livingkiwi

Fredag, 12 Mars, kl 21:10

Dags att uppdatera er om hur resan har gått! Sista kvällen i Wellington utvecklade sig helt oväntat (jag älskar sånt trots att det är mot min natur). Straxt efter att jag la upp inlägget kom en rumskamrat in som jag inte träffat kvällen innan och presenterade sig som Sara från Brooklyn, New York! Hon var en lite underlig typ (hon älskar Ugly Betty och hon ser lite ut som Betty hehe) men det gjorde inget och hon frågade om jag var intresserad av att gå och prova quiz night på puben runt hörnet. Hon hade samlat två andra människor hittills så jag tänkte att klart jag ska följa med. Så vi snackade på rummet en stund, duschade och gick till puben och mötte en kvinna från Irland och en snubbe från Samoa och vi bildade laget Fruit Salad (haha vi diskuterade länge om vad för namn var anonymt och bra!). De andra lagen bestod av affärsmän och ”intelligent-looking-women”. Vi alla påstod hur dåliga vi var på quiz (jag hade ju erfarenhet från min födelsedag då jag inte fattade en fråga för de var alla om NZ). De andra fyra lagen såg ju supersmarta ut så vi var beredda på en jordskredsförlust. Men första rundan (Stars as babies) gick rejält bra och sedan hade vi tur med de två rundor som vi valde dubbla poäng så på runda tre låg vi etta! Vi hade urkul och vi låg etta enda fram tills sista rundan som var sport… då hade vårt konkurrerande lag valt dubbelpoäng och det var deras superstarka område så de vann med tre poäng. Sen fick vi veta att det laget varit där varje vecka i över en månad så då kändes vår förlust ännu mer triumferande. Jag var superstolt över oss och det var helt klart en jättelyckad kväll.

Jag gick i säng tidigt vid halv nio på grund av en tidig morgon idag. Ett gäng tyskar kom in i vårt ”dormroom” och de snackade ett tag men jag somnade som en stock ganska fort och gick upp halv sex i morse. Det var lite overkill kanske men jag ville verkligen vara på den säkra sidan med tanke på mitt bagage. Båda Sara och en kanadensisk tjej i samma rum skulle upp supertidigt så vi lämnade hostellet samtidigt. Den kanadensiska tjejen såg mitt bagage och jag fick världens sympati från henne så hon hjälpte mig med jätteväskan till stationen! Vilken ängel, hon räddade mig där verkligen så det var super. Kom till stationen ganska tidigt men det var lite kaosartat där på grund av ett inställt tåg med ersättarbuss så tiden gick fort och sen var det iväg på bussen. Det var en äckligt jobbig bussresa med världens tristaste utsikt och tiden segade verkligen fram… kom fram till Bulls kl halv elva, så det var en tre timmars resa dit. Där bytte jag buss och sen var det en ännu jobbigare resa till Owhango som tog ytterligare tre timmar. Tyvärr är boken jag köpt för min resa jätteunderlig (den hade så mycket potential) så den kunde inte hjälpa tiden att gå. Måste köpa en ny bok i Auckland annars kommer flygresan vara… ja ni kan tänka er.

Väl i Owhango stod Willy från Forest Lodge på andra sidan gatan och vi lastade in min packning, lämnade det hemma hos honom och sen åkte vi iväg! Den andra personen som skulle ha kommit med på resan var en blivande guide men han kunde inte komma med så det blev en exklusiv tur med bara jag och Willy (YES!). Stannade för kaffe och lunch (smörgås och en jättekaka, det där med glutenfritt funkar inte här ute… kunde inte göra annat eftersom jag inte ätit något sedan 6 i morse). Det gick bra dock och första destinationen var Mordor och Emyn Muil uppe på Whakapapa Ski Field. Vädret har varit så underligt idag ska jag tillägga. Upp mot skidbacken började det regna och tyvärr var molnen så pass låga att jag inte fick se Mount Doom (Mount Raupehu) ordentligt men sånt får man leva med. Willy påpekade att dimmigt väder är ganska bra för att det knappast är strålande sol i Mordor, väldigt sant. Så jag var nöjd. Uppe på berget blåste det oerhört och det var svinkallt men lyckligtvis fick jag låna en varm tröja, halsduk och ett par vantar. Det blev lite kallt om bena men vi spenderade ungefär 45 min där ute och det var helt okej faktiskt, alla lemmar i behåll. Willy var en fantastisk guide, alldeles lagom entusiastisk och pekade glatt ut exakta platser som var scener i filmen. Jag har några riktigt bra bilder som jag ser fram emot att lägga upp när jag kommer hem. Mordor är definitivt min nya favoritplats haha. Vädret ändrade sig medan vi var där och det klarnade tillräckligt bra för att få bra bilder. Fortfarande inget Mount Doom men bra Mordor-väder.

Mellan alla platser, ska jag tillägga, pratade jag och Willy om allt möjligt. Vi hade jättetrevligt (räkna hur många gånger jag använder det ordet i det här inlägget hehe).

Nästa plats var inte med i filmen men fungerade som en inspirationsplats till Gollum’s Pool scenen (andra filmen i Ithilien när Frodo och Sam blivit tillfångatagna av Faramir och hans gäng finns en scen där Gollum sitter vid botten av ett vattenfall, själva scenen är filmad i en studio). När vi var framme hade vädret klarnat upp så jag fick några fina bilder och sen åkte vi vidare igen.

Molnen började dra ihop sig igen och på väg upp på Mount Tongariro (tror jag det var, är inte hundra) åkte vi in i ett regnmoln där det spöregnade och sikten var bitvis bara några meter. Uppe på berget såg man inte mycket så vi åkte ner igen. På väg ner stannade vid på två liknande platser. Den första finns på bild i Ian Brodies kända (Sagan om Ringen-) guide men ingen scen i filmen innehåller platsen, det var häftigt att se i alla fall dock. Lite längre ner kommer vi däremot till en scen i De Två Tornen. Återigen Frodo, Sam och Gollum på väg mot Ithilien och Gollum halkar ner längs en bäck (hittar inget bättre ord) när han försöker ta en fisk. Jag minns platsen väldigt väl från Bakom Kulisserna för när de filmade där var det snö överallt och de tog dem typ halva dagen att smälta ner snön för att kunna filma scenen. Återigen, bra bilder kommer senare!

Det är lite speciellt att vara vid de här platserna nu för de spelade in här i April och Maj år 2000 så det är nästan exakt 10 år sedan nu… jisses va gammal jag känner mig.

Det var faktiskt alla platser men vi stannade på fler ställen och tittade runt. Vi började turen kvart i två och kom tillbaka till Owhango kl 7. Då stannade vi i slutet i Owhakune för mer kaffe också. Så här i Owhango kördes jag till puben. Ska tillägga här att i Owhango bor det 200 människor så ni kan föreställa er att puben ligger 400m från Willy hus och Forest Lodge ligger 400m från puben. Men eftersom Forest Lodge var fullbokat skulle jag få ett rum här på puben. Men eftersom alla känner alla här och det är en sån mysig liten by har jag fått ett EGET dubbelrum för $30! Helt underbart. Så här sitter jag nu. Det är lite kallt men jag har en gummivärmare under täcket och jag har tagit en varm dusch. Ska njuta av att vara själv här då jag lär ha människor omkring mig nonstop fram tills jag kommer hem nu… de spelar musik ute i puben och jag hör folket där ute men det gör inget. Det är bara mysigt. Imorgon tar pubägaren mig de (igen) 400m till busstoppet kl halv två och Willy kommer ut och säger hej då och sen är det vidare till Auckland som gäller! Kommer fram dit vid åtta så ytterligare en lång bussresa som väntar. Men min eftermiddag idag har varit så trevlig att inte ens bussresan kan dämpa mitt goda humör. Känns strålande! När ni läser det här kommer jag redan ha resan bakom mig. Nu är klockan straxt efter nio och utan att sätta alarmklockan alls ska jag nu läsa min underliga bok och få en god natts sömn. Förhoppningsvis blir det inte för kallt i natt… utomhus är det inte mer än några grader men det ska väll gå.



Lördag, 13 Mars, kl 09:35

Brr vilken natt! Efter jag skrev blogginlägget igår satt jag med datorn och fippla en stund och den värmde mig en del tillsammans med den varma gummiflaskan och en kopp té. Men innan jag la mig för att sova gick jag och hämtade en kofta att sova i också. Vid 1 inatt vaknade jag och frös som en hund så jag kokade mer varmvatten för gummiflaskan och satte på mig ett par jeans och min flanellskjorta också. När jag vaknade vid 6 imorse frös jag fortfarande så det var till att koka en omgång till för gummiflaskan och sedan drog jag i sängen i lite över en timme. När solen började gå upp och jag tittade ut genom fönstret är det frost ute! Helt otroligt, här åker man upp till den norra ön och tror att det ska vara varmare än i Nelson men nae, här är det frost om nätterna haha. Så idag är det vinterkläder på och jag snörvlar en del trots att jag sitter under täcket med gummiflaskan och en filt runt mig. Om någon timme när det är lite varmare ute går jag på promenad men till dess blir det att värma sig här. 

Kom också på nu att jag faktiskt har en annan bok med mig som en extra så jag behöver inte köpa en ny bok i Auckland. Kanske inte världens roligaste dock… på ett gratisbord utanför secondhand bokaffären i Richmond låg På Västfronten Intet Nytt så jag ska roa mig med den också. Tjiho!

Kl 21:00

Phew vilken dag det här blev! Jisses. Jag fortsatte att snörvla i rummet ett tag till efter avslutat blogginlägg innan jag gav upp (blev ju aldrig varm) så jag tog på mig kläder och gick ut för att värma mig i solen. Tänkte att någon walkway ska jag väll hitta i den där lilla byn. Instinkten tog mig till gatan som gick bredvid puben. Ca 700 m ner ser jag att grusvägen (!) svänger vänster men lite mer än halvvägs ner ger jag upp och tänker att ”Nae, det lär väll inte leda någonstans”. Jag vänder tillbaka och vem möter jag om inte min guide Willy på sin morgonpromenad. Visst låg det en walkway i den riktningen (vilken instinkt Hanna). Så vi slog följe ett tag och vägen gick in i bushen och sen pekade han ut vart stigen till en 45 min walkway var. Han förklarade också hur stigen gick så jag satte glatt av. Det var ny bush för mig, rätt annorlunda från den nere i Nelson-området. Väldigt höga träd och väldigt stora träd! Måste medge att det var rätt magiskt. Kändes lite som Lothlorien. Så jag var glad. Det tog ungefär 25min innan jag kom ut från stigen till Whakapapa River och en parkering som låg där. Enligt Willy skulle jag bara korsa parkeringen och fortsätta längs stigen på andra sidan så det gjorde jag. Men stigen tog aldrig slut… plötsligt hade det gått en timme sedan jag sa hej då till Willy och då började mitt tålamod sina. Det jobbiga var att inte veta hur lång promenaden var så jag bara gick och gick och fortare och fortare för klockan tickade och jag behövde vara tillbaka på puben kl 1 så jag kunde få lunch innan bussen gick. Efter en mardrömsgång genom bush och uppför backar kom jag äntligen ut på stora vägen igen! Jag lämnade puben vid kvart i elva och var tillbaka där kvart i ett. Vilken röra. Jaja, jag överlevde i alla fall. Sen hade de ingen mat på puben haha… så jag köpte ett paket svindyr müsli och tjejen i baren gjorde en macka åt mig så det slutade väll bra.

Tjugo över ett blev jag körd till busstoppet och precis när jag hoppade av kom bussen, tio minuter tidig! Här går jag inte in på några detaljer om resan. Den var bara lång och apjobbig förstås. Var äntligen framme i Auckland straxt efter sju och då var det dags att hitta taxi. Hade ett taxi nr men jag gick ut på gatan och höll utkik. Efter en bråkdel av en sekund kom en förbi och jag nickade febrilt och tittade på chauffören. Han svängde in och jag hoppade in i taxin. Berättade vart jag skulle och tänkte att backpackers måste väll ta taxi därifrån var och varannan dag. Samt att resan från Skycity till hostellet är inte lång alls, man kan gå om man inte har 45kg packning. Men den här snubben hade ingen aning om YHA Youth Hostel och inte om Queen Street heller! Ehh… jag hade en odetaljerad karta utskriven så att sneglade på den och vi åkte runt och jag försökte guida honom typ. Han frågar om jag är gift och har barn (MOWAHAHA) och jag säger ”No no”, hans svar? ”That’s good…” Då blev jag lite misstänksamt. Anyways, efter 15 min av att bara åka runt säger han att han har en GPS. GRATTIS! Kunde han väll ha använt från början. Suck. Kom till slut fram och notan låg på $26 men jag fick betala $10 för att jag var ”So beautiful”. Sen skulle jag ta hans nr så att han kunde ta mig vart jag ville i Auckland medan jag var här. Nej tack om han inte ens hittar ett välkänt hostel på huvudgatan så vill jag inte åka med honom igen.

Med packning vankade jag in på hostellet och då visar det sig att jag var på fel YHA! Skulle till den som ligger runt hörnet. Här slår jag huvudet i receptionsdisken i frustration. Så receptionisten ringer en till taxi och för $2,60 tas jag, i princip, runt hörnet till de andra YHA hostellet. Nu är jag här i ett trebäddsrum och är helt slut. Mina rumskamrater sticker tidigt imorgon bitti så vi får se vad jag får för några efter dem.

I allmänhet är det här hostellet så mycket sämre än det i Wellington. Där betalade jag mindre men hade ett bättre rum med en ensuite badrum som vi alla delade. Här måste man gå ut och dela två toaletter och en dusch med hela våningen! Blä men jag överlever väll det också på nått vänster.

Imorgon har jag bara en sak inbokat på morgonen men jag berättar inte vad (de flesta vet nog ändå hehe). Sen har jag en och en halv dag att fylla i denna jättestad som kryllar av folk!