Ett sista inlägg
Söndag, 14 Mars, kl 19:00
Mitt första intryck av Auckland var väll inte jättebra. Det var så mycket folk ute och trafiken var galen samt den usla taxichauffören. Men idag kändes allting mycket bättre. Still späckat med människor på gatorna men det är ju trots allt en storstad, 1.4 miljoner människor är inget att leka med!
I morse gick jag längs hela Queen Street (huvudgatan) enda ner till hamnen och Maritime Museum. Hela promenaden tog kanske en halvtimme eftersom jag segade lite. Nere vid Maritime Museum blev jag upphämtad av AJ Hackett Bungy! WOHO! Så ut i den hemska trafiken och upp mot Auckland Harbour Bridge för att hoppa lite.
Eftersom jag inte vet vad det kostar att hoppa bungyjump hemma och jag har ingen aning om när jag får tillfälle igen så var jag bara tvungen att göra det här när jag kunde få det så billigt. Bara $96 (I Queenstown betalade jag $175). Vid headquarters var det sele på och jag och en grupp hoppare och deras tittare gick upp under bron. Efter 10 minuters promenad var vi framme i ”glaskupan” under bron där hoppet skulle ske ifrån.
Själva processen att titta på två andra hoppare och själv få utrustningen påsatt var den här gången mer angenäm. Kändes inte lika stressat som förra gången då allting var över så fort och personalen var lite otrevlig nästan.
När det var min tur att få selen påsatt vid fötterna började nerverna att kännas faktiskt. Jag var MER nervös den här gången än jag var första gången av någon anledning. Men enligt killen som satte på mig utrustningen så skulle andra hoppet vara mycket bättre. Så jag halkar ut på rampen med hjärtat i halsgropen och efter bildtagning och nedräkning hoppade jag! Ahhh denna ljuva obeskrivliga känsla som uppstår i kroppen. Det var inte bättre än första gången men det var lika bra. Tvivlar på att jag någonsin kommer att uppleva något lika härligt.
Men det här hoppet var lite annorlunda för efter att man svingat fram och tillbaka lite så skulle man ta tag i ett rep vid fötterna och dra i det så att fotfästet lossnade och man satt bara i sin sele och blev hissad upp. Så det gjorde jag och så hängde jag där ett tag och njöt medan de hissade upp mig. Då var det avklarat!
Jag har gått och tänkt på att mitt första hopp inte var så snyggt så jag ville se bättre ut den här gången. Men det gjorde jag inte, det var kanske lite bättre än förra då jag bara dök, nu hoppade jag lite i alla fall. Jag såg på videon men köpte bara bilderna för $40 (plus gratis t-shirt). Är mer nöjd med de här bilderna tror jag, men på en täcker mitt hår halva ansiktet haha. (Bilder kommer upp när jag kommer hem).
Resten av dagen vandrade jag på Queen Street, gick in i några butiker (köpte kortlek, tidning och bok för flygresan, glömde På Västfronten Intet Nytt på bussen), åt sushi till lunch och framåt kvällen satt jag en timme på Internetcafé (för bara $1!). Nu har jag ätit middag och är tillbaka på rummet med en av mina nya rumskamrater. En tjej från England som kom hit idag för att bo och jobba här i två år! Hon har seriöst jetlag fortfarande och har sovit hela eftermiddagen. Stackarn. Resten av kvällen gör jag nog inget speciellt. Går kanske ut på en promenad igen.
Jag har också packat om mitt handbagage idag och flyttat ut allt ur den stora backpackerväskan till min lilla sportbag. Det gick ju susen och jag är inte alls orolig för övervikt nu. Min stora väska ligger på gränsen men handbagaget är lugnt. Var ju inget att oroa sig för! Hehe. Tänk att det var så lätt att gå från 20kg till 7-8kg. Okej jag är lite nojjig för London-Stockholm resan med SAS men det löser sig säkert.
Imorgon är min sista dag i Nya Zeeland! Så otroligt sjukt. Men det ska bli härligt att åka hem måste jag säga. Jag vet att jag kommer längta tillbaka ganska snabbt dock. Men jag korsar den bron då. Det är inget inbokat för imorgon och jag ska spendera så lite som möjligt, har runt 700kr kvar som ska räcka för bussresan till flygplatsen och middag imorgon. Har köpt några energybars att ta med på planet eftersom den enda maten jag kommer få där är råa grönsaker och frukt. Men nu blir jag nojjig för dem, tänk om jag inte får ta med dem? Hjälp då har jag ju spenderat massa pengar i onödan. Får väll smuggla med dem på något vänster.
Tisdag, 16 Mars, kl 15:33
Jisses Amalia vad jag är glad över att ha den äckligt långa 25 timmars resan från Auckland till London avklarad! Sitter här på Heathrow, landade för kanske en timme sedan. Planet var faktiskt försenat så jag är glad att jag har gått om tid här, ingen stress! Check in börjar om två timmar, men det ska väll vara en baggis efter 13 timmar från Hong Kong som segade som bara den. Anyways, nu går vi tillbaka till ruta ett…
Min sista dag i Nya Zeeland, och Auckland. Blev lite bundis med min nya engelska rumskamrat Nicola, vilken trevlig tjej. Stackarn hade världens jättejetlag och skulle ta bussen till Napier den 15, åtta timmar på buss efter en sådan flygresa… ush. Hoppas det gick bra för henne. Jag delade de sista av min frukostmat med henne vilket var jättebra för annars hade de väll slängts. Hon fick också paketet med proteinpulver vilket hon verkligen uppskattade. Då blev jag glad! Kunde även lämna över mitt Nya Zeeländska simkort så slapp jag hitta Vodadone för att avsluta det och hon slapp betala $50 i startavgift. Alla glada och nöjda!
Det var dags att checka ut klockan 10 så då låste jag in mina väskor på hostellet och gick ut i Auckland centrum. Det fanns en idé om att ta färjan ut till en vulkanisk ö vid namn Rongitoto som ligger precis utanför Auckland, ca 20 min båtresa. Men biljetten låg på $23 och jag hade väll inte riktigt energin att åka ut dit och gå i vildmarken hela dagen… så istället tog jag beslutet att spendera all tid på Queen Street och de närliggande gator som utgör Aucklands centrum.
Det blev lyckligtvis ingen shopping, det var väll bra det. Men en sak unnade jag mig efter mycket eftertanke. På en sidogata till Queen Street ligger en ”Recycle Shop” som säljer second hand- kläder med lite mer kvalité. Eller jag hoppas det eftersom de är betydligt dyrare än vanliga Hospice Shops. De hade en avdelning med gamla designerkläder och de var inte billiga precis, inget över $100 men ändå. Köper jag en second hand tröja vill jag inte betala mer än 50kr. Men på väskavdelningen låg en skotskrutig väska med läderdetaljer. Tyckte om den direkt när jag såg den redan i söndags men köpte den inte eftersom de skulle ha $67 för den! Skandal tyckte jag. Men så gick jag in i den här affären två gånger igår och tittade på den och tänkte. Till slut köpte jag den och har nu använt den som min resehandväska och jag kunde inte vara mer nöjd. Vilket superköp!
Det var det. Framåt halv fem var jag rejält trött och drog mig tillbaka till hostellet och våldsgästade deras soffa där jag låg och tog det lugnt innan jag hämtade ut väskorna och förberedde min resa till flygplatsen.
Hade ju först tänkt ta en taxi till busshållsplatsen men sen upptäckte jag att bussen gick från botten av den superbranta gatan hostellet låg på. Så jag bet ihop och släpade ner all packning. Efter bara en minut ser jag en flygbuss som kommer så jag står där på kanten och tittar förväntansfullt på den men han stannar inte! Chauffören tittar på mig och bara åker förbi. Jaha? Trodde att kanske kommer det en direkt efter och därför stannade han inte men icke. Fick vänta 15min på nästa buss och hon var också på väg att köra förbi! Jag ställde mig på gatan och vinkade som en galning när hon bytte till fel fil. Hon svängde in snabbt och jag halkade på och hon drog iväg medan jag stod där med väskor och försökte få ordning på mig själv. Nicola hade gett mig hennes returbiljett (bless her) så jag gav den till chauffören men hon tog den och slängde den åt sidan. Tittade inte ens! Inte på mig heller så jag blev rätt stött. Satte mig ner surade en stund medan jag tittade ut genom fönstret och såg Auckland (och Nya Zeeland också egentligen) försvinna bort. Plötsligt var vi på flygplatsen och klockan var bara halv sju. Många timmar till min flight.
Det första jag behövde ta itu med var min stora väska med hål i, tejpen var inte så pålitlig. Men som en gåva från ovan ser jag en kille bakom en disk där det står ”Wrap your luggage”. För $10 hårdpackade han igen min väska med cellophane. Vilken maskin han hade, det var rätt häftigt. I slutändan såg min, i vanliga fall, avlånga svarta väska ut som en plastvit oval skalbagge. Perfekt. Bara att checka in och sen var jag redo.
Jag spenderade ca 3 timmar på flygplatsen innan det var dags att gå igenom säkerhetskontrollen osv. Jag var rätt tidig men jag hade väll säkert haft lika trist inne i city, bara vänta på att åka liksom.
Planet lyfte precis innan midnatt men ändå serverades middag, det kändes lite konstigt så jag åt och efter mycket bök i det übertrånga sätet (tyckte väldigt synd om killen som satt i mitten, jag hade fönstersäte) somnade jag och vaknade fyra timmar senare. Den här flygresan till Hong Kong var 11 timmar men det gick faktiskt ganska fort. Jag såg filmen Up in the Air (ganska tråkig faktiskt), en dokumentär om Warren Buffet och ett helt underbart avsnitt av Planet Earth som gav mig tårar i ögonen (pinsamt).
I Hong Kong gick tiden fort men resan Hong Kong – London var en ren pina. Först och främst var vi en halvtimme sena och sen var det ju en ”dagstidsresa”, så sova skulle bli svårare. Lyckligtvis gick kvinnan som satt längst ut vid mitt ”sätesområde” (finns det ett namn för det?) av i Hong Kong så jag och killen hade tre säten för oss själva. Så vi skiftade mellan att sitta vid fönstret (för att sova) och sitta längst ut för utrymme att gå runt lite. Vi båda höll med om att resan gick ovanligt långsamt.
Kan snabbt nämna mina måltider för de var intressanta. Hade beställt ”Raw fruit & vegetables option” eftersom det inte finns något glutenfritt och vegetariskt. Men alla mina måltider bestod av salladsblad, gurka, tomat och annan grönsak som morot, selleri, broccoli osv. Allting rått förstås. Men till fick man bröd. Eftersom jag inte fick någon frukt (bara till frukost, fyra bitar melon och fyra bitar ananas) så var min diet väldigt underlig. Man blir mätt ett tag på råa grönsaker men det är ju inte så mycket energi och inga kolhydrater. Så jag satte i mig brödet, annars hade jag inte klarat mig så bra. Min mage är helt åt helsike på sådana här långa flyg i alla fall så jag kände ingen skillnad.
När det var 7 timmar kvar av flygresan blev jag lite desperat. Att titta på film är inte alls kul sittande på ett plan. Jag såg (knappt) 3 minuter av New Moon innan jag lessnade, 10 min av Whip It, 20 min av Damned United… såg hela The Invention of Lying faktiskt som var riktigt bra. Även Sherlock Holmes men med många avbrott för jag blev rastlös. I vilket fall var jag uttråkad utav bara den så jag tänkte att jag försöker väll sova. Så efter ett sätesbyte satte jag mig tillrätta och väntade mig att de skulle ta en evighet innan jag somnade men jag tror inte det tog mer än 5min. Jag vaknar av att de serverar mat (igen! Åt precis innan jag somnade) och jag är helt borta. Visar sig att jag sovit i ytterligare 4,5 timme! Helt otroligt, jag är rätt stolt över mig själv som kunde göra det. Drömlös sömn men effektiv. Så jag åt igen, såg The Fantastic Mr Fox (gillade den också) och sen landade vi! Tjoho. Långa resan är över och här sitter jag nu! Är hemma om fyra timmar. Helt otroligt. Fyra timmar är inget efter vad jag gått igenom. Har jag tur kan jag sova lite till på flyget till Stockholm nu. Hej och hå!
Välkommen hem! Coolt med ett till bungy! ;)
