livingkiwi

Det är inte många gånger i mitt liv som jag FAKTISKT har nypt mig själv för att kolla om det som händer verkligen är på riktigt. Igår var en sådan dag som var så nära perfekt den kunde komma. Jag sitter fortfarande i något slags trans-extas och har inte helt fått kontakt med ”verkligheten” ännu, trots en natts sömn!

Nu får jag väll börja från början och inte sluta med A =) Men inte vet jag hur jag ska formulera mig och hur jag ska välja ut ett par bilder av ca 400…

 
Jag förslår att du har den här kartan uppe, så att du hänger med i alla namn och vart jag befann mig!

Jag ger mig iväg runt 9 onsdag morgon (13/1), det är relativt kallt (runt 15 grader), ett grått molntäcke med prognos som säger att så ser resten av veckan ut. Hanna var rätt sur to say the least. Men jag hade ju allt bokat och klart så det var bara att ge sig iväg och njuta av det så mycket jag kunde.
Min semesterpackning lämnade jag i bilen tillsammans med mat och jag börjar gå med ett par kilos packning på ryggen.
Jag går ett par timmar längs huvudleden (eller vad man kan kalla det) och svänger av till alla stigar som leder ner till stränderna. Det är jättevackert (ehh, självklart!) och jag tar det väldigt lugnt och går sakta.
  

Första gången jag verkligen häpnade var vid Stillwell Bay. Det var också där olyckan var framme… (någon balans måste det väll finnas i universum). Jag har kameran i ena bröstfickan, mobilen i den andra, felet är att jag bara knäppt knappen på kamerafickan. Så när jag står med ena foten på en sten i vattnet och böjer mig fram för att sätta ett plåster på tån som jag skrapat upp faller mobilen plask ner i vattnet. Snabbt som attan fiskar jag upp den och ser hur skärmen svartnar. Telefonen har inte fungerat sen dess. Den fick senare ligga på tork och jag har provat att få igång den ett antal gånger utan resultat. Det är delvis på grund av detta som jag är tillbaka i civilisationen idag, jag behöver fixa ny telefon! Nu släpper vi det tråkiga. Jag vandrade vidare. En av stränderna jag besökte heter Aktersten Bay, det tyckte jag var lite roligt!

 (Stillwell Bay)  (Anchorage från "ovan", ca 40min vandring kvar)


Efter 6 timmars vandring (som sagt, jag gick långsamt) kom jag äntligen fram till Anchorage där jag skulle övernatta på Aquapackers båt! Eftersom jag inte haft en klocka på x antal timmar hade jag inte en susning om var klockan var när jag kom fram. Jag vet att man kunde börja åka ut till båten vid 4. Jag var så pass utmattad att jag bara slängde mig ner i sanden och satt där ett tag och såg mig omkring på alla människor. Vet inte hur länge jag satt där innan jag frågade en man vad klockan var. Turen var med mig för han sa fyra och då precis såg jag att en liten motorbåt lämnade Aquapackerbåten och hämtade upp tre människor med ryggsäckar. Så jag begav mig bort till den änden av stranden och ställde mig och väntade med ett par andra Aquapackers.
Väl på båten går jag ner i min hytt och möts av två tjejer, den ena tjejen säger något kort och jag tycker att hennes dialekt låter bekant så jag frågar raskt vart hon är ifrån. Visst var hon från Sverige! Så jag sken upp som en sol och blev hur glad som helst, hon blev lite chokad över min reaktion tror jag haha. Men efter ett par minuter får jag veta att hon heter Karin, hon pluggar juridik i Umeå och ska ha sin åttonde termin i Melbourne som börjar i februari. Så hon tog tillfället att spendera ett par veckor på Nya Zeeland. Karin hade åkt vattentaxi till Tonga Bay och kayakat till Anchorage.
Snabbt övertalade Karin mig (det var inte så svårt) att vi skulle bada (trots väder)! Så jag hoppar i först, iskallt men så kul. Efter vi båda hoppat i från ”första däck”, går vi upp på andra våningen och hoppar i därifrån (se bild). Karin hoppade från taket också men det vågade jag inte haha.
Resten av kvällen var bara en jättetrevligt, det var kul att träffa så många backpackers och få utbyta historier osv! En tjej jag pratade med var från Israel, en äldre kvinna från England, en hel del tyskar… Vi åt middag vid sju men de flesta gick och la sig tidigt, alla var rätt trötta. Jag sov ganska bra i den väldigt smala sängen, myspys.

  

Så kommer vi till den 14 januari, helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv! Jag vaknar rätt tidigt och tittar ut genom fönstret som är precis vid min kudde och det ser ganska ljus ut. När jag går upp på däck så är himlen hälften moln, hälften klar så jag bad att molnen skulle försvinna! Efter frukost (som bestod av müsli och bröd, jag fick gott äta gluten men magen klarade sig) stod det klart att dagen skulle bli strålande, mot all förmodan.
Jag var kvar på båten med Karin, hennes tillfälliga backpacker-kompis Richard (från Kanada) och två tyska killar; Benny och Matthias. Karin och Richard skulle gå tillbaka till Marahau och vara där vid fyra-tiden. Jag, Benny och Matthias skulle gå till Bark Bay där jag skulle ta en taxi till Marahau kl 4 och tyskarna skulle sova en natt innan de gick vidare till Totaranui.
Skyltarna sa att det skulle ta ungefär 4,5 timme att gå till Bary Bay från Anchorage (där vi var) men vi speedade och kom fram straxt efter tre, trots att vi stannade och tog många bilder. Efter att ha gått jättelångsamt första dagen var det rätt annorlunda att gå i väldigt rask takt, min höft är helt åt helsike men den läker väll den också. Jag hade så obeskrivligt kul med de här killarna så jag kunde glömma bort att det gjorde ont. Här kommer en massa bilder på oss (ok, mest mig)!
 (jag sitter på däck på morgonen)

 (vi lämnar båten och åker till Anchorage strand)

  

  

 (Torrent Bay i bakgrunden)
  

Här kommer vi fram till Bark Bay som utan tvekan var den bästa stranden! Så fort vi kom ner slänge jag av mig kläderna, tog cyklopen och sprang ner till vattnet och dök i. Jag hade ungefär 30min att skavlpa runt, snorkla och dyka. Det var späckat med sjöstjärnor på botten. Hanna var i sjunde himlen!

  


Benny och Mathias går, som sagt, upp till Totaranui idag och tar en taxi tillbaka till Marahau, problemet är att de missar sista bussen från Marahau till Nelson. Så vi bestämde att jag hämtar upp dem där ikväll (får bensinersättning såklart).
Men igår så körde jag Richard och Karin tillbaka till Nelson! Vi gick och åt pizza tillsammans med Richard var rätt trött (på mig och Karin också haha) så jag körde hem honom först och sedan åkte jag och Karin på jakt efter hennes vandrarhem. Vi hittade det till slut och när vi kom in till hennes sovsal mötte vi två tjejer där, ena från Schweiz och den andra från Tyskland så efter en stund bestämde vi att vi går ut tillsammans en sväng och tar en dricka. Vi satte oss på stan och tjattrade fram tills sen kväll. Behöver jag säga att vi hade det jättebra? Nae, vi hade det givetvis kanon! Men Karin skulle uppe tidigt idag för att ta bussen till Kaikoura och de här tjejerna skulle till Abel Tasman så vi fick avsluta kvällen framåt elva.



Alla finns inom kort på min Facebook förstås! =D (Karin bredvid mig)

Imorgon (lördag) åker jag till Takaka för att göra det jag ska där, så jag är väll hemma igen på tisdag skulle jag tro... men är det något jag vet (detta tar ett tag att lära sig) så blir saker aldrig som man planerat. Mer än så säger jag inte.