livingkiwi

Onsdag, 10 Februari
Denna långa och händelserika semester började ganska trist. Finns inte mycket att säga om min onsdag! Den 9 timmar långa resan till Christchurch (med två timmars stopp i hålan som gud glömde: Bleinham) var bara en pina. Vädret utanför var dimmigt, regning och grått vilket givetvis inte gjorde något. Bedrev tiden med att halvsova och läsa.
Men jag kom slutligen fram till Christchurch halv sju och fick ta en taxi hem till Frances (påminner alla om att detta ar Lloyds mamma som jag bodde hos när jag var på semester i Christchurch i september) där hon lämnat nyckel och taxipengar i brevlådan. Frances kom hem från sin golf vid halv tio, det var en mysig "re-union". Kändes som igår jag träffade henne sist. Underbara kvinna. 

Torsdag, 11 Februari
Buss på morgonen vidare ner mot Queenstown! Med några fler stopp och hälften av resan var åtminstone lite spännande allteftersom landskapet ändrades. Vi stannade i Geraldine, Lake Tekapo, Omarama, Wanaka och jag hoppade av i Cromwell. Helen och John (mina värdar, Justines föräldrar) bor i Gibbston som ligger mittemellan Cromwell och Queenstown så de hämtade mig där.
Det var efter Geraldine som landskapet blev lite intressant, vi åkte igenom Lindis Pass vilket var jättehäftigt (googla) och första bra stoppet var Lake Tekapo där jag hade lunch. Sjön var så blå att det stack i ögonen.



Glaciärerna på bergen utger ett slags ”mjöl” som reflekterar solen på ett speciellt sett, därför är sjön så blå! Rätt kallt dock, gissningsvis mellan 15-20 grader, då kanske jag är generös. Fint var det i vilket fall.

Sen vidare, åker förbi Lake Pukaki som är lika blå, på andra sidan kan vi se Mount Cook som är Nya Zeelands högsta topp! Kort stopp i Omarama och sedan vidare till Wanaka som är känt för sina vintersporter (snowboarding, skidor osv).
Framme i Queenstown- området vid halv 6 och vädret var underbart. Jag satt gapandes hela vägen till Gibbston, jag var väldigt imponerad. Nar vi åkte upp till huset var det många "Åhhh…!" från mig; deras hus är väldigt idylliskt (bilderna är inge bra). När de köpte landet i början på 90-talet var det bara ett stall, de byggde ut huset precis som de själva ville ha det. Vilket resultat! Så fort jag kom in fick jag "order" av Helen att byta om till badkläder direkt och hoppa i poolen.



Fredag, 12 Februari

 
Jag gick på promenad på morgonen, så här vacker var det vid Kawarau River!

Dagen för min svindyra Sagan om Ringen- tur! Blev upphämtad vid 11 i Arrowtown (liten idyllisk stad mellan Gibbston och Queenstown). Guiden heter Bob och han var ett galet stort fan av Sagan om Ringen sedan typ 20 år tillbaka. Han vet ALLT om böckerna och mytologin. Det var bordering on crazy… men kul ändå. Gruppen bestod bara av mig, en tysk tjej och ett polskt par varav flickvännen var väll sisådär intresserad medan pojkvännen var också fanatisk. Han berättade om sin svärdkollektion innehållande 20 svärd osv. Den tyska tjejen var väll snäppet över mig kanske… I vilket fall besökte vi några Sagan om Ringen- platser. Jag var väll lite besviken över antalet, enligt hemsidan skulle det vara 20 platser men det blev inte riktigt så många precis.
Först var vi i Arrowtown vid floden. Scenen i filmen är från första delen, prologen när Isildur blir överfallen och dödad.



Vidare till ”mina hemtrakter” i Gibbston vid Kawarau River (eller Anduin i SoR) där vi tittade ner på floden. Vi stod där Argonath är i (första) filmen och ser ner på när brödraskapet kommer.



Sen var det lunchdags i Frankton (förort till Queenstown). Som glutenintolerant fick jag en helt egen jättetallrik med glutenfritt bröd, sallad, chutneys, ostar och grönsaker… mums! Samtidigt som vi smaskade på det tittade vi på Sagan om Ringen manus och annan rekvisita.



Efter lunch åkte vi till 12 Mile Delta Camp som är Ithilien i den andra filmen.
   (vi är Frodo och Sam som tittar på Haradrim och deras mumakils som kommer marscherandes innan Faramir och hans gäng har ihäl dem)

Vi vandrade upp i skogen och såg lite mer av Ithilien samt ett skojigt träd vi poserade med.

  

Vårt sista stopp var nere vid sjön i 12 Mile Delta där vi lekte med svärd och rekvisita. Allting var givetvis kopior förutom manteln som tillhörde en av brödraskapet i filmen! Ingen vet dock vem, men kul i alla fall. Manteln tillverkades på Gotland med ull från gotländska får faktiskt.
Bob säger ”So who wants to be a dwarf?” Jag svarar “I can be a dwarf” utan att veta vad som väntar. Han instruerar mig och jag skrattar så tårarna rinner. Det finns ett par bilder där jag lyckats hålla masken i några sekunder men mellan bildtagning kissar jag nästan på mig. När jag sen fick bilderna fick jag gå åt sidan för att inte de andra skulle börja asgarva när deras kort togs! Jag kände mig SÅ löjlig och nördig men det var kul i alla fall.

 

Jag kom tillbaka hem till Helen och John vid 6- tiden och åt en jättegod middag med dem. Jag fick färsk regnbåge som John fiskat på morgonen! MUMS

Lördag, 13 Februari
Dagen D! Det regnade och var mulet när jag vaknade och vi trodde att jag skulle behöva skjuta upp mitt bungyjump till eftermiddagen. Men under den kvarten jag var i duschen klarnade himlen upp och solen kom fram. Klockan halv tio gick vi ner till AJ Hackett bungy och bron över Kawarau River.

 (från ovan),

Checkade in, vägde mig, betalade och gick ut på bron för att invänta min tur. Det var ca 5 st som hoppade innan mig och sen var det jag! Var förvånansvärt onervös faktiskt, men jag tror det berodde på att jag intalade mig själv att allting var OK väldigt mycket. Kände mig mycket lugn och plötsligt stod jag där på plattformen och hörde ”1, 2, 3, GO!” och då dök ja. Från att jag dök tills jag blev nermonterad i båten var kanske 1-2 minuter? Max. Men den bästa minuten i mitt liv. Känslan är obeskrivlig. Jag var euforisk resten av dagen. Hade det inte varit så sablans dyrt hade jag direkt åkt ut till Ben Nevis och hoppas bungy där, 134m! Från bron är det 43m.

Efter lunch blev jag avsläppt i Queenstown för lite sightseeing där. Gick runt på stan som var överbefolkad med turister. Det blev lite shopping och så åkte jag upp i gondolan för att få riktiga Queenstown-utsikter.

, ,  (Deer Park Heights, är Rohan i Två Tornen men surgubben som äger det har stängt det för allmänheten!).

Det var en incident med glömd kamera när jag åkte ner för gondolan men lyckligtvis hittade jag den när jag snabbt tog mig upp igen.
Framåt kvällen blev jag upphämtad och väl tillbaka i Gibbston var det rätt ner i poolen som gällde.

Söndag, 14 Februari

 Queenstown Harbour på morgonen.

På lördag kväll bestämde jag mig för att jag skulle göra något som heter Canyoning så det gjorde jag söndag morgon. Det var ute i 12 Mile Delta som jag spenderade 2 timmar klättrandes hit, hoppandes dit och simmandes i 5 grader kallt vatten. Bilder finns på min Facebook, här har ni en video.



Eftersom Helen och John fick åka till Dunedin söndag morgon för att träffa en släkting/vän som förmodligen inte skulle överleva sin höftoperation (kvinnan är 101 år gammal) så var jag lämnad själv resten av söndagen. Lyckligtvis var Helen och John så pass generösa att de gav mig nycklarna till deras gamla bil så jag fick köra runt som jag ville! På kvällen körde jag till Arrowtown för att fotografera lite men detta inlägg har redan att överflöd av bilder så det blir inga därifrån.

Måndag, 15 Februari
Min sista dag körde jag ut till Glenorchy som ligger ungefär 1,5 timme bort. För mig är Glenorchy Isengard. Det var otroligt vackert (förstås).

 (Lakes Hayes på morgonen, stannade där på väg till Glenorchy),
(utsikt på väg…)

  

Älskar den sista bilden, Paradise! Jag åkte inte hela vägen för det är grus och väldigt långt. Men en bit ut åkte jag för att se Isengard.

Tisdag, 16 Februari
Tidigt på morgonen var det buss tillbaka till Christchurch. Var framme vid 6 och Lloyd hämtade upp mig (han var där på jobb-kurs) eftersom Frances akut hade fått åka till Nelson eftersom hennes bror plötsligt dött. Lloyd var inte så glad han heller men han var tvungen att stanna en dag till för sin kurs. Vi gjorde det bästa av situationen och gick och käkade indisk mat och hade en trevlig kväll innan det var sängdags.

Onsdag, 17 Februari
Upp 6 på morgonen, min buss gick kvart över sju och det var en lång supertråkig resa tillbaka till Nelson. Justine hämtade mig 4 (1,5 timme efter bussen kommit fram) och eftersom hon behövde springa ärenden var jag tillbaka i mitt rum för uppackning klockan halv 6!

Phew det tog lång tid att göra det här inlägget (över tre timmar).