan i vardagsrummet. Jag tänkte optimistiskt "jaja" ni är vill inte vana vid samma väder som mig. Jag hade JÄVLIGT fel. Det är så fruktansvärt kallt här. I solen på dagen är det jätteskönt, men inomhus fryser jag hjäl. Nu när jag skriver kan det inte vara mer än 15 grader i rummet, om inte mindre. Min näsa fryser, mina händer fryser. Ändå har jag nu iaf ett element igång (hade jag inte igår). Jag har pjamas, räggsocker och... FEM täcken på mig, en varmvattensfylld gummiflaska (kallad "hottie") bredvid mig under täcket och en varm dator över mig. Ändå fryser jag ihjäl. Här är mina fem täcken.

  
 
1, ett lite tunnare flannelllakan. 2, en tjock filt i ull. 3, ett duntäcke. 4, ett duntäcke. 5, ett annat vanligt täcke.
Inte ens för mig är det normalt att behöva så mycket för att hålla värmen. Det är kallt. På riktigt. Varför? De har ingen värme i huset whatsoever. Allt de har är vad solen värmer på dagen, men solen går ju ner vid fyra. Tunna väggar och fönster = snorkallt. SÅ TYCK SYND OM MIG! Plus att det kommer bli kallare nu i juni, juli. Shit.
Inga av det kläder jag tog med mig kan jag ha, jag måste ha tjocka stora tröjor för att överleva. Jag tog med en. Justine har erbjudet mig att använda hennes. Idag när jag var inne i centrum köpte jag vantar, mössa, benvärmare och två halsdukar. Det kommer jag få ha på mig inomhus sen. Hjälp.

Nu ska jag sluta prata om kyla. I övrigt är det här en trevlig familj. Justine är väldigt snäll. Barnen är söta. Hunden är söt. Horst är lite rolig. Justines föräldrar är väldigt trevliga. Men jag längtar ändå hem, vill prata med någon som man kan prata med på riktigt. Jag önskar att man kunde göra som i The Sims. Klicka på en brunn och önska tre vänner som då bara dyker upp och känner dig direkt. Vet inte alls vart jag ska träffa folk här. När jag var ute träffade jag bara mammor, medelålders och gamlingar. Vi får väll se hur det går.

Fick iaf köra vänstertrafik idag! OJ! Det var... spännande, det gick ganska bra. Kändes rätt sjukt men helt ok.
Nu orkar jag inte skriva mer, mina händer fryser för mycket. Finns inte så mycket mer att säga nu. Uppdaterar mer imorgon.