livingkiwi

Igår var det, efter fem månaders uppskjutning, äntligen dags att se Nelson Lakes National Park (och inte var det tack vare mitt initiativ heller).

Lloyd hämtade mig halv elva och vi kom fram straxt innan tolv. Såg oss omkring på stranden till sjön och gick sedan på en timmes bushwalk. Sen åt vi lunch på stranden, tittade på turisterna som badade i det svinkalla vattnet och slutligen åkte vi upp till Mount Robert och njöt av utsikten.

  

 Mount Robert.
 Panorama över Lake Rotoiti, taget från Mount Robert.

Kom hem straxt efter fem, så över lag en väldigt trevlig och lyckad utflykt. :-) Nu ska jag bara ta mig igenom den här veckan och sedan är det inte långt kvar tills Queenstown.

Torsdag, 28 Januari, kl 20:39

Idag har det varit HETT i Nelson! Solen har stekt rejält. Förmiddagen spenderade jag hos Lisa, städandes och vid lunch kom jag tillbaka hit och möttes av Fergus och Kate som kom tillbaka från Keith. En av Keiths vänner, Gale, lämnade av dem och vi åkte tillsammans (Gale har en son, 5 år) ner till Rabbit Island och hängde där fram tills halv fyra. Vi badade ett tag men mest satt vi i skuggan, trots det är jag lite röd i ansiktet, inte bränd men man kan se att jag suttit i solen idag… nu sitter jag på mitt rum som alltid börjar koka vid 3-4- tiden när solen ligger på, det kyler ner framåt midnatt så när jag vaknar på natten är det lagom temperatur. Var på boxningen nu på kvällen och svettades ihjäl där också! Tro mig, man börjar svettas på ställen man inte trodde det gick (ögonlock t ex) Enda passet den här veckan, surt.

Jag ska inte klaga på värmen dock, jag föredrar detta framför allt regn vi hade förut. Faktiskt.
Har precis gått på spindeljakt i mitt rum för andra gången den här veckan. Nytt rekord, 16 spindlar. Helt sjukt. Tre stora och resten var väll rätt små men ändå. Långben- art allihop. Trött på dem blir jag.

Nu ska jag se Battlestar Galactica innan det är sovdags. Ni kan ju titta på mina bilder från gårdagens inlägg!

Internet fungerade inte igår, annars hade jag skrivit då. (Internet fungerade visst, hade bara råkat trycka av W-lan knappen på datorn haha)

Blivit mycket jobb nu. Var med Fergus och Kate hela söndag kväll, hela måndagen och tisdagen så jag är rätt slut. Det är knäppt hur trött man blir av att passa barn, det kanske låter som ett slappt arbete men så är det icke. Det kommer att fortsätta vara intensivt fram tills måndag då det åker till Keith, sen börjar de skolan på onsdag (tack gode gud). Justine och Fleur kom hem från sjukhuset igår också, än så länge sover Fleur mycket men jag har en känsla av att det kommer ändras! Förhoppningsvis sover jag tungt nog för att inte vakna när hon skriker om nätterna…

Så, en tråkig jobbvecka framför mig. Det är bara att härda ut, sen är det inte långt kvar tills jag åker till Queenstown.

I vilket fall har jag nu samlat ihop lite bilder från Golden Bay resan, så här kommer dem.

 
Egen-ihopklistrade panorama tagna från toppen av Takaka Hill som man åker över för att komma till Golden Bay. Bild tre är tagen från vägkanten på väg ner i ”dalen” där Takaka ligger.

Så här ser kusten ut när man kör österut från Takaka, mycket dramatiska stenlandskap. En strand vid Wainui Inlet, mycket sten!

  
Bilder från den Walkway som tog mig till Wainui Falls.

 
Djungelpromenaden i The Grove var svårfotograferad, blixten var inte alls rättvis mot landskapet så alla bilder är rätt mörka.

 
En strand vid Wainui Inlet, mycket sten!

  

Första bilderna visar stigen till Wharariki Beach, sista bilden är stranden. Där jag uppenbarligen inte kunde gå ner barfota...

 
Cape Farewell och Farewell Spit.

 
Utsiktsbilder över Takaka! Panoramat visar södra Takaka

Söndag, 24 Januari, kl 17:44

För 11 dagar sedan skulle bebisen ha fötts och som vi ha väntat sedan dess. X antal "Any day now" och "Any hour now" har sagts om och om igen av alla. Justines föräldrar började bli rätt otåliga eftersom de skulle bara stanna här fram tills bebisen kom. Men så i natt när jag gick upp satt Justine i köket och sa att hon tror bebisen är på väg. Jag hade slutat hoppats (hehe) men ca 45 min senare hör jag att hon och Horst tar vanen och åker till sjukhuset (runt halv fyra i morse). Straxt efter åtta ringer Horst och säger att Fleur är född och hon väger 4,5 kg! Barnafödandet tog rätt hårt på Justine men om jag förstått rätt kommer hon och Fleur hem redan imorgon. Barnen kom tillbaka hit, efter två veckors semester med sin pappa, för en halvtimme sedan och åkte med Horst in till sjukhuset. Jag ska åka vilken minut som helst nu och hämta dem så spenderar jag resten av kvällen med dem här.

Det har generellt varit en trevlig söndag. Myste med kattungar på SPCA i morse, solen har äntligen hittat tillbaka så jag och Lloyd spelade minigolf i Tahunanui. Det var länge sedan sist jag gjorde det! 67 poäng, ganska bra för mig haha.

Jag har ingen aning om hur den här veckan kommer se ut, jag kan nog glömma bestämt schema från och med nu... det blir dag för dag helt enkelt, lite träligt men det får jag väll leva med. Nu ska jag nog åka och hämta barnen.

Det är inte många gånger i mitt liv som jag FAKTISKT har nypt mig själv för att kolla om det som händer verkligen är på riktigt. Igår var en sådan dag som var så nära perfekt den kunde komma. Jag sitter fortfarande i något slags trans-extas och har inte helt fått kontakt med ”verkligheten” ännu, trots en natts sömn!

Nu får jag väll börja från början och inte sluta med A =) Men inte vet jag hur jag ska formulera mig och hur jag ska välja ut ett par bilder av ca 400…

 
Jag förslår att du har den här kartan uppe, så att du hänger med i alla namn och vart jag befann mig!

Jag ger mig iväg runt 9 onsdag morgon (13/1), det är relativt kallt (runt 15 grader), ett grått molntäcke med prognos som säger att så ser resten av veckan ut. Hanna var rätt sur to say the least. Men jag hade ju allt bokat och klart så det var bara att ge sig iväg och njuta av det så mycket jag kunde.
Min semesterpackning lämnade jag i bilen tillsammans med mat och jag börjar gå med ett par kilos packning på ryggen.
Jag går ett par timmar längs huvudleden (eller vad man kan kalla det) och svänger av till alla stigar som leder ner till stränderna. Det är jättevackert (ehh, självklart!) och jag tar det väldigt lugnt och går sakta.
  

Första gången jag verkligen häpnade var vid Stillwell Bay. Det var också där olyckan var framme… (någon balans måste det väll finnas i universum). Jag har kameran i ena bröstfickan, mobilen i den andra, felet är att jag bara knäppt knappen på kamerafickan. Så när jag står med ena foten på en sten i vattnet och böjer mig fram för att sätta ett plåster på tån som jag skrapat upp faller mobilen plask ner i vattnet. Snabbt som attan fiskar jag upp den och ser hur skärmen svartnar. Telefonen har inte fungerat sen dess. Den fick senare ligga på tork och jag har provat att få igång den ett antal gånger utan resultat. Det är delvis på grund av detta som jag är tillbaka i civilisationen idag, jag behöver fixa ny telefon! Nu släpper vi det tråkiga. Jag vandrade vidare. En av stränderna jag besökte heter Aktersten Bay, det tyckte jag var lite roligt!

 (Stillwell Bay)  (Anchorage från "ovan", ca 40min vandring kvar)


Efter 6 timmars vandring (som sagt, jag gick långsamt) kom jag äntligen fram till Anchorage där jag skulle övernatta på Aquapackers båt! Eftersom jag inte haft en klocka på x antal timmar hade jag inte en susning om var klockan var när jag kom fram. Jag vet att man kunde börja åka ut till båten vid 4. Jag var så pass utmattad att jag bara slängde mig ner i sanden och satt där ett tag och såg mig omkring på alla människor. Vet inte hur länge jag satt där innan jag frågade en man vad klockan var. Turen var med mig för han sa fyra och då precis såg jag att en liten motorbåt lämnade Aquapackerbåten och hämtade upp tre människor med ryggsäckar. Så jag begav mig bort till den änden av stranden och ställde mig och väntade med ett par andra Aquapackers.
Väl på båten går jag ner i min hytt och möts av två tjejer, den ena tjejen säger något kort och jag tycker att hennes dialekt låter bekant så jag frågar raskt vart hon är ifrån. Visst var hon från Sverige! Så jag sken upp som en sol och blev hur glad som helst, hon blev lite chokad över min reaktion tror jag haha. Men efter ett par minuter får jag veta att hon heter Karin, hon pluggar juridik i Umeå och ska ha sin åttonde termin i Melbourne som börjar i februari. Så hon tog tillfället att spendera ett par veckor på Nya Zeeland. Karin hade åkt vattentaxi till Tonga Bay och kayakat till Anchorage.
Snabbt övertalade Karin mig (det var inte så svårt) att vi skulle bada (trots väder)! Så jag hoppar i först, iskallt men så kul. Efter vi båda hoppat i från ”första däck”, går vi upp på andra våningen och hoppar i därifrån (se bild). Karin hoppade från taket också men det vågade jag inte haha.
Resten av kvällen var bara en jättetrevligt, det var kul att träffa så många backpackers och få utbyta historier osv! En tjej jag pratade med var från Israel, en äldre kvinna från England, en hel del tyskar… Vi åt middag vid sju men de flesta gick och la sig tidigt, alla var rätt trötta. Jag sov ganska bra i den väldigt smala sängen, myspys.

  

Så kommer vi till den 14 januari, helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv! Jag vaknar rätt tidigt och tittar ut genom fönstret som är precis vid min kudde och det ser ganska ljus ut. När jag går upp på däck så är himlen hälften moln, hälften klar så jag bad att molnen skulle försvinna! Efter frukost (som bestod av müsli och bröd, jag fick gott äta gluten men magen klarade sig) stod det klart att dagen skulle bli strålande, mot all förmodan.
Jag var kvar på båten med Karin, hennes tillfälliga backpacker-kompis Richard (från Kanada) och två tyska killar; Benny och Matthias. Karin och Richard skulle gå tillbaka till Marahau och vara där vid fyra-tiden. Jag, Benny och Matthias skulle gå till Bark Bay där jag skulle ta en taxi till Marahau kl 4 och tyskarna skulle sova en natt innan de gick vidare till Totaranui.
Skyltarna sa att det skulle ta ungefär 4,5 timme att gå till Bary Bay från Anchorage (där vi var) men vi speedade och kom fram straxt efter tre, trots att vi stannade och tog många bilder. Efter att ha gått jättelångsamt första dagen var det rätt annorlunda att gå i väldigt rask takt, min höft är helt åt helsike men den läker väll den också. Jag hade så obeskrivligt kul med de här killarna så jag kunde glömma bort att det gjorde ont. Här kommer en massa bilder på oss (ok, mest mig)!
 (jag sitter på däck på morgonen)

 (vi lämnar båten och åker till Anchorage strand)

  

  

 (Torrent Bay i bakgrunden)
  

Här kommer vi fram till Bark Bay som utan tvekan var den bästa stranden! Så fort vi kom ner slänge jag av mig kläderna, tog cyklopen och sprang ner till vattnet och dök i. Jag hade ungefär 30min att skavlpa runt, snorkla och dyka. Det var späckat med sjöstjärnor på botten. Hanna var i sjunde himlen!

  


Benny och Mathias går, som sagt, upp till Totaranui idag och tar en taxi tillbaka till Marahau, problemet är att de missar sista bussen från Marahau till Nelson. Så vi bestämde att jag hämtar upp dem där ikväll (får bensinersättning såklart).
Men igår så körde jag Richard och Karin tillbaka till Nelson! Vi gick och åt pizza tillsammans med Richard var rätt trött (på mig och Karin också haha) så jag körde hem honom först och sedan åkte jag och Karin på jakt efter hennes vandrarhem. Vi hittade det till slut och när vi kom in till hennes sovsal mötte vi två tjejer där, ena från Schweiz och den andra från Tyskland så efter en stund bestämde vi att vi går ut tillsammans en sväng och tar en dricka. Vi satte oss på stan och tjattrade fram tills sen kväll. Behöver jag säga att vi hade det jättebra? Nae, vi hade det givetvis kanon! Men Karin skulle uppe tidigt idag för att ta bussen till Kaikoura och de här tjejerna skulle till Abel Tasman så vi fick avsluta kvällen framåt elva.



Alla finns inom kort på min Facebook förstås! =D (Karin bredvid mig)

Imorgon (lördag) åker jag till Takaka för att göra det jag ska där, så jag är väll hemma igen på tisdag skulle jag tro... men är det något jag vet (detta tar ett tag att lära sig) så blir saker aldrig som man planerat. Mer än så säger jag inte.

Vad gör jag en lördag kväll? Forsätter läsa min bok, se True Blood och bara ta't lugnt. Imorgon har jag SPCA på förmiddagen och på eftermiddagen har jag ungarna fram tills kvällen. Vädret ska vara uselt imorgon enligt prognosen så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med barnen, kanske hyr jag en film åt dem eller något. Stranden blir ju knappat aktuellt.

Imorse satt jag och la upp en plan för semestern och tittade även på vad jag vill göra på nordön. Vart jag åker från Wellington. Tittar på lite olika alternativ, beroende på hur min budget kommer se ut. Jag blev läskigt pepp på det här. Skulle kännas som ett bra avslut på min tid här på Nya Zeeland, ett häftigt sätt att spendera min sista dag (på Nya Zeeland)! Men det är lite halvdyrt så vi får väll se hur det blir med den saken.

Fredag, 8 Januari, kl 20:41

Pust vilken dag! Det blev inte som jag tänkt precis. Jag pratade med Jessica på Skype i morse (<3!) och fick kasta mig över till restaurangen efter det för att möta Lisa och få nycklarna till hennes bil som jag skulle ta för att komma hem till henne (Justine hade sin bil). Så fick jag vänta på Lisa som var sen och sen körde jag iväg. Det var roligt att köra en "ny" bil... man borde byta bil oftare, det är så spännande att prova något nytt! Fråga mig inte varför.
I vilket fall spenderade jag nästan två timmar hos Lisa och städade som vanligt. Sen tillbaka till restaurangen, lämna bilen och jag gick hem och trodde att nu skulle jag ha ett par timmar att varva ner, äta lunch, duscha osv innan Justine skulle lämna barnen vid 2. ICKE! Justine ringde mig 20min efter hemkomsten, mitt i min lunch, och bad mig att direkt gå till restaurangen. Jaha. Fick slänga i mig maten, klä på mig (halvt) och springa ner till restaurangen där jag IGEN fick vänta på Lisa som skulle köra mig till arenan utanför Richmond där de idag och på söndag har ett stort trav-grejj. Restaurangen står för stora delar av maten på plats så det är ett stort cateringjobb för dem! Justine som ska föda vilken dag som helst var tvungen att överlämna Fergus och Kate åt mig. Jag trodde vi skulle vara där ett par timmar och att barnen sedan skulle tröttna på att hoppa ballongslott, rida häst och äta glass men återigen blev det inte som väntat. Fick dras där nere tills halv fem då jag äntligen slet dem därifrån och åkte hem. Båda barnen gick på överskottsenergi så de var rätt jobbiga. Fick dem äntligen i säng för en timme sedan. Fullt upp har jag haft alltså!

Den senaste timmen har jag fortsatt boka alla mina resor osv. Köpte bussbiljett till Picton för den 10 mars, färjan för samma dag och sedan två nätters boende i Wellington! Det känns inte alls bra att köpa sånt för man vet aldrig vad som händer, men om jag ska få biljetterna för hyfsade priser har jag inget val... vi får hoppas att DET går som jag väntar mig i alla fall.

Nu ska jag läsa min bok (Dexter in the Dark, del 3 i serien men det fattade jag ju inte förens efter 80 sidor, tur att jag sett första delen av första säsongen av serien) och sen ska jag sova. Imorgon har jag inga planer för eftersom det där med planer aldrig går som jag väntar mig i alla fall. Vi får se vad morgondagen ger helt enkelt.

Onsdag, 6 Januari, kl 19:55

Vad händer här? Solen har strålat i två dagar vilket har varit mycket uppskattat. Visst har det varit rätt blåsigt men luftfuktigheten har gått ner! Tack gode gud.
Igår var jag tillbaka på boxning efter en veckas uppehåll, jag trodde det skulle gå åt pipsvängen men det kändes bara jättebra. Insåg också hur mycket jag saknat det och att det kommer bli jobbigt värre att komma hem och inte få fortsätta på det här sättet. Tyvärr är det bara två pass den här veckan, nästa är på torsdag och sen nästa vecka är allt tillbaka som vanligt men då ska jag ju iväg på semster! Men men.

Också igår åkte jag, Kate och Fergus ner till stranden på Rabbit Island och hade det jättekul. Det var rätt höga vågor men med vässade ögon (jag hittade på det uttrycket själv) gick det bra. Som vi skrattade! Sorgligt nog tror jag att jag brände mig, trots solkräm. Det bränner på ryggen...

Idag var jag nere på Rabbit Island själv och simmade i ännu högre vågor, svalde en del saltvatten, blä. Var även ute i Tahunanui som där det var späckat med folk! Man kan ju tro att de flesta är tillbaka på jobbet nu men icke, det var packat på stranden och i hela området.

Det var mina tråkiga två dagar, har jag lovat att skriva oftare så blir det en del tråkiga inlägg, så är det!

Måndag, 4 Januari, kl ?

Jag är medveten om att jag lovade att bli bättre på att skriva, och att jag inte har skrivit på fyra dagar. Men det har faktiskt hänt en del så det där med att skriva har kommit i skymundan… nu tar jag dock tag i kragen och lovade mamma att jag ska försöka skriva varannan dag eller MINST tre gånger i veckan. Vi får se hur det går!

Nyårskvällen var inte så upphetsande, jag pratade med mamma och sedan med Hanna fram tills tolvslaget, det var ju väldigt trevligt förstås. Tio minuter över tolv (efter jag gått och sagt Gott Nytt År till Justine och Horst) gick jag och la mig. Nyårsdagen var det en massa städning som gällde men på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Rabbit Island, precis som resten av Nelsons befolkning. Det var väldigt mycket folk! Men jag gick på strandpromenad öster ut där det var i princip folktomt. Jag försökte gå till öns ”ände” men det tog en nedranns tid. Gick väll runt 40 minuter åt ena hållet och jag kom väll i princip till slutet. Längs vägen tillbaka räknade jag antalet hajkadaver som låg strandade (det var lågvatten) och kom upp till 7! Krabbor var oräkneligt många. Jag kastade ut några snäckor med innehåll ut i havet för fiskmåsar och ”oystereaters” flockades kring strandkanten (hungriga). Väl tillbaka vid min startpunkt på stranden gick jag ut i vattnet för att bada lite. Men det var löjligt långgrunt, måste ha gott ut runt 100-200 meter och vattnet räckte fortfarande bara upp till midjan, men vågorna blev kraftigare förstås. Så jag skvalpade runt där ett tag, tills saltvattnsmaken i munnen tog över för mycket, då åkte jag hem.

I lördags skulle jag gått på bushpromenad med så blev det inte, det slutade med att jag shoppade lite i Nelson… inte så bra för plånboken men kul för garderoben! Igår var det SPCA som vanligt och sen gick jag på en annan bushpromenad där jag måste ha gjort något med foten för när jag vaknade i morse och gick upp ur sängen bultade det till rejält i foten. Det känns som jag har världens blåmärke/bula så när jag går eller står på den gör det apont. På utsidan syns det inget dock. Har ingen aning om hur jag ska bota det där vilket är rätt frustrerande. Kan ju inte gå runt så mycket liksom. Men jag väntar på att Fergus och Kate ska komma hit nu, de kommer om en timme ungefär. Får se vad vi hittar på, jag kan ju inte hoppa runt så mycket precis. Men men, det blir väll bra det med.

Jag hade kul med Photoshop igen förra veckan, när jag passade de där ungarna och hade massa tid att göra inget särskilt på gjorde jag den här.

Torsdag, 31 december, kl 22:33

Vad kan man säga om året 2009, det var så otroligt mycket bättre än 2008!
Det har varit ett väldigt livsändrande år, jag är så långt ifrån samma person nu som jag var den 31 december 2008. Det här skrev jag då:

2008 har varit i jäkla pissår, precis som 2004 och 2005. Imorgon (i natt) kommer ett nytt år och det är bäst för den att det är bra! Jag har tagit för mycket skit, jag förtjänar ett bra 2009. THIS IS MY YEAR! Tycker att det är min tur att ha det bra, så nu jävlar anamma.

Visst har det varit tillfällen (tidigare) i år då jag varit glad för att jag är Hanna Bjärnlid. Men alla de negativa sakerna tar liksom över, det är väll mänskligt. Men seriöst, ingen jag känner kan påstå att något har gått som det ska för mig i år.

Nae, nu glömmer vi 2008 och hoppas att saker ska gå bättre 2009, gör det inte det så kan jag lova er att jag hänger mig i tid till sommaren!

Jaa, det här året har varit mitt år på många sätt. Det gick som jag ville. I januari fick jag jobb, inte på det konventionella sättet med ett trevligt schema och en anständig månadslön men ett jobb hur som helst, som jag tyckte väldigt mycket om framförallt.
Och hux flux kom jag till Nya Zeeland, det hade jag aldrig trott för 365 dagar sedan! Den bästa tiden här har jag framför mig hoppas jag. Med semestrarna menar jag.
Sen är det ju hemresa och jag fortsätter jobba i Vadstena, jag längtar väldigt mycket efter det! Innan man vet ordet av är det sommar och så ska man börja universitetet. Wow. Val i september också. 2010 blir ett spännande år. Jag ska bli bättre på att blogga också, tjoflöjt! (en bild per månad nedanför)




PS. Jag vet att det är kallt hemma, men det kan ni gott ha när jag frös och ni njöt i sommras mowahahaha Nae, jag ska inte vara elak. Jag tänker på er, det kommer säkerligen vara kallt som attan när jag kommer hem också.

Onsdag, 30 September, kl 17:40

Fortsättning på mina anteckningar från igår…

Vad mer kan jag berätta? På Julaftons kväll åkte jag, Horst och Justine hem till Sylwia med Christian, Natalie och Raul (tyskarna från restaurangen). Det var tyvärr inte så överdrivet roligt. Borde ha förstått det för när vi har umgåtts förut blir det alltid likadant. Med Justine och mig som de enda ”outsiders” blir samtalen väldigt tysk-dominerat vilket är lagom roande för Justine och aptrist för mig. Det slutar alltid med att tyskarna har vansinnigt roligt och jag sitter tyst och låtsas som att jag har det också. Trots upprepade försök att delta i samtalen lyckas jag aldrig. Det är ingen som lyssnar.

Anyways, Julfirandet hos Donna i fredags var superbra. Väldigt trevligt och Donnas familj var väldigt välkomnande (familj = man och 17- årig son). Förutom att äta och ha allmänt trevligt åkte vi till Cable Bay och njöt av kvällssolen och värmen på stranden. Senare på kvällen såg vi Nyckeln till Frihet (jag fattar fortfarande inte hur den kan ligga etta på röstlistan på IMDB) som gick på TV. Jag kom hem vid 11- tiden.

I lördags gick jag på bio för att komma ut ur huset (massa människor på besök, sånt orkar jag inte med). Det gick inget intressant så det slutade med att jag såg en fransk film, familjedrama typ. Franska filmer tenderar ofta att vara bra, jag älskar dialogerna! Ingen annan tycker det dock, jag hade salongen för mig själv hehe.

Till något helt annat! Jag har nu läst klart Southern Vampire Series om Sookie Stackhouse. 9 böcker och en novellsamling. På en måndag. Så spännande var de böckerna! Mycket underhållande så jag längtar efter nästa bok i serien som kommer i Maj. Kan inte säga detta utan att påpeka att böckerna är tusen gånger bättre än tv-serien.

Queenstown bussbiljetterna är inköpta, det blev en dyr affär; $125. Efter mycket debatt med mig själv bestämde jag mig slutligen för att inte stanna en extra dag i Christchurch för att åka till Akaroa och simma med delfiner. Det blir för ekonomitajt. Istället fokuserar jag på Queenstown!

Kan tillägga så här på kvällen att jag ÄLSKAR FERGUS OCH KATE. Vilka underbara barn när man jämför med vissa andra... host. Travis och Hadlee är verkligen urtråkiga barn, jag tog dem till lekparken och det var kul i 4 minuter! För Travis, Hadlee satt på en bänk. Jag tog dem till marknaden i Richmond men då ville de bara har glass, vilket de fick men det var ju över på några minuter det också. Så imorgon tänker jag inte ens anstränga mig, de får spela Wii hela dagen for all I care. Jag ser på TV och rensar bilder på datorn då. Kuljul, en dag till sen är det över! Men på fredag ska jag städa hos Lisa och här, förhoppningsvis spenderar jag lördag med Donna + familj.

På begäran av pappa kommer här min resplan för min semester i Januari när Kate och Fergus är hos sin pappa i två veckor.

13 januari
Åker jag till Marahau där Abel Tasman National Park ”börjar”. Jag går upp längs kusten ungefär 13 km till Anchorage Bay. Kl 4 blir jag upphämtad (vid Anchorage Bay) och åker ut till en båt som ligger där. Det blir middag, en sovplats och frukost på båten.

14 januari
Beroende på kostnad av en båtresa, så går jag antingen vidare upp längs kusten till Tonga Bay och tar en båt tillbaka eller så går jag tillbaka till Marahau. Sen kör jag till Takaka, förmodligen stannar jag vid Takaka Hill och ser mig omkring. Jag sover i Nirvana Lodge.

15 januari
Ser mig omkring i Takaka, det finns ett par walkways jag kan gå. Senare kör jag längs kusten ut till Totaranui som är en strand i Abel Tasman National Bark. Stannar vid Awaroa Bay och Wainui inlet (och Wainui falls). En natt till i Nirvana Lodge.

16 januari
Åker till Pupu Springs och sen vidare till Collingwood och Farewell Spit. Beroende på väder och hur lång tid allting tar åker jag tillbaka och sover i Takaka eller åker hem.

Sen har jag två dagsresor jag vill göra under resten av semestern men det får bli när vädret tillåter. En dag ut till Mount Arthur och en dag vid St Arnaud där Nelson Lakes National Park ligger.
Nu vet du allt pappa. ;-)

Tisdag, 29 December, kl 20:30

Trots att jag skriver blogg till mig själv också känns det ibland (oftast) värdelöst att skriva. De som läser är pappa, mamma och Hilding och de pratar jag ju med varje vecka på Skype. Så att skriva blir en onödig kraftansträngning, typ.

Här är ett inlägg i alla fall, som skrivs sittande hemma hos Justines vän Lyndsey (i ett anteckningsblock) vars ungar jag ser efter 9,5 h x 3 dagar för $100, det är skandal. Vi snackar $3,50 i timmen. Men jag är van vid att vara underbetald, det har jag ju varit i hela min arbetskarriär så det är väll inget nytt.

Det har regnat nu på morgonen och resten av dagen ser lika mörk ut. Fuktigt i luften är det också, ush. Alltså finns det inte mycket att göra. Ungarna spelar Wii och det har de gjord de senaste två timmarna jag varit här. Inte så bra kanske men när man inte kan gå ut är valen begränsade. Eftersom de fick spelet i julklapp är de svårt att slita dem från det och få dem att göra något annat. Två pojkar är det förresten. Hadlee, 8 år och autistisk och Travis, 6 år.
Ovanpå detta glömde Lyndsey att lämna nyckel så vi kan ändå inte lämna huset. Supersuck.

Hur underhåller man sig själv? Räknar minuterarna. Har spelat lite Wii med ungarna, spelat mitt enda spel på mobilen, läst min bok (Sense and Sensability) och börjat skriva en Bucket List. Men jag är dödligt trött så fantasin flödar inte precis. Har varit väldigt trött den senaste veckan. Ett par dagar nu har jag till och med tagit en eftermiddagstupplur och ändå gått och lagt mig vid tio. Har ju inte boxats på en vecka, kanske beror det på det? Donna har ett pass ikväll som jag givetvis ska gå på, dock lär jag somna stående! (Uppdatering: Det gick ganska bra, svettigt utav bara censur, luftfuktigheten är äckligt hög).
En sak är säker, imorgon tar jag med mig min laptop!

Nu på kvällen: Mitt inlägg skrivit i anteckningsboken fortsatte ett tag till men kl är halv nio och jag förtjänar lite varva ner tid inför ytterligare en apjobbig dag imorgon så det får bli skrivet senare!

Hanna firar jul med sig själv på morgonen. Jag satt i sängen och öppnade paketet från pappa. TJOHO! Så jag smaskade lite julskum (sparsamt, det ska ju räcka ett tag nu hehe), lyssnade på SR Klassisk Jul, läste Kalle Ankas julpocket, såg ett Arne Weise klipp på YouTube och Kalle Anka Djungelns Pajas också förstås. Det skvätte några tårar, oundvikligen... Julälskare som jag är. Resten av dagen kommer jag läsa Kalle Anka, storstäda huset och fixa julklappen till Justine och Horst.

Imorgon åker jag till Donna kl 1! Spännande.

GOD JUL!