Sorry you're leaving!
Söndag, 7 mars, kl 12:18
Som jag berättade igår var det picknick med barnen ute i Cable Bay som gällde från lunch och framåt eftermiddagen. Väderprognosen var ”morning cloud then fine” så jag var (mot min natur) optimistisk. Men när vi väl kom ut (45 min bilresa) var det blåsigt, kallt och molnigt men en fin klar himmel i sikte! Jag hoppades att molnen skulle blåsa bort men det gjorde de ju inte. Barnen tyckte vattnet var för kallt men har jag betalat bensin för att åka ut dit ska jag åtminstone spendera ett par minuter i plurret så jag dök i. Iskallt men det var en annorlunda sim-upplevelse eftersom det var stenar istället för sand på botten. När Gale och Callum kom satte jag på cyklop också och dök på botten och titta på fiskar. Blev lite för kallt efter en stund så då gick jag upp. Barnen lekte och jag och Gale satt och hade trevligt.
Tiden gick läskigt fort för helt plötsligt var kl fyra! Då hade solen börjat titta fram och barnen ville bada (så klart) så stress i och stress ut och fort som attan ge sig hemåt.
Lulus man John skulle hämta upp mig kl kvart i 6 så när vi kom hem straxt efter fem var jag panikstressad. Vad händer då? Justine har lagt en fin lapp på bordet, ”Can you please shower and feed the kids?” GREAT! 30min att duscha, klä på mig, göra mig i ordning, duscha barnen och göra dem iordning och sedan laga mat till dem. Grattis Hanna. Så jag sprang runt som en galen höna och var redo att servera nudlar kvart i 6. Lyckligtvis fick jag då ett SMS från Lulu som säger att de är lite sena (hon hade deltagit i ett triathlon under dagen så jag visste att möjligheten fanns) så jag kunde sätta mig ner och varva ner innan det plinga på dörren.
Kvällens hak skulle vara Amigos, en mexikansk restaurang i Tahunanui så när vi anlände möttes vi av Vanessa och Donna… och ballonger! Tillsammans med en fin banner där det stod ”Sorry you’re leaving!”. Det var så gulligt, väldigt rörande. Jag fick också ett kort signerat med kommentarer av de flesta från boxningen och Lulu hade köpt ett paket proteinpulver som avskedspresent. Världens bästa present för (som hon påpekade) då är min matfråga under resten av vistelsen här löst! Haha, underbart.
Tyvärr kunde ingen annan komma så det var bara vi fyra men det gjorde inget för vi hade roligt för det. Åt god mat och jag ville testa en tequila så jag köpte ett litet glas. Tequilans väg ner i min mage finns dokumenterad men av respekt för de andra lägger jag inte upp videon här.
Det var en sorgligt hej då till Lulu och Vanessa. När jag kom i säng framåt 10 och läste kortet jag fått blev det några tårar. Tänka sig att jag grät en skvätt för att jag lämnar Nya Zeeland, det ni.
Idag passar jag barnen fram tills två/tre tiden och sedan åker jag ut till Donna för en BBQ! Kommer vara ännu jobbigare att säga hej då till henne. Jag är glad att hon åker hem till England i vår så jag kan våldsgästa henne i sommar. =)
