livingkiwi

Det låter helt sjukt men jag har sett fram emot att packa hur länge som helst. Det är organisations-freaket som har bubblat. Men nu när jag har spenderat två dagar med att packa avskyr jag det. Det är nästan så att tårarna börjar spruta! Ett äckligt pussel är vad det är. Jag lämnar massor av kläder som först låg i packa med- högen. Samma med skor! Lämnar ett par fina tygskor jag köpte i London bland annat. Även mina svindyra och apsnygga skor jag köpte i juni som jag aldrig använde… skulle inte kännas lika jobbigt att lämna om jag visste att mina grejer skulle användas. Men de kommer de ju inte att göra. Jag känner inga tjejer jag kan ge kläderna eller skorna till (Donna och jag har knappast samma storlek plus att hon flyttar snart) så jag måste lämna allt till Justine. Hon lär verkligen inte använda mina grejer, inte ens skorna som hon också tycker är skitsnygga. Suck. Nästa problem är allt jag faktiskt tar med mig. Har inte en susning om hur jag ska bära på allt det här. 15kg på ryggen, några kilo handväska, 3kg dator och 20kg i handen. Har tränat vikter i några månader men tror inte det kommer göra så mycket när lämmarna inte räcker till för att ta allt. Dubbelsuck. Om jag landar på Arlanda den 16e så vet ni att jag klarade mig, men nu ser det mörkt ut.

Sen ska jag ju säga hej då till familjen… hur ska jag säga hej då till Horst liksom? Ingen äcklig kram. Vad ska jag säga till Justine? Hur reagerar hon på det här innerst inne? Vilka problem.

Fick en liten present av alla här också, en bok med bilder från Nelson! Det var trevligt men boken väger typ ett kilo… jaja, man ska vara tacksam. Var ju faktiskt väldigt omtänksamt av dem.

Förresten till alla uppmaningar om att betala övervikt osv, 450kr per kilo, NEJ TACK! Det är inte vikten jag är orolig för när jag ska åka utan att allting inte får plats i väskorna. Dem är liksom superproppfulla. Om jag klarar mig till London ska jag ju pressa ner allt i handbagaget som redan kommer vara omöjligt full. Man får ju inte ha mer än en väska (idioti). Jag går och tänker på det här väldigt mycket nu men jag ska försöka ta det lugnt och ha roligt min sista vecka i Nya Zeeland. Jag gör faktiskt mitt bästa här!

För att totalt byta samtalsämne har jag de senaste veckorna skrivit på min lista av saker jag kommer att sakna och saker jag inte kommer att sakna.

SAKNA
Vädret, solen, landskapet, äventyren, boxningen, bekantskaper, Donna, Lloyd, barnen, SPCA, trafiksystemet, the Warehouse, glutenfritt bröd, Cotton On, havet, marshmallowfiskar, Hokey Pokey kuber, billig torkad frukt, billig sushi, TimTam, biblioteket, Bin Inn, United Video...

INTE SAKNA
Spindlarna, usla lokaltrafiken, mjölken, HORST, kalla hus, att städa for a living, diska, prata engelska, polisen, mitt jobb, maten, internetuppkopplingen...

Skrev också ihop en liten lista med det absolut vanligaste och typiska kiwi-uttrycken varav några jag verkligen kommer att sakna i min vokabulär.

Sweet as, man kan också säga något och bara lägga till as i slutet. Så cool as, nice as etc funkar också.
Far out!, ett uttrop som jag tycker pratar för sig själv (om det inte gör det säg till)
Good as gold, allting är bra eller något är bra
Crickey!, ett annat uttrop
Cool, används av ALLA åldersgrupper vilket är lite ovanligt
Good on you (uttalas ya), använder jag hela tiden.

Sista inlägget från Nelson var det! Ska försöka få in ett till inlägg innan jag lämnar kiwiland också. Tjenxien!